Fotografera inomhus kan vara en utmaning, speciellt om man bor i Sverige. Är sedan plåtningen planerad till en sen eftermiddag i mars måste man börja tänka på ljuset.
Jag hade fått i uppdrag av kommunikationsbyrån Kapi Marketing (som jag även gjort en logga till för tusen år sedan) att fotografera en helt vanlig familj i en helt vanlig lägenhet. Två vuxna och tre lite trötta barn som ställde upp efter en helt vanlig dag. Ni förstår att vi började litegrann i en uppförsbacke.
Som tur var hade de lånat en relativt ny och öppen lägenhet, det som nog räddade dagen mest var balkongen.
Det ser hyfsat ljust ut men är kolsvart
Ögat är bra på många saker, och luras är kanske dess bästa gren. Både när det gäller vitbalans men speciellt ljus. För ett vanligt öga kan en lägenhet se ganska ljus ut, även om solen gått ner utanför och det är ett kompakt molntäcke.
Bilden ovan är utan blixt, slutartid 1/200 sekund och bländare 4. Inte så mycket ljus att arbeta med alltså, och då var taklampan ändå tänd. Vi behöver mer ljus helt enkelt.
Varifrån kommer ljus inomhus?
Alla ställer ju sina lampor som de vill, men jag tänker mig att ljuset kommer oftast rätt mycket uppifrån. Sen kan taklampor vara placerade så att ljuset ändå kommer från en sida, eller framifrån om man står under den och fotograferar något en bit bort.
För att utnyttja mina blixtar på bästa sätt började jag med att ställa en Profoto B2 utan ljusmodifierare på ett stativ och rikta den rakt upp i det (tur nog) helt vita taket.
Jag använde en Nikon D750 med ett 24-70mm/2.8 till alla bilder då det oftast skulle vara med mycket miljö. Sen ville kunden ha breda bilder att använda på webben, så det fick bli så.
Med så mycket vidvinkel blev allt ungefär lika skarpt, så det var inte så mycket att göra åt den saken. För att få maximalt med ljus från blixten körde jag på bländare 2.8 även om jag nu i efterhand tänker att jag också kunde ökat ISO. 
En blixt på balkongen
Vid filminspelningar i lägenheter ser man ofta en kran stående utanför med några tusen watt som lyser in genom ett fönster. Jag hade tyvärr ingen sådan med mig, men lägenheten hade en bra balkong perfekt placerad.
Trots en blåsig dag ställde jag en Profoto B1 där. Ett stadigt stativ och en rem löste det problemet. Utan ljusmodifierare finns det inte fullt lika mycket som fångar vinden.
Det var nog det som räddade de här bilderna, helt plötsligt kunde man nästa luras att tro att det var solen en sen eftermiddag som var på väg att gå ned därute.
Förutom att ge personerna på bild lite kantljus som separerar dem från bakgrunden fick jag till en liten solstrimma på soffan. Det är nog nästan den lilla detaljer jag är mest stolt över.
Från kolsvart lägenhet till solnedgång
Under tiden vi arbetade i lägenheten klarade vi av sex olika ”scener”, men flera hade ungefär samma position på blixtarna. Med tre efter ett tag ganska trötta barn och två väldigt tålmodiga vuxna modeller ville jag lägga minimalt på tid på annat än fotografering.
Det svåraste med den här plåtningen var nog att bilderna skulle vara så breda. Och att vi skulle få med flera personer i nästan alla bilder.
Hade jag använt samma lägenhet för porträtt vore det inga problem. Då skulle jag nog ha använt djupet på annat sätt och kunnat fuska mer, men nu fanns liksom inte utrymmet för det.
Men det som räddade allt var ändå balkongen.
