Ett författarporträtt, steg för steg

Författarporträtt är något jag verkligen älskar, lite som pressbilder generellt så får man som fotograf ta ut svängarna betydligt mer och kunna göra porträtt anpassade för en person, gärna variera utomhusporträtt med studioporträtt, vissa med scenografi, andra mer avskalade mot enfärgad bakgrund.

När det gäller studioporträtt brukar jag oftast börja med det som tar tid, dvs när det ska vara rekvisita eller mer avancerad ljussättning, och sedan fotografera till jag är nöjd. Efter det kan man klämma ur rätt många varierade porträtt genom att plocka bort beståndsdelarna, en efter en.

Nu tänkte jag beskriva en studiofotografering och hur den gick till, från ren rundfond och tom fotostudio, till ett par färdiga porträtt.

Vi börjar med huvudljuset

När jag hade börjat planera denna plåtning av författaren Erik Sidenbladh för Bonnier Fakta, snart aktuell med boken ”Hjälp, vi har fått barnbarn!” tänkte jag automatiskt något porträtt sittandes vid ett bord, lite hängande sådär.

Jag tog ett vitt bord vi har i fotostudion och ställde det på rundfonden, och en stol. Tanken var inte att fokus skulle vara på dem, men man måste börja någonstans om man ska bygga scenografi.

Huvudljuset tänkte jag skulle vara en Profoto 150 cm softbox Octa, mest för att den alltid funkar bra till porträtt och har mängder med möjligheter att variera ljuset med.

Utan yttre diffusionsduk

Så har jag alltid använt denna ljusformare, mest för att jag gillar det ljuset bäst. Men då finns det också en glipa mellan insidan på softboxen och den inre diffusionsduken, från vilken det kommer ”ofiltrerat” och ganska skarpt ljus direkt från blixthuvudet.

Om du jämför bilden ovan med den innan så är skillnaden att jag har vridit blixten med Octan mer rakt nedåt, så ljuset från glipan träffar bakgrunden, dvs den vita rundfonden.

Just den grejen brukar jag undvika för det mesta om jag vill ha en jämnare belyst bakgrund, men idag använde jag det även till några andra pressbilder jag tog.

Lägga till kantljus (& hårljus)

Ljussättning med en blixt funkar ofta alldeles utmärkt, och brukar ge bra porträtt, men nu ville jag ha lite kantljus eller kanske snarare hårljus för att inte Erik skulle flyta ihop med bakgrunden.

En Profoto Softlight Reflector (beautydish) med vit insida och raster blev mitt val av ljusmodifierare till dessa författarporträtt av flera skäl. Vi kommer till det snart.

Flagga för kontrast på skuggsidan

Jag gillar skuggor, tycker också ofta att de ska gå från upplättade till ganska mörka så att kontrasten mot bakgrunden får ett avslut, och då behövs ofta en flagga eller som i det här fallet, en svart vikvägg.

Här finns förresten ett gammalt blogginlägg om att kontrollera kontrast i porträtt med flaggor som beskriver allt mer i detalj.

Den svarta vikväggen är gjord av materialet ReBoard som är en slags kartong, en kraftigare variant korrugerad i mitten. Väldigt stabil men samtidigt lätt. Den svarta ytan är foliefilm.

Lägga till en färgad bakgrund

Tanken med författarporträttet var inte att det skulle vara så avskalat, så en grå bakgrund till allt vore lite trist. Så jag ställde dit en pappersbakgrund på rulle hängandes på två stativ. Färgen jag valde är någon slags grön som är både fin och användbar.

För att det starkare ljuset från glipan i softboxen skulle hamna där jag ville ha den vinklade jag bakgrunden lite.

Diffusion och rekvisita

När jag hade något i bild som avslutade den på höger sida kändes det plötsligt som det behövdes något som ramade in den även på vänsterkanten i författarporträtten.

Lösningen blev ett gardintyg jag hade liggande som var lite vitt och skrynkligt. Det kanske inte ger illusionen av ett rum sådär jätteövertygande, men lite i alla fall.

Då och då går jag till någon tygaffär och köper lite olika tyger, men vet aldrig när de kommer till användning. Just den här har jag nog använt tidigare för att mjuka upp kargt solljus från fönster när jag har varit ute hos någon kund. Tar inte jättemycket plats och väger rätt lite.

Ett färdigt författarporträtt!

När jag väl hade fått in alla bestånsdelar i min ”scen” kom Erik och han satte sig i stolen på exakt rätt ställe. Vi pratade om allt möjligt, rätt mycket om småbarnsåren såklart eftersom det är en del av hans nya bok, fast då ur ett annat perspektiv än mitt.

Variera bakgrundsfärgen enkelt

Jag tänkte återkomma till valet av bakgrundspapper, eller snarare färgen på bakgrunden. Den ser i originalutförande ut ungefär som på bakom kulisserna-bilderna, lite matt och dämpat grön.

Det är såklart ingen riktig green screen eller chroma (blue screen är den såklart inte), men man kan använda den på ungefär samma sätt, eller åtminstone justera den enklare än andra färger.

Jag skrev ett blogginlägg för länge sedan om hur man rätt enkelt kan ändra bakgrundsfärg i Lightroom om förutsättningarna är rätt. Det här är lite samma princip.

Om inte modellen har något på sig som är grönt kan man med ett justeringslager (Hue/Saturation, färgton/färgmättnad?) i Photoshop, eller med justeringsverktygen för sånt i Lightroom, dra lite i reglagen för att ändra ton och mättnad till lite olika.

Man får bara hålla koll på kanterna mot det som inte är bakgrund ser ok ut, sen finns lite begränsningar i vilka färger man kan åstadkomma, men att göra grönt till gult eller orange eller blåaktigt brukar funka utmärkt utan att behöva göra maskeringar.

Varierade författarporträtt enkelt

Som jag nämnde i början gillar jag att börja med en krånglig ljussättning och kanske scenografi, för att när jag är nöjd med porträtten från den reducera ner allt till det enklaste enkla.

Där började jag med att ta bort bakgrundspappret så att bakgrunden blev neutralt grå, dvs den vita rundfonden utan att den var belyst separat. Uifrån den gick det att göra många varianter på författarporträtt genom att bara vandra runt lite med kameran för att få olika vinklar och utsnitt.

Sista blixten kvar i studion

När jag hade gått lite närmare, stängt av kantljuset och ställt bort den blixten så den inte syntes i porträtten tog jag några sista porträtt med Erik sittandes vid bordet.

Här kan man förresten se att när inte bakgrundspappret som var närmare kameran och min Octa fanns där hamnade den där ljusglipan på golvet och syntes inte i bild.

Ett sista halvkroppsporträtt

Eftersom jag har i min tidigare karriär varit formgivare och Art Director finns det alltid i bakhuvudet att försöka så mycket som möjligt att leverera variation. Det finns inget tristare när man håller på med layout av katalogen eller webb än att vara begränsad till kanske en eller två bilder. Dem tröttnar man på rätt fort.

Så jag gör mitt yttersta när det finns möjlighet att klämma ur olika porträtt ur en och samma ljussättning, eller enkla variationer på en som inte tar för lång tid att justera och få till. Koka soppa på en rätt fin spik är alltid bra.

Här funkade det alldeles utmärkt att fotografera några väldigt enkla och avskalade halvkroppsporträtt av Erik som kan vara användbara och bra att ha för förlaget. Jag behövde bara ta bort bordet, kanske att jag höjde upp stativet med huvudljuset aningens, men det satt rätt högt upp från början om jag minns rätt?

När vi var klara med studioporträtten gick vi ut med en Profoto B1 och en beautydish till en park och tog några författarporträtt ute. Men det får bli ett annat blogginlägg.

Vill du läsa fler långa blogginlägg om fotograferingar där jag med en massa bilder och jättemycket text går igenom fotouppdrag steg för steg, klicka bara på länken.

Du vet att jag gillar om du delar detta inlägg, eller klickar Gilla. Tack på förhand.