Bakgrundpapper i olika färger är alltid kul att experimentera med när man fotograferar studioporträtt. Men ibland vill man inte störa flödet för att byta bakgrundsfärg hela tiden, om man ens har olika färger att välja mellan.
Då går det bra att fuska lite i Lightroom, men det funkar inte lika bra på alla bilder. Min erfarenhet är att om man får till en bra kontrast och inte väljer bakgrundsfärg som flyter ihop med hudtoner eller hårfärg brukar maskningen gå rätt enkelt.
Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).
Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.
Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan
Bilden på illustratören/tecknaren Mati Lepp fotograferade jag för bokförlaget Bonnier Carlsen och deras katalog 2007 (tror jag bestämt det var). Allt skulle vara svartvitt med svart bakgrund minns jag i alla fall.
Samma dag fotograferade jag en rad kända barnboksförfattare och illustratörer (eller upphovsmän som samlingsnamnet är), t ex Jan Lööf, Mati Lepp & Filippa Widlund, Martin Widmark & Petter Lidbeck, Johan Unenge & Måns Gahrton, Calle Marthin & Jonathan Lindström, Denise Rudberg & Peter Barlach samt Ulf Stark & Stina Wirsén. Slut på namedropping.
Jan Lööf, Mati Lepp och Filippa Widlund
Anledningen att jag tar upp allt det här kom när bokförlaget behövde en ny variant på bilden vilket gav mig chansen att ge den en ny chans och en ansiktslyftning med lite ny retusch, eller snarare en ny konvertering från råfilen.
Bilderna i katalogen blev jättefina, och i tryck ser de väldigt bra ut, men på skärmen kändes den gamla bilden lite, platt? Och i min fotoportfolio med författarporträtt var den först och främst för liten, plus att jag hade använt en färgvariant (kanske för att det var så mycket svartvita bilder där redan?).
Martin Widmark & Petter Lidbeck
Så det var dags att köra den genom Lightroom och Photoshop en gång till, från början. En grej man egentligen borde göra oftare, för en råfil går ju alltid att ”framkalla” igen. Plus att programmen man använder sig av har blivit så mycket bättre att det är värt besväret.
Visst, ibland kanske de inte har så mycket mer att ge, men med det jag hunnit lära mig under åren kunde jag klämma ut en lite roligare bild än den jag använt tidigare. För bilden som sådan gillar jag, men jag vill hellre visa upp en större version och gärna en jag kan stå för, när det gäller retusch.
Den här ljussättningen för författarporträtten är exakt samma som de jag använde till Stina Wirséns porträtt (och alla andra jag nämnde tidigare). En mellanstor softbox ovanför kameran riktad mot modellen, aningens aningens från sidan. Plus ett paraply som sticker upp ovanför kanten på det svarta bakgrundspappret och studsar ner ljus på hår och axlar (och även lyser upp bakgrunden lite).
Denise Rudberg & Peter Barlach
Alla bilder var tagna med en Nikon D2x plus ett 17-55/2.8-objektiv, eftersom min fotostudio är rätt liten fanns det inte möjlighet att använda favoritobjektivet för porträtt som jag nästan uteslutande använder mig av nuförtiden, 85mm/1.4.
Nikon D2x har ju en liten DX-sensor vilket gör att ett 85 mm-objektiv med den sk brännviddsförlängningen blir nästan 130 mm (då skulle inte alla rymmas på bild alltså).
Ett bra sätt att lära sig är ju att lära sig av sina misstag, men utan att låta alltför självgod här kan jag nog tycka att det blev rätt bra med de förutsättningarna jag hade (utrustning, utrymme och erfarenhet alltså).
Jag hade troligtvis krånglat till ljussättningen mer idag, med fler blixtar och sånt. Men fler blixtar i ett litet utrymme innebär oftast mer ljus och då skulle det också krävas mer skärmar för att skärma av och blockera ljus. Osv osv.
Johan Unenge & Måns Gahrton
Summa summarum, det är kul att kolla på gamla bilder man har tagit för att se att det går att fotografera och ljussätta på sätt man nästan glömt bort (eller valt bort för att det inte känns så nytt), men det skadar inte att göra en vårstädning ibland och uppdatera gamla bilder för att portfolion inte ska kännas alltför splittrad (har jag inte uppdaterat bilderna till större, nyretuscherade och finare ska jag göra det snarast).
Problemet är väl bara att när man börjar städa i ett hörn känns de andra hörnen av portfolion genast så mycket mer i behov av en genomgång de också.
Klicka här för alla mina inlägg om ljussättning med diagram
Via den underhållande och väldigt bra fotografen David Bicho (webb här, blogg här) hittade jag en relativt ny webbplats som verkar ha ett innehåll som säkert kan intressera dig som läser min blogg, nämligen ljussättning och diagram.
Lighting For Photo heter den och innehåller just diagram och information kring ljussättning (allt på engelska) och andra teknikaliteter som kan vara intressanta om man vill lära sig mer om studiofotografering (i och utanför fotostudion).
Börja med att kolla ljussättningen och en av bilderna han gjorde i den bästa och finaste Jill Greenberg-stil (hyllning snarare än kopia kallas det nog, även om det inte var gråtande barn han använde) här.
Rekommenderas varmt.
Jag har som säkert framgått varit en väldigt nöjd Profoto-kund de senaste åren. Började med att köpa det s.k. Sverigepaketet som då bestod av 2 st Profoto Compact 300, två Manfrotto-stativ, ett svart paraply med vit insida och ett halvgenomskinligt vitt, plus en väska.
När Profoto släppte deras kompaktaggregat D1 (en modern och mycket bättre variant av Compact) gjorde de samtidigt några väldigt enkla och bra instruktionsfilmer som presenteras av fotografen Tony Corbell som verkligen är en skön typ. Riktigt bra på att lugnt och sakligt visa olika saker man kan göra bara genom att vrida, vända och flytta på sina blixtar.
Inget märkvärdigt egentligen, men otroligt bra samtidigt. Tål att ses lite då och då, speciellt om man vill lära sig grunderna i porträttfotografering i studio med olika många blixtar. De är som sagt ganska grundläggande, men bra.
Grejen med alla filmerna är att de visar på hur enkelt det kan vara om man bara tar sig tid att experimentera lite. Sen kan man såklart göra på tusen olika sätt, och bildbehandla bilderna hur man vill för att få fram helt olika resultat. Men grunderna är ändå bra att ha sittandes i ryggmärgen.
Fler videofilmer från Profoto på YouTube här.
Jag brukar sällan orka att titta på Youtube-filmer, mest för att de så ofta innehåller så mycket dötid. Men ibland hittar man bra saker, och då är ju en bra producerad film med lite blandat från bakom kulisserna och de färdiga bilderna väldigt bra underlag om man vill lära sig hur saker görs.
Skriv gärna en kommentar om du har några bra tips, tack.
Fotograf Stefan Tell i Stockholm
Hej, jag heter Stefan Tell och är porträttfotograf i Stockholm. Den här bloggen handlar mest om hur jag jobbar i fotostudio eller ute hos kund, porträttfotografering, ljussättning, fototips, marknadsföring, säljtips, ibland tekniska saker och kanske något inlägg om företagande eller affärsidéer i största allmänhet.
Har du någon fråga om foto du tror jag kan svara på, eller vill anlita mig som fotograf får du gärna kontakta mig (formulär) eller skriv till stefan@stefantell.se. Jag svarar så fort jag kan.
