Hästfotografering är inget jag har någon direkt erfarenhet av, men det gäller ju rätt många ord man kan sätta framför ”fotografering”. Visst har jag fotograferat hästar tidigare, men inte som modeller till bokomslag som det gällde när bokförlaget Bonnier Carlsen behövde nya bokomslag till en nyutgiven trilogi hästböcker av Pia Hagmar.

En heldags fotografering på en hästgård utanför Frändefors med några hästar, en tjej som modell (eftersom huvudpersonen i böckerna är en ung tjej, och några olika hästar) resulterade i tre bokomslag, några författarporträtt av Pia Hagmar plus lite kringbilder som bokförlaget har smugit in i böckerna och som säkert även kommer användas på webben och i säljmaterial.

Kollar man runt lite på nätet efter hästfotografering så verkar det vara en affärsidé i sig, som vissa har. Hästar köps och säljs, och ska visas upp på ett snyggt sätt, så det är klart att det finns ett kundunderlag för att driva en bra verksamhet kring hästporträtt (eller vad det kan kallas).

Mycket jobb med stort urval

Mitt uppdrag i det här fallet var ganska öppet, fotografera en dag och leverera ett urval av bilder som bokförlagets formgivare kunde välja från när de skulle formge nya omslag. Samt se till att få några bra författarporträtt när jag ändå var där. Och just det är min eviga filosofi, att mina kunder ser till att få valuta för pengarna när de ändå har anlitat mig.

Under en hel dag hinner man ta ganska många bilder, speciellt när motivet är en häst som rör sig hela tiden och därmed ser olika ut på varje bild (sett ur en hästkännares perspektiv var såklart de flesta bilderna inte bra eftersom hästen hade fel pose, något som jag inte alltid kan se). Så det tar som vanligt sin lilla tid att sålla och gallra bland alla bilder som tas, men ändå se till att man inte tar bort de som de som kan hästar skulle gilla. Inte helt lätt.

Det underlättade väldigt att ha författaren med på plats, som hade förberett med några hästar som motsvarade de som var med i de olika böckerna, plus kunde ge mig bra anvisningar om känslan i de olika böckerna. Lite roligare än att bara ha slumpvis vald bildbyråhäst på omslagen, kan jag tycka.

Kamera och objektiv för hästfotograferingen

De flesta av bilderna tog jag med min Nikon D700 och ett gammalt Nikkor 80-200/2.8 med skjutzoom. Inte det nyaste objektivet i arsenalen, men det var innan jag hade skaffat nya 70-200 och även om objektivet inte är världens snabbaste, inte har VR plus har den konstiga lösningen med skjutzoom, så producerar det otroligt fina bilder.

Skärpan är riktigt bra, när motivet inte rör på sig alldeles för mycket, så det är klokt att ha med sig ett enbensstativ eller ta stöd mot något. Lätt är det inte i alla fall. Och efter en dag är man rätt trött i armarna.

Lite fler bilder finns här:
Fotografering av bokomslag för Pia Hagmar

Ska försöka hitta några fler uppdrag som detta, det är ett kul sätt att arbeta tycker jag. Det är alltid nyttigt att komma från Stockholm ibland och få se resten av Sverige, och så har jag kört genom Mellerud också. Det ni.

Jag har mer och mer försökt hitta bra och enkla ljussättningar som använder så lite blixtutrustning och annan studioutrustning som möjligt, mest för att jag vill kunna ta bra idéer och lösningar från fotostudion och sedan använda samma när jag fotograferar utomhus eller annan miljö. Då kan det vara bra att se vad som fungerar och inte. Att släpa på för mycket saker blir man aldrig glad av.

Senaste chansen jag fick en lämplig modell att testa mina idéer på var när konstnären, scenografen (och mannen bakom t ex Mulle Meck-lekplatsen i Järvastaden utanför Stockholm) Tor Svae.

Ljussättning med en blixt & beautydish

En beautydish högt upp för porträtt

Det jag ville med dessa porträtt var att få den där känslan av att ena kanten på modellens ansikte och kropp ligger i en mjuk skugga som i princip är svart. För att få lite större ljus satte jag inte på det raster som jag ofta har annars när jag fotograferar med en beautydish. Hade jag använt det skulle bilderna blivit väldigt mycket mörkare (eftersom det blir en betydligt smalare ljuskägla) och effekten något helt annat.

Studioblixtar som har ett separat blixtaggregat har betydligt mindre lamphuvuden än de kompaktaggregat (t ex Profoto Compact eller D1) som behöver ha allt packat i samma del. Så när jag ändå har köpt ett AcuteB 600R för ett tag sedan mest för utomhusbruk passar det väldigt bra för den här typen av porträtt.

Av två skäl. Dels för att lamphuvudet är mindre och jag kan få upp blixt och eventuell ljusmodifierare lite lite högre upp mot taket (har inte mer än 2,6 meter i takhöjd tyvärr) och dels för att det går att få ner effekten på blixten väldigt mycket mer än när jag använder Profoto Compact (då jag många gånger har ND-filter på kamera eller blixt för att minska ljusstyrkan).

Nu satte jag blixten och beautydish på ett bomstativ så högt upp jag kunde och vinklade ner ljuset direkt mot modellens ansikte. Eftersom det inte är några andra ljuskällor som ljussätter modellen och ljus kommer rätt högt uppifrån, blev det inte mycket ljus i ögonen (som många gånger kan vara önskvärt i porträtt).

Men, eftersom han klarar sig bra med bara ett litet blänk i ena ögat och snygga glasögonbågar tyckte jag att det räckte. Skulle jag satt till ett extra ljus eller reflexskärm hade det blivit en helt annan bild (som jag såklart också provade, men det blir ett annat blogginlägg).

Mjuk men snabb ”falloff”

En av de skönare sakerna med ljuset från en beautydish är att ljuset på kanten av ansiktet (när man använder den på det här sättet) går ganska fort från ljust till mörkt, det som brukar kallas ”falloff” på engelska, men det är en väldigt mjuk övergång. Det gör att det man fotograferar verkligen får en tredimensionell känsla, och man förstår hur huvudet är format.

Det beror såklart mycket på var och hur man placerar ljuset, men just att det är en mjuk övergång gör att skuggorna blir lite roligare. Sen skadar det inte att ha en ganska mörk kant ibland om man vill få den som är med på bild att stå ut lite från bakgrunden som i detta fall var en vit pappersbakgrund som blev ljusgrå av det ljus som nådde den.

Hade jag inte haft så kort avstånd mellan modell och bakgrund (typ 2 meter) skulle jag nog behövt ljussätta bakgrunden separat eller ha ett kantljus för att allt inte skulle flyta samman, men nu kom det så pass mycket ljus från blixten att bakgrunden fick en lagom grå nyans med lite skugga på vissa bilder från modellen. Så det finns fördelar att fotografera i mindre utrymmen ibland.

När mässan Gastro Nord gick av stapeln nyligen fick jag uppdraget av Delicato att dokumentera verksamheten i deras monter och fotografera några av deras produkter uppställda som inspirationsbilder för deras kunder. Jag kallar det matfotografering i brist på ett bättre ord, produktfotografering känns ännu sämre. Chokladbollar och dammsugare m.m. var det i alla fall.

När ändå en fotograf är på plats

Idén var att utnyttja tiden jag var på plats till att både fotografera den investering som en mässmonter är för att kunna använda bilderna i marknadsmaterial och annat, plus att få till några bilder i en improviserad fotostudio på plats.

Eftersom ett mässdeltagande för utställande företag är en rätt saftig investering kan jag ibland undra varför inte alla företag på mässor hyr en professionell fotograf för att få lite bra bilder. Det är ju en struntsumma jämfört med vad en monter och personal kostar. Men men, åter till ämnet.

Min fotostudio på plats på mässan

Obs. Stativet stod lite mer till vänster när jag fotograferade.

För att fotografera de relativt enkla ”matbilderna” (eller vad man ska kalla dem) tog jag med så lite utrustning som möjligt för att kunna göra jobbet.

Själva fotobordet var en del av montern som Delicato senare använde för provsmakning, men innan mässan öppnade var det vår arbetsyta. Inget att skryta med direkt, men det fungerade bra.

En blixt bakifrån och en blixt framifrån

Som du kan se på bilden ovan (istället för ljussättningsdiagram blev det ett litet ”behind-the-scenes”-foto istället) dukade vi upp och dekorerade där det röda krysset är. Kunden hade med sig diverse fat och dukar som vi arrangerade på olika sätt för olika bilder, och fokus var att få till bilder som kunde fungera som inspiration till konditorier och caféer med tips på hur man kan lägga upp delikatesserna på olika sätt.

Huvudljuset kommer från en Profoto Compact 300-blixt som studsas i ett paraply cirka 2,5 meter från det som fotograferades. För att det ljuset (som redan är lite överallt) inte ska bli för starkt eller hårt hängde jag upp ett tunt presentpapper på ett stativ ganska nära fotobordet. På så sätt blir ljuskällan relativt sett större och ljuset mjukare.

Någon fri vinkel finns det alltid

Min tanke var (som jag kom på när jag såg placeringen av fotobordet och bakgrunden) att utnyttja den lilla svarta yta under väggdekorationen för att få en liten horisont i bilderna. Efter jag testat lite olika vinklar hittade jag en bra där sakerna som skulle fotograferas på bordet gick att få med på ett bra sätt som även gjorde att de fick en svart bakgrund där duken slutade.

En andra blixt (Profoto AcuteB 600R) kom snett bakifrån och ganska högt upp för att skapa en slags korsbelysning (ljuset möts på en linje rätt på objektet från varsitt håll) och kasta skuggorna mot kameran (där de lättades upp lite av den andra blixten.

Presentpapper som reflexskärm

För att slippa släpa på reflexskärmar och alldeles för många stativ köpte jag presentpapper i vitt och silverfärgat. Den där typen som är väldigt sladdrig och tunn. Fungerade utmärkt att tejpa fast på disken bredvid vårt lilla fotobord för att lätta upp skuggorna lite. Den silvriga varianten alltså, den vita hade jag redan använt.

Extra skugga av mässans spotlights

Nu blev det inte det klassiska korta skärpedjupet som mycket matfotografering har idag, men jag försökte ändå hålla nere ljuset från blixtarna så det inte blev skarpt hela vägen i alla bilder. Så när ljuset slogs på i montern kom det massor med hårt ljus uppifrån taket och lade till den extra skugga som syns under t ex fatet i en av bilderna.

Hade det inte varit för dessa takspottar skulle det bara varit en mjuk och ganska ljus skugga som pekade snett bakåt vänster. Men, hellre det än bilder som varit skarpa överallt. Skillnaden i färgtemperatur blev inte något problem vid efterbehandlingen, även om det kanske var lite blandljus.

Montern är förresten byggd av Looft.

Flera mazariner i samma smäll

Att kombinera en matfotografering/produktfotografering med att dokumentera satsningen på en mässa är smart. Det behöver såklart inte vara just mässfotografering, utan bara själva grejen att utnyttja fotografer på bättre sätt. Det blir rätt mycket mer prisvärt och kostnadseffektivt då. Såklart.

Man kan bara önska att fler kunder tänkte så, för är det något jag tycker är trist så är det när man lägger ner en massa tid på saker som knappt används eller känns onödigt kostsamma för det lilla man kanske får ut av det hela.

Hellre då se till att det verkligen blir valuta för både tid nedlagd och pengar, i slutändan kommer det resultera i nöjda kunder som kommer tillbaka.

Fast just mazariner och chokladbollar tar jag nog en liten paus från några dagar, har fortfarande kvar en stor låda biskvier plus några förpackningar specialmazariner med smak av blåbär och hallon som Delicato tagit fram inför det kungliga bröllopet. Väldigt goda mazariner förresten.

När jag fotograferade porträtt för annonskampanjen jag nämnde tidigare, porträttfotografering till reklamkampanj (en ljussättning som använde fyra blixtar och massor med reflexskärmar m.m.), har jag försökt förenkla den ljussättning till ett minimum som krävs för att få ett bra porträtt. Det är lätt att krångla till det, men betydligt svårare att förenkla det utan att det blir trist.

Sen ville jag inte att alla bilder skulle se exakt likadana ut, men det är ju bara en bonus i sammanhanget.

Ansiktsporträtt med en blixt

Efter att ha tagit bort (eller snarare stängt av) båda blixtarna bakifrån, var det bara en blixt kvar för detta porträtt. Plus en silverfärgad reflexskärm under modellens ansikte och en vit reflexskärm (vit vikvägg i papp) för att lätta upp skuggorna på skuggsidan av ansiktet.

Ljusa ögon och mjuka skuggor

Det tror jag är själva kärnan i de här porträtten. Och kanske även mjukheten som kommer av att det är ett relativt kort skärpedjup som gör att fokus ytterligare centreras på ögonen.

Fotografera lite från ovan

För det mesta när jag fotograferar porträtt utan någon koppling till miljö (utomhus, kontorslandskap etc) brukar jag låta mina modeller få stå upp. Det är bra på många sätt, speciellt för hållningen.

Ibland är ett sittande porträtt, åtminstone ansiktsporträtt, väldigt mycket enklare att arbeta med. Modellen behöver inte bry sig så mycket om var de ska göra av sina händer eller hur de ska stå. De kan bara sitta där, bekvämt och fokusera på att få till en naturlig min.

Hur kan man förbättra porträtten?

Porträttfotografering med fyra blixtar

Utan att använda fler blixtar skulle man på ett relativt enkelt sätt kunna få lite mer stuns i de här porträtten. Det skulle dock troligtvis kräva lite stativ och gärna med bom, för att kunna positionera reflexskärmar av olika slag på ett sätt så de kan göra det jobb som blixtar annars gör.

Nu gillar jag de här bilderna, så att de flyter ihop aningens med bakgrunden stör mig inte, men vill man lösa det enkelt skulle man kunna placera reflexskärmar av något slag (vitt eller silverfärgat papper) bakom modellen på sidorna så de kastade tillbaka ljus och skapade ett svagt kantljus eller hårljus. Men, en blixt är såklart enklare och lättare att handskas med, skulle jag nog säga. En silverfärgad reflexskärm är kanske det bästa valet om man ska få ljus att studsa tillbaka med någon slags effekt, vita varianter sprider snarare ljuset lite hur som helst.

Vill du se alla porträtt sida vid sida och jämföra effekten av en blixt eller flera så hittar du dem här; Porträttfotografering annonskampanj Amendo, i min portfolio. Så snart jag har alla annonser ska jag visa upp dem också, kan ju vara lättare att se bilderna i den ”miljö” de användes i.