Testbilder

Lasse Nilsen är en otroligt fysisk och rolig komiker, som jag har fått äran att fotografera ganska många gånger nu. Denna gång var det till pressbilder rent generellt och lite annat jag kan få återkomma till senare.

När man har fotograferat någon tidigare har man lite koll på hur de fungerar framför kameran och kanske mer viktigt, hur deras hy och utseende fungerar med ljussättningen. Eftersom jag hade koll på detta drog jag till med en beautydish och raster, upplättad med ringblixt. Kanske inte den kombinationen jag skulle använda vid en personalfotografering av 100 personer, men helt klart väldigt belönande om man bara har en persons utseende att anpassa sig till.

[continue reading…]

Förra veckan (när det fortfarande var solsken utanför fönstret) testade jag lite med min senaste ljusmodifierare, ett jättestort blixtparaply som heter Profoto Umbrella XL Translucent. Det har en diameter på 165 cm och är mjölkvitt/halvgenomskinligt, inte den typ av ljusformare jag brukar använda, men vill man ha stort och jättemjukt ljus är det väldigt användbart.

Min kontorskollega Fripp ställde som vanligt upp som testmodell och satt i vårt väldigt lilla konferensrum, till vänster om kameran precis utanför bild stod en Profoto D1 med blixtparaplyet riktat lite framför honom och lite ovanför huvudhöjd (själva blixthuvudet alltså, dvs mitten på paraplyet).

Bilden är bara ett test av hur en så relativt okontrollerad ljuskälla fungerar i små rum, det är en vit vägg till vänster, ungefär en meter bort, och en vit vägg på andra sidan kanske två meter bort. Så ljus studsar lite överallt. Men det blir på något sätt charmen med detta som inte formar så värst mycket utan mest är ett blänk i ögonen och fyller upp rummet utan att se alltför konstgjort ut.

Kan nog bli bra. Paraplyer är ju trots allt väldigt lätta att ta med sig. Ibland kan det bli någon skön bildbyråkänsla i bilderna om man bara fyller rummet med ljus.

Nu har jag haft min Nikon D800 i ungefär en vecka, och använt den till några riktiga jobb plus testat den lite för att se vad den ger för resultat. Vid första anblick är den inte så olika den D700 jag har haft som förstakamera de senaste åren, men såklart är det något helt annat när man börjar kolla närmare.

Slutsatsen av mina första intryck är nog helt enkelt; jag måste lära mig den.

Lite fler högst ovetenskapliga åsikter…

Om ni ursäktar den sura modellen (jag brukar tyvärr se rätt uttråkad ut när jag testar ljussättning och behöver använda mig själv som provdocka, så är det bara) kan jag meddela att jag äntligen har fått fotografera studioporträtt och samtidigt använda fyra olika blixtar med fyra olika färger på färgfiltren.

Bilder är ute på en urvalsrunda just nu, så jag kan bara visa upp den trista testbilden med mig själv, sen kommer såklart slutresultatet vara mer genomarbetat på alla sätt. Uppdraget var i alla fall för ett bokförlag som behöver författarporträtt av en författare och en illustratör som snart ska släppa en bok och aliens och UFO.

Så vad skulle passa bättre än en 80-talsljussättning som skulle älskas av många synthband eller brittiska science fiction tv-serier med kulisser av papp. Det fina i kråksången är att när man använder ett mörkblått, ett ljusblått, ett knallrött och ett skrikigt grönt färgfilter till ljussättningen behöver man inte alls bekymra sig om naturliga hudtoner. För de finns inte, inte någonstans i bilden.

Ã…terkommer med de färdiga bilderna när jag är klar med dem.