Var ute på den årliga seglatsen i skärgården med tre polare i en trimaran (SeaOn) och lyckades fånga några sköna bilder. En vacker dag ska jag sitta i en båt bredvid och fotografera för en segelbåt gör sig mest rättvisa utifrån, inte inifrån. Eller hur man ska uttrycka sig.

Bistra män i motljus

Fören på trimaranen (en SeaOn-prototyp med Gransegel)

Som en manlig modell med flytväst

Moln, blå himmel och svensk flagga

Trimaraner är snabba, och speciellt denna Seaon med Gransegel

Styrman i blått

Vi närmar oss Huvudskär

En Pripps Blå-liknande miljö vid Ryssviken

Röd prick i blått hav

Hård kapten i blixtljus

För fler bilder från samma segling, kolla på Flickr…

Alla bilder är tagna med en Nikon D700 och diverse objektiv (35/1.4, 80-200/2.8 och 12-24/4). Framkallade i Lightroom 2 med lite olika inställningar.

Kolla gärna på min fotoportfolio för mer blandad fotografering.

Det är alltid bra att ta med kameran när man är ute och seglar. Speciellt om man seglar med en SeaOn-trimaran uppenbarligen. Efter att ha blivit medbjuden på en höstseglats ett par år i rad av en kompis verkar det som bilderna jag har tagit i Stockholms skärgård fått eget liv.

Dels har det blivit ett uppdrag för segelmakarna Gransegel där jag åkte ut och genomförde en porträttfotografering av deras personal, sen (fast innan) så har jag fått äran att pryda ett uppslag i den lilla tidningen Flerskrovsbladet som ges ut av SCTS (Sveriges catamaran- och trimaranseglare).

Kanske inte världens största tidning, men alltid roligt ändå. Och ett stort uppslag. Allt detta ”bara” tack vare att jag lade upp bilderna på Flickr, min kompis gillade dem och skickade glatt vidare till andra seglingsintresserade människor han omger sig med och sen ledde det ena till det andra. Som det så ofta gör när saker sprids. Och när det leder till mer jobb och mer spridning är det bara att tacka och ta emot.

Vem vet, det kanske leder till fler seglingsrelaterade uppslag?

Gransegel är ett anrikt segelmakeri som har sitt loft (har jag lärt mig att det kallas, där de syr sina segel alltså) ute på Ryssviksvägen i Nacka. Via en kompis som köper segel till hans trimaran hos dem slumpade det sig så att jag fick till ett möte som ledde till en fotografering av delar av deras personal.

Det hela började med att jag tog med kameran på en seglats med en SeaOn-trimaran i Stockholms skärgård en kylig helg förra hösten och det ena ledde till det andra.

Så nu har jag inte bara fått föreviga segelmakare i svartvitt, utan samtidigt lärt mig lite om hur man limmar segel i hitech-material med en ultraljudshammare och att Fathead är något bra när man pratar segel med folk. Man lär sig alltid något nytt när man träffar nischade människor, och det är alltid kul.

Det är ganska lyxigt när en årligen återkommande seglats på en kompis trimaran (först en Dragonfly och senaste året en SeaOn för invigda) sent på hösten leder till intressanta uppdrag med sköna kunder.

Senaste lyckade exemplet på hur man som fotograf kan ”sälja fotouppdrag via kompisar och semesterbilder” är nog när Niklas som äger trimaranen i fråga hade agerat säljare för mig utan att jag visste något om det. En vacker dag ringde han och berättade att han hade visat mina bilder jag tagit under vår årliga höstseglats för killarna på Gransegel (som han hade köpt segel av till trimaranen) och de hade gillat vad de såg.

Några veckor senare var jag ute i Nacka där de har sitt segelmakarloft (som det visst kallas) och fotograferade personal och segel. Och har såklart fått lära mig ordentligt mycket om hur man gör segel av rymdmaterial och limmar med ultraljudshammare.

Det visar att det aldrig skadar att lägga upp lite alla möjliga bilder i sin portfolio, kanske inte bara sånt man fotograferar mest för kunderna.

En vacker dag ser rätt person bilderna och man får ett kul uppdrag.