setup

I min strävan att ha fotograferat varje författare i Sverige minst en gång kom turen till debuterande författare (författarinna, kan man säga det?) Anna Ehring som kommer med en barnbok under 2010.

Hon var en fantastisk modell, som så många är när de väl kommer på att det är rätt kul att få sitt porträtt taget. Och i hennes fall skadade det nog inte heller att hon varit skådespelare tidigare i livet.

För Bonnierförlagen i allmänhet och barnboksförlaget Bonnier Carlsen i synnerhet skulle vi ta några olika porträttbilder som används som författarporträtt i böckerna, marknadsföring och givetvis på deras webbplats.

Clamshell för mjuka närgångna porträtt

2 blixtar och 2 reflexskärmar

Eftersom det inte är så högt i tak i min lilla fotostudio har jag börjat köra mer sittande porträtt, och då har man genast mer plats uppåt, vilket är ett måste om man ska få till den här ljussättningen.

Precis som i porträttet av Sarah Sheppard och barnboksförfattaren Ulf Nilsson använde jag mig av en ”clamshell”-uppställning för huvudljuset. Det är ganska nytt för mig med studioblixtar, inte blixtarna utan ljussättningen, men det blir väldigt lättjobbat och det ljuset gillar verkligen ansikten. Och speciellt ögon.

Det man egenligen behöver för det här är bara en blixt, den andra använde jag för att göra en ljusbox av bakgrunden.

Relativ storlek på ljuskällan

Som så ofta annars använde jag mig av en Profoto Compact 600R som huvudljus, i en softbox 5′ octa (150 cm diameter). Det är väldigt tacksamt och lättjobbat att ha en stor ljuskälla som huvudljus, och ögonen blir väldigt livfulla när de får mycket ljus att spegla sig i. Tycker jag.

För att lätta upp skuggorna monterade jag en vanlig rund reflexskärm på stativ i en vinkel under huvudljuset så det speglades upp i ansiktet och gav allt ett mjukt och behagligt ljus.

Vill man göra en liknande setup går det såklart att använda andra typer av ljusmodifierare som huvudljus. Den relativa storleken på ljuskällan är vad som spelar roll, så har du en mindre softbox får du experimentera med att placera den närmare ansiktet bara. Och eftersom det här skulle vara just ett ansiktsporträtt (har beskurit det lite ytterligare för webben) kunde jag i princip ha den precis utanför bild, dvs jättenära.

Softbox som belyst bakgrund

Egentligen var denna uppställning bara en modifikation av den jag hade använt för porträtten av Sarah och Ulf, men jag placerade mig och kameran lite mer till vänster så att en av softboxarna i bakgrunden hamnade rätt bakom modellen i fråga.

Mellan modellen och softboxen stod en reflexskärm med en halvgenomskinlig diffusionsduk på ram, och den fick bli bakgrunden. Blixten i softboxen bakom mjukas upp och tonas ner aningens av reflexskärmen och blir lite som de där HiLite som Lastolite säljer för skuggfria bakgrunder. Det här är samma princip, nästan.

Den lite blå ton är inget som fanns där egenligen, men jag tyckte att det blev en lite roligare kontrast till Annas guldgula hår, så det inte alltid är vit eller grå bakgrund. Vem vet, det kanske blir en färgad bakgrund en vacker dag?

Kul porträtt tycker jag, och väldigt enkelt att göra. Ska bli mer av det framöver.

Barnfotografering är som sagt inget jag gör i min verksamhet, men när man ändå har en fotostudio och ens vänner börjar yngla av sig i rask takt vore det nästan konstigt om det inte blev ett par sessioner med mammor och barn (främst, ibland är papporna med också såklart).

Senast var det Helena som driver den populära bildbloggen / fotobloggen Fototriss som kom med hennes dotter för att få lite klassiska barnporträtt.

När vi ändå höll på fotograferade vi en annan kompis (nedan) och tog lite bilder på min son och hans mamma.

Det svåraste med barnfotografering är att fånga dem när de är vakna, åtminstone de två tjejerna här på bild sover ju rätt mycket eftersom de bara är några månader gamla. Annars får man mest tjoa och vinka för att de ska kolla åt rätt håll, några iögonfallande leksaker är ju såklart smart att ha på plats, men så fort en blixt går av tappar de oftast fokus och kollar rätt mot ljuset. Fast det kan ju bli bra det med.

Alla bilder är tagna i min fotostudio med pappersbakgrund, i de mörkare bilderna är det en grå pappersbakgrund men den blå bakgrunden är egentligen vit, men ljussatt med en blixt som har ett färgfilter framför sig för att bli blå.

Huvudljuset kommer från en Profoto-blixt (Compact 600R) i en softbox Octa 150 cm ganska nära modellerna (enbart innersta diffusionsskärmen på), och en annan kompaktblixt satt uppe på ett stativ och riktad mot deras bakhuvud för att ge lite hårljus. En reflexskärm stod på skuggsidan för att lätta upp skuggorna lite.

Som vanligt var det en Nikon D700 med ett 85 mm/1.4 som användes. Huvudblixten utlöstes med en Pocket Wizard som kommunicerade med blixtens inbyggda radiomottagare.

Pappersbakgrunderna är som sagt på rulle och sitter på en bakgrundsupphängning från Manfrotto som har plats för tre olika bakgrundsrullar samtidigt, även om jag bara använder två av dem i dagsläget (lite för lågt i tak för att ha alla tre). Det är en väldigt smidig lösning som gör att man snabbt kan ta lite olika bilder med olika bakgrund utan att behöva bygga om hela fotostudion, så det rekommenderas om ni ändå ska köpa någon lösning för pappersbakgrunder.

Nästa gång ska jag försöka mig på något aningens mer spännande, fast då kanske barnen ska vara lite större så man kan få med dem som modeller lite mer, nu är de rätt dåliga på att ta instruktioner.

Har du några idéer på hur jag skulle kunna göra till nästa barnplåtning? Alla förslag uppskattas.

Kryptisk titel, visst. Men ibland är det precis så som fotouppdrag kan vara, speciellt när det handlar om porträttfotografering av personal på företag. Oftast rör det sig om att företaget i fråga gjorde allt rätt och anlitade en fotograf för att ta bra bilder på medarbetarna. Sen anställs nya eller så var det några som var sjuka vid fotograferingstillfället. Och då måste man komplettera med nya bilder vid ett senare tillfälle.

Och då kanske inte den fotografen som anlitades ursprungligen är tillgänglig eller intressant. Så då får en annan fotograf uppdraget att ta likadana (eller åtminstone väldigt snarlika) bilder på de som ska ha nya bilder. Ibland faller det uppdraget på mig efter att företaget har letat på webben efter en porträttfotograf.

Senast blev jag kontaktad av ett byggföretag som hade anlitat en duktig fotograf från Karlstad (vet faktiskt inte riktigt varför, med tanke på att byggföretaget har sitt huvudkontor i Stockholm) men behövde komplettera med några enskilda porträtt. Och kravet var som sagt att ljussättning och bildbehandling skulle göra att bilderna passade in med de tidigare tagna.

Hur imiterar man då en tidigare fotograf?

Fråga fotografen

Absolut enklast är såklart att få några testbilder och gärna ett diagram över ljussättningen med så mycket information som det går, t ex avstånd mellan blixtarna och modellen m.m. Då har man en bra grund att starta från.

Se till att få en Photoshop-fil

Om den tidigare fotografen har arbetat på ett sätt som liknar mitt kan han eller hon skicka över en Photoshopfil i lager där varje justering (kurvor, skärpa, nivåer, masker etc) och inställning finns med. Då vet man vilka retusch-moment som bilden har gått igenom för att få den stil som den har. Har man sedan en ursprungsbild som liknar den kan man kopiera över alla dessa inställningar, men oftast måste man sen göra lite justeringar för att det ska bli bra.

Titta på porträtten

Titta noga för att se hur ljuset faller, med lite erfarenhet kan man se om det har använts en stor ljuskälla eller flera mindre som dominerar. Se till att ha ett antal olika testbilder med olika modeller för att kunna se hur det blir med eller utan långt hår, och olika anletsdrag visar olika ledtrådar. Det är stor skillnad på att försöka klura ut hur en bild ska tas på en långhårig tjej om man bara har en testbild med en äldre man som är tunnhårig.

Kolla upp EXIF-data

Ibland går det att i efterhand se vilken utrustning som använts (kamera, slutartid, bländare och objektiv), och i viss mån även brännvidd som just den bilden har använt (om det är zoom-objektiv, annars är det bara att gå på objektivet). Det blir så mycket lättare att efterlikna något om man använder samma brännvidd, det blir annars rätt stor skillnad på hur man upplever porträtt tagna med ett 200 mm eller ett 50 mm som inte riktigt går att justera i Photoshop. Tyvärr försvinner denna information rätt ofta när man sparar bilder för webben.

Jämförelse mellan reflektioner i ögonen när man har använt 2 paraplyer, eller en Softbox Octa eller en Profoto Magnum-reflektor.

Titta på reflektionerna i ögonen

Ögonen är nog det i ett porträtt som oftast avslöjar enklast vilka typer av ljuskällor som har använts. Inte alltid såklart, men ofta kan man se reflektionen av en blixt med paraply (man brukar kunna se att det är ett paraply med spröt och sånt) eller om det är en rektangulär softbox (jämnare ljus fast i en rektangulär form). Men visst, det kan vara ett softboxparaply som liknar en softbox i form av en octagon.

Titta på ljus och skuggor

Kanske något för ett mer ingående inlägg senare, men rent generellt kan man få rätt mycket information bara genom att se hur ljuset faller på en persons ansikte. Är det en mjuk eller hård skugga under haka och näsa? Är ljuset jämt över ansiktet eller skapas det övergångar mellan ljust och mörkt på vissa ställen?

Den här tekniken är, i min mening, enklare att använda om modellen har en tydlig benstruktur som blir mer tydlig av ljuset. Är det en mjukare ansiktsform blir det oftast inte lika tydligt.

Så gjorde jag…

Tillbaka till uppdraget, efter att ha kollat på bilderna från den andra fotografen klurade jag ut att de hade använt ett objektiv på brännvidden 200 mm genom att kolla på bildernas EXIF-data. Och i ögonen syntes att det var två paraplyer (se övre bild till vänster) där den ena gav ett starkare sken men av reflektionen att döma var de på ungefär lika långt avstånd från modellerna.

Tyvärr hade jag inte två likadana paraplyer utan fick nöja mig med att ha det jag hade som huvudljus (till vänster om kameran) och istället en rektangulär softbox som upplättningsljus på skuggsidan. Så mycket mer komplicerat än så blev det inte.

Det mesta gjordes i Photoshop efter plåtningen, jag förstärkte ljuset och gav bilderna en lite hårdare karaktär med hjälp av en kombination av tonade masker, kurvor och ett svartvitt lager med lite olika opacitet. Plus lite justeringar av färgmättnad för att ge bilderna samma färgkänsla som de andra.

Till sist lade jag till en reflektion av ett andra paraply i ögonen (kopierad från originalbilderna), även om det knappt syns så tror jag det gör att det är mindre som känns avvikande.

Kanske inte världens mest spännande bilder, men vägen dit var full av små problem och klurigheter som gjorde uppdraget givande och utmanande. Och det skadar aldrig att öva på att efterlikna någon annan fotografs teknik.

Man lär sig alltid något och kan få nya idéer.

Nyligen blev jag kontaktad av chefsstrategen på Första AP-fonden som behövde några porträttbilder snabbt. Eftersom det är sommar ringer det inte lika mycket och listan på saker som måste göras är inte lika lång, så det var rätt lätt att planera in en plåtning med kort varsel.

Studioporträtten var egentligen inget särskilt att skriva om, jag satsade på ett rätt stort och mjukt ljus (en Profoto Compact i en Softbox Octa 150 cm) då bilderna skulle vara ganska neutrala utan att behöva bli tråkiga.

Jag har nyligen kompletterat min studioutrustning med ett demoex av en Profoto Softbox 60 x 90 cm som jag köpte från ScandinavianPhoto för bra mycket mindre än vad de kostar nya, och den var som ny. Den fick i alla fall agera fyllnadsljus på skuggsidan (istället för reflexskärm som jag annars brukar använda), och för att få ner effekten på blixten lite hängde jag ett ND-filter framför som drar ner ljuset med ungefär tre bländarsteg. Ett sådant gråfilter kan köpas på rulle från t ex Procenter eller välsorterade kamerabutiker. Ganska praktiskt att ha om man vill kunna styra ljuset lite mer än studioblixtarna tillåter.

Bakifrån lyser en studioblixt med raster för att ge lite kantljus åt håret och sidan på ansiktet, mest för att ge karaktär och för att inte allt ska flyta in i bakgrunden.

Klicka på ljussättningsdiagrammet för fler liknande inlägg

Alla bilder fotograferades mot vit bakgrund som fick en ljusgrå ton av att få rätt lite ljus på sig från blixtarna. Vill man få mörkare bakgrund kan man alltid använda grått bakgrundspapper eller bara skärma av ljuset mer. Fast vit bakgrund är ju väldigt tacksamt att arbeta med, eftersom den går att göra så ljus eller mörk man vill, beroende på hur man ljussätter.

Efter fotograferingen var klar gjorde jag ett urval och levererade några färdigretuschade bilder till kunden samma dag. För det mesta går det inte att arbeta riktigt så snabbt, men när det är semestertider blir det lättare med planeringen.

För mer ur min portfolio av porträtt – klicka här.

Har du några frågor eller kommentarer på något du läst här är du mer än välkommen att skriva en kommentar nedan. Alltid kul med respons.