Styrelsefotografering på plats, Kulturrådet

Fotografering av styrelsemedlemmar brukar mycket handla om var och när. Porträttbilderna brukar ofta vara relativt enkla då de ska användas i årsredovisningar och på webben, bredvid varandra, så en viss likartad uppställning brukar underlätta för formgivaren.

Apropå var och när, svårigheten är just att hitta en tid då alla är samlade, och gärna en plats där de är samlade samtidigt. I fallet med medlemmarna i Kulturrådets styrelse jag fotograferade nyligen blev det en kursgård utanför Stockholm där jag hade fått en timme att dels ta enskilda porträtt och dels en gruppbild med hela styrelsen samlad.

Konferensrum som fotostudio

Efter att kunden hade ett datum bestämt för deras konferens ringde jag till kursgården för att höra om möjligheterna att sätta upp en tillfällig fotostudio i något av deras utrymmen där vi kunde få vara i fred och inte störa andra gäster. Det underlättar alltid vid porträtt om man slipper sånt.

De var väldigt generösa och lät oss låna ett konferensrum med tillhörande ”vinterträdgård” (i det här fallet var det som en uteplats men inomhus med glastak). Tyvärr regnade det rätt rejält denna morgon, så några utomhusbilder var det inte tal om.

Konferensrummet vi hade till vårt förfogande en timme var ett ganska ordinärt konferensrum. Lite spotlights i taket och whiteboards här och där, med ett stort bord också såklart.

Det var tidigt på morgonen och efter lite letande hittade jag ingen vinkel där porträtt med rummet som bakgrund som kunde bli bra. Det var ju också ganska mörkt så det fick bli porträtt enbart belysta med blixtar, inget naturligt ljus fick vara med alls.

Ta alltid med egen bakgrund

Så det fick bli att sätta upp en egen bakgrund att använda som fond för halvkroppsporträtten (eller snarare bröstporträtt skulle jag nog säga det blev) som var beställda. Att släpa med en lång rulle bakgrundspapper kändes lite överdrivet, men det finns andra enklare sätt.

En 1 x 1 meter stor Chimera reflexskärm fast med den svarta sidan av materialet man spänner på den räckte för att vara bakgrund om den stor tillräckligt nära bakom ryggen på personerna jag skulle fotografera.

Jag placerade den tillräckligt högt upp på stativen för att vara säker på att håret skulle få plats (inte mitt alltså, om det skulle komma någon lång med stort hår). Det är ju lättare att frilägga armar och kavajer än att behöva trixa med hår mot en ojämn bakgrund.

Jag hade med mig fyra studioblixtar men använde bara två av dem för de individuella porträtten.

Eftersom jag hade ett par minuter på mig med varje person och sedan en gruppbild när alla porträtt var fotograferade var jag tvungen att sätta upp två separata fotoplatser som var inställda och klara till dess styrelsemedlemmarna kom till mig.

Man vill inte hålla på och ställa in och göra för mycket justeringar när väl alla är samlade, det brukar förstöra stämningen och stressa folk ibland. Kanske inte just det här gänget som säkert är väldigt fotovana allihop, men generellt har jag märkt att man vill kunna fokusera allt på att coacha och kallprata, inte verka nervös och flytta stativ.

När all ljussättning var på plats och inställd kom styrelsemedlemmarna utifrån ett fotoschema och ställde sig på min lilla bit silvertejp jag hade satt på marken för att markera var de skulle stå.

Huvudljuset kom från vänster, en Profoto D1 250 Air i en 150 cm Softbox Octa, troligtvis den kombinationen jag använder allra mest när jag vill vara säker på att det bli ett bra porträtt utan krusiduller. Blixten och ljusmodifieraren satte jag så högt som det ganska låga taket tillät, riktade snett nedåt och lite framför kroppen.

Svart bakgrund med fejkad toning

Ofta med styrelser är det en rätt väntad klädsel med mörk kostym, men här var det lite blandat. Den svarta bakgrunden var såklart inte helt jämn men väldigt mörk, så jag fick i efterhand frilägga personerna för att lägga på en svag toning så de svarta kläderna inte flöt ihop med bakgrunden helt.

Det hade man såklart kunna ljussätta med ytterligare en blixt, men fördelen att göra det i Photoshop är att toningen hamnar på samma ställe relativt till personernas längd. Annars måste man kompensera för långa och korta så någon inte får den ljussatta toningen bakom håret och någon annan får den bakom ryggen.

Det är samtidigt lättare om man vid ett senare tillfälle behöver komplettera med nya medlemmar om man kan fokusera på att få ljussättningen av kropp och ansikte rätt. Nackdelen är såklart att det tar längre tid.

Kantljus och hårljus

Snett bakifrån på kamerans högra sida ställde jag en medelstor softbox (60 x90 cm) med den andra D1:an. Denna var inställd på relativt låg effekt då jag inte ville fräta ut håret på vissa som kanske hade ljust hår, eller helt ta bort detaljer från andra saker ljuset träffar.

Blädderblock som reflexskärm

Jag hade med mig tillräckligt med reflexskärmar och stativ, men det stod ett rejält pappersblock på ett stativ i rätt höjd som fick agera upplättning på skuggsidan av ansiktet. Av någon anledning är det alltid kul att hitta saker man kan använda på plats.

Varsam retusch

Jag försöker vara väldigt försiktig med retusch av den här typen av porträtt, alla vill såklart se pigga och fräscha ut, men eftersom det är officiella bilder vill nog ingen heller att det ska vara något snack om att de är för tillfixade. Hyfsat naturligt känns bäst för mig, men inget överdrivet behöver sticka ut.

Har man med sig någon som sköter smink är det en sak, men annars brukar jag fokusera på att ta bort eventuella skavanker ingen vill se (pormaskar eller blanka pannor som alla har) och fixa till klädseln så damm och trådar inte syns. En klädrulle kan spara mycket tid i Photoshop, men man missar alltid något hur noga man än är.

Moiré och kavajer

Plus det oundvikliga när man fotograferar tillräckligt många med kostym, moiré. Det där irriterande mönstret som visserligen Lightroom 3 har blivit mycket bättre på att hantera med hjälp av brusreducering, men som fortfarande kan uppstå när det kommer till vissa finmönstrade kavajer.

Bilden bredvid visar tydligt hur det kan se ut med lite grov JPEG-kompression ovanpå (så såg inte bilden jag levererade ut, detta är mest ett exempel).

En grov men inte så snygg lösning kan ibland vara att förminska bilden och experimentera sig fram till vilka förminskningsgrader som tar bort mönstret lite eller helt. Men för det mesta brukar det krävas ett pillrande med klipp och klistra från olika färgkanaler i Photoshop tills det blir bra.

9 porträtt och en gruppbild

Totalt levererade jag 20 bilder, de svartvita varianterna inräknade. För detta krävdes en halv bil fullpackad med blixtar, stativ, reflexskärmar och en massa andra småsaker som man kanske behöver när man ska sätta upp en fotostudio på plats någonstans.

Kan kännas lite flängigt när det hade varit en otroligt enkel grej att göra i den egna fotostudion där allt redan finns på plats. Men samtidigt otroligt belönande att lämna ett rum precis som det såg ut innan man kom och ha fångat ett svårfångat gäng på bild när de ändå var samlade.

Här är förresten hela Kulturrådets styrelse.

Sen var det en gruppbild också som sagt, men det får bli ett annat blogginlägg. Såhär såg det i alla fall ut i den lilla vinterträdgården.