studiofoto

Studiofoto av porträtt mot vit bakgrund är något som jag inte alltid tycker blir så bra. Eller snarare, det kan lätt kännas lite urvattnat om man inte gör något kul av det (t ex frilägger och monterar mot fejkad bakgrund). Gäller det väldigt närgångna porträtt funkar det såklart, men ska man ha med halvkropp eller helkropp tycker jag det kan bli aningens för sterilt många gånger.

När bilderna till slut hittar sin plats i en layout med lite text och grafik brukar det mesta lösa sig, men bara rätt upp och ned krävs det mycket för att de ska kännas intressanta.

Vid en av mina senaste porträttfotograferingar hade jag möjligheten att prova lite olika ljussättningar med en kund som jag har arbetat med under flera år i diverse projekt (jag har t ex formgivit hans logotyp och webbplats) men aldrig fotograferat. Han är coach och en otroligt lugn och skön typ, smart också. Bilden ovan är nog den enda där han inte ser glad ut på, här t ex ser han betydligt mer ut som han brukar göra, med ett stort leende.

Här hittar du fler diagram över ljussättning i fotostudio.

Idén med denna ljussättning för porträttfotograferingen var att lite efterlikna hårt solljus, ganska inspirerat av de i min mening otroligt snygga svartvita porträtt SAS hade till skyltmaterial som fortfarande kan leva kvar på vissa resebyråer.

För att få ett så hårt och riktat ljus som inte spred sig över hela ansiktet använde jag min nya/gamla Profoto Magnum-reflektor (köpt begagnad för en rimlig summa pengar) som jag fortfarande hittar sköna användningsområden för (kolla t ex på detta porträtt i TV-stil). Den ger ett otroligt starkt, och väldigt oförlåtande ljus så det är inte tal om att få något kort skärpedjup, bilden ovan har bländare 10 tror jag. Visst, man kan tejpa dit några lager ND-filter för att få ner effekten, men så långt har jag inte kommit med experimenterandet.

Avgränsat ljus med snabb avtoning

För att ytterligare begränsa blixtljusets spridning satte jag dit ett raster (grid) som håller ljuskäglan till en mycket smalare kon. Det gör såklart även att det inte blir lika mycket ströljus som studsar runt i min relativt lilla studio. Med en sådan på blixten blir det även en kortare s.k. ”falloff” (kan man säga avtoning?) vilket gör att ljusets effekt går snabbare från stark till svag, eller ljust till mörkt.

Huvudljuset riktades snett uppifrån mot modellens ansikte och för att få bakgrunden helt vit ställde jag en annan blixt bakom honom riktad mot pappersbakgrunden. Det blev inte helt vitt överallt, men bara det är tillräckligt ljust kring kroppens konturer tar det inte många sekunder i Photoshop för att lösa det problemet. Viktigast är att slippa sitta och försöka frilägga håret om bakgrunden blir för mörk där.

Den tredje och sista blixten riktades bakifrån mot baksidan av huvudet för att ge ett litet kantljus på hans vänstra kind (högra från kameran). Det hade säkert fungerat rätt bra utan den också, men har man en blixt där blir genast huvudet lite mer tredimensionellt och det framhöver formerna på ett roligare sätt.

Ofrivilligt kantljus från bakgrunden

Kantljuset som syns på hans kind i skuggan kommer från bakgrundsljuset som studsar tillbaka från den vita pappersbakgrunden. Inget som från början var meningen, men tyvärr blir det svårt att undvika när det är för kort avstånd mellan modell och bakgrund. Men, det ger en liten separation mellan kind och öra, så det blev ändå bra till slut.

Inget smink och ingen retusch (nästan)

Den här tpen av ljussättning är verkligen inget som passar alla, men när det fungerar blir det kul. Visst, det hade kanske varit på sin plats med lite smink, men å andra sidan gillar jag när man ibland kan framhäva rynkor, ansiktsdrag och porer istället för att försöka dölja dem. Den enda retuschen jag gjorde var att tona ner blänket i pannan aningens.

Framkallad i Nikon Capture NX 2 som jag precis har börjat testa och konverterad till svartvitt med ganska mycket fokus på den blå regionen med mycket kontrast.

Ska återkomma med fler bilder från denna fotosession senare.

Och som alltid, jag uppskattar verkligen kommentarer och frågor, det gör bloggandet så mycket mer levande och givande.

Hårt ljus från en Profoto Softlight Reflector (beautydish)

Den här bilden är tagen på våren 2008 med min gamla Nikon D2X och samma gamla Nikkor AF 85 mm/1.4 som jag använder till de flesta ansiktsporträtt och halvkroppsporträtt. Hittade den när jag bläddrade igenom mina bilder på Flickr för att se hur jag hade ljussatt bilder tidigare.

Skillnaden mot när objektivet sitter på min nuvarande D700 som är fullformat är såklart att det blir uppemot ett 130 mm-objektiv vilket påverkar känslan i bilden, fast det jag skulle komma till med detta var inte teknisk information om objektiv med eller utan brännviddsförlängning utan hur skönt det kan vara med en väldigt enkel ljussättning.

Klicka på diagrammet för fler liknande inlägg om ljussättning

Enkel ljussättning fungerar alltid

Även fast jag har tagit massvis med porträtt av både barn och vuxna sedan de här bilderna togs, och i många fall krånglat till det med två-tre blixtar, reflexskärmar, friläggning mot fejkad bakgrund, färgfilter och annat, så håller de fortfarande. Kanske just för att de är så enkla.

Visst, jag hade kunnat jämna ut bakgrunden för att få bort skuggorna som hamnade där för att modellerna stod rätt nära pappersbakgrunden, men det kändes rätt att lämna dem där. Bilderna är knappt retuscherade, bara konverterade till svartvitt i Lightroom och lite skärpa/kontrast/kurvor.

En beauty dish hade nog räckt

Bilderna på Katarina och hennes son är egentligen bara ljussatta med en Profoto Compact i en Softlight reflector (beauty dish), sen är jag faktiskt lite osäker på om jag verkligen använde raster på den eller inte, även fast det står så i diagrammet? Vid bakgrunden står en andra blixt med en softbox för att skapa något slags kantljus, men det märks nog inte så mycket så som de är klädda. Kanske mest belyser bakgrunden.

Hursomhelst, det hade nog räckt rätt bra med bara en blixt. Ljuset är så pass enkelt att det fungerar för rätt mycket, och istället för att krångla med kantljus och upplättning här och där (som ofta kräver att modellerna håller sig inom ett rätt litet område för att inte ”kliva utanför ljuset”) så blir det här mer flexibelt.

Ljussättningen fungerar förvånansvärt bra på små barn, trots att deras hy ofta är svårare att ljussätta om det är en vuxen med på samma bild.

Fokus på det viktiga

Har man ett så enkelt och hårt ljus blir det inte så mycket detaljer utan mer grova drag, och det har sin poäng ibland. Lite roligare på något sätt, inte lika perfekt och detaljerat, utan mer grova kontraster. Lite ögon, en skugga under näsa och en mun, inget mer. Sen underlättar det såklart att bilderna är i svartvitt, hade de varit i färg skulle det nog inte bli samma enkla effekt.

Jag tror att jag ska försöka gå tillbaka till den här stilen lite mer framöver, speciellt när man använder blixt utomhus. Kanske just komplettera med ett kantljus för att få personen man fotograferar att inte smälta in helt i bakgrunden, men det går ju även att lösa med hjälp av ljusa partier i bakgrunden, eller lite motljus.

Ibland när man känner att man krånglar till det i onödan kan det vara smart att kolla på gamla bilder för att se hur man löste saker utan att ha så värst mycket utrustning. Plus att det är kul att se att man utvecklas, men utan att de gamla bilderna behöver vara dåliga för det. Även om de ibland är det.

Så, slutrotat i arkiven för denna gång. Nästa sak jag skriver om ska vara från något nytt.

Har du frågor eller kommentarer, hör gärna av dig.

En av fördelarna med att använda studioblixtar vid porträttfotografering är att man har full kontroll över hur ljuset faller och kan styra det med lite olika inställningar och tillbehör. Som jag tjatat om tidigare finns det en poäng i att dokumentera hur man ställde upp blixtar, reflexskärmar, bakgrund och annat som gjorde att bilden blev som den blev.

När jag fotograferade delar av personalen på bemanningsföretaget Poolia för DM-byrån Smicker tog jag med lite blixtar och annat till deras lokaler och byggde upp en tillfällig fotostudio i deras lokaler för att göra fotograferingen så smidig som möjligt för dem. Slutresultatet av arbetet har börjat hitta ut på deras webb, nyhetsbrev och andra kanaler.

Slutresultatet som kunden ville ha var ljusa, fräscha personporträtt där alla kändes avspända och glada. Det enda kluriga var att jag fotograferade merparten av alla som skulle fotograferas här i Stockholm på huvudkontoret medan en annan fotograf skötte fotograferingen ute på några lokalkontor runt om i landet. Men alla bilder ska givetvis ha samma känsla så vi pratade ihop oss om en ljussättning som var någorlunda likadan.

Det jag tog med till porträttfotograferingen för att bygga fotostudio av var tre stycken kompaktaggregat från Profoto (ComPact 300 & 600) tillsammans med en vinylbakgrund som kunde hängas från taket, två reflexskärmar från Photoflex/Lastolite och några stativ.

Stort, mjukt huvudljus passar de flesta

Huvudljuset jag använde var en blixt med en 150 cm stor softbox (Profoto Octa) som jag placerade till höger om kameran (se skiss/diagram) och riktade lite snett framför modellens kropp/ansikte för att få lite av ljuset att ”glida” över på skuggsidan. Samma ljus reflekterades i en reflexskärm på vänster sida om modellen (sett från kameran) med en Sunfire-yta (silver och guld om vartannat för att ge varma och mjuka reflektioner som upplättning av skuggorna).

Som om man stod vid ett stort fönster

För att ge en liten illusion av att solljus kommer från ett stort fönster och ger en mjuk, vit högdager på högersidan av modellens ansikte (återigen sett från kameran) placerade jag en blixt bredvid bakgrunden och riktade den i princip mot kamerans objektiv. På blixten satt en reflektor som styrde ljuset lite, men effekten kom mer av att direktljuset gav ett kantljus (”rim light” som det ibland kallas) bakifrån på kind och i håret plus att samma ljus reflekterades och gjordes större av den andra reflexskärmen som tog lite av det ljuset och gjorde den delen av ansikten ljusare. Placeringen av den skärmen gjorde även att inget ljus från blixten bredvid bakgrunden träffade kamerans objektiv direkt.

Vit bakgrund är sällan helt jämnt vit

För att få den vita bakgrunden vit ställde jag den sista blixten precis bakom personen som skulle fotograferas även om det inte är optimalt (krävde lite utjämning av bakgrunden i efterhand med hjälp av Photoshop) så gjorde det i alla fall friläggningen enklare än om man hade haft en helt obelyst bakgrund. Visst, jag hade kunnat kört chroma med bluescreen/greenscreen för att ytterligare förenkla friläggningsarbetet i efterhand, men eftersom bakgrundsbilderna skulle vara ljusa kändes det här som en bra, lite lagom, lösning.

Kameran som användes var som vanligt en Nikon D700 med ett 85mm/1.4 som jag tycker passar bra för porträttfotografering.

Först fotografering, sen fotomontage

Efter fotograferingen på plats hos kunden var klar var det dags att samordna med den andra fotografen för att se till att bakgrunderna som han hade fotograferat separat användes på samma sätt. Så det efterarbetet bestod mycket av att frilägga personerna och lägga in dem mot bakgrundsbilden på ett sätt som kändes naturligt.

Nu kanske inte slutresultatet ser superrealistiskt ut, men det var aldrig målet heller. Hade vi däremot försökt att skapa den här typen av bilder med lämpliga bakgrunder direkt vid fotograferingen skulle det ha blivit ett väldigt mycket större projekt.

Att fotografera uppemot 80 personer är ett rätt stort projekt i sig, skulle vi ha behövt bygga upp en ljussättning vid 10-15 olika miljöer hade fotograferingen aldrig klarats av på de tre dagar som vi hade planerat. Ska det bara vara en eller några bilder går det väl bra, men multiplicera varje timme i Photoshop med 50 eller 80 så blir det genast gigantiskt.

Givetvis behöver man inte nödvändigtvis använda stora studioblixtar, med ungefär samma uppställning kan man uppnå ett liknande resultat med småblixtar.

Bra smink = enklare retusch & bra stämning

Men, den saken som gjorde det här fotoprojektet så mycket enklare än många andra stora porträttfotograferingar jag har genomfört var att det fanns med smink/make-up i budget. Och hon som skötte det arbetet var otroligt duktig så efterbehandling och retusch i Photoshop gick betydligt snabbare än vanligt.

Sen skadar det aldrig att vara ett bra team, först satt de och blev sminkade av henne samtidigt som hon berättade om alla kändisar hon hade sminkat på olika uppdrag, sen hade jag med mig ett extra par ögon vid fotograferingen som kunde hjälpa till och se att håret låg bra eller att kavajerna hängde rätt. De som fotograferades blev betydligt lugnare också av att det blev en rätt trevlig process de var delaktiga i, inte bara jobbigt att bli fotograferad ensam i ett rum som vissa kan tycka ibland.

Allt som allt ett väldigt roligt fotoprojekt och tillsammans med nöjd kund och reklambyrå så känns det som mycket att lära sig av vid liknande fotograferingar framöver. Bra planering, bra ljus, bra smink och ett bra team – sen brukar det bli bra bilder.

Lite av resultatet kan du se här

En kort genomgång av ljussättning vid en produktfotografering av japanska teer och tillbehör (burkar, förpackningar m.m.) som jag genomförde nyligen i min fotostudio.

Bilden ovan är den färdiga bilden som kommer att användas i en webbshop och som produktbild i olika sammanhang av min kund, Yuko Ono Stockholm, en importör av japanska teer och kringprodukter.

Produktfotograferingen skedde i min fotostudio där jag ställde de olika produkterna på ett hemmasnickrat fotobord som består av två sågbockar/benpar (köpta på Jula för en billig penning) jag har lagt en skiva på. Jag tycker det är enklast att ha separata ben för att kunna lägga på den typ av bordsskiva som passar för ändamålet och sedan packa ihop allt när fotograferingen är klar. Tar mindre plats än ett vanligt bord och är mer flexibelt och lättjobbat.

På skivan lade jag ett papper som jag vek upp på motsatta sidan från kameran för att skapa en mjuk kant, lite som en ramp, för att slippa få en skarp kant mellan underlaget och det som bildade bakgrunden.

Kameran som användes var en Nikon D700 som det satt ett 85 mm-objektiv på. Kanske egentligen inte det ultimata objektivet för produktfotografering, men ibland måste man använda något annat än det 60 mm jag brukar ha till liknande uppdrag.

Ljuset kom från två stycken Profoto Compact-blixtar, en på vardera sida (se skiss). Den på vänstersidan satt i en stor softbox och ljuset från denna mjukades upp ytterligare med hjälp av en diffusionsduk på ram från Photoflex (LitePanel). Detta för att göra ljuskällan ännu större, lite som om produkten hade stått vid ett stort fönster. Ofta är det en poäng att avgränsa ljuset mer än såhär, men i det här fallet ville jag ha ett stort och mjukt allmänljus, lite som i ett fototält, för att alla olika typer av produkter skulle se så tydliga och bra ut som möjligt.

På högersidan var det en blixt placerad närmare bakgrunden för att dels lysa upp den, och dels ge en strimma ljus på högerkanten av produkten (i de fall som det kunde bli reflektioner). För att lätta upp skuggorna på högersidan utan att för den skull göra motivet helt platt satte jag en vit pappskiva som reflektor på högersidan (man kan se reflektionen av denna i den svarta burken, vid lövet). Det är ett enkelt sätt att styra ljuset lite, flytta bara runt skivan tills ljuset känns bra.

Bredvid kameran hade jag också två svarta pappskivor för att slippa få in ljus direkt i objektivet.

Det man kan tänka på vid fotograferingar som denna är att när man fotograferar produkter eller saker som har en reflektiv yta kommer allt att synas, så försök att styra detta med hjälp av olika tillbehör kring saken du ska plåta så gott det går. Att sitta i efterhand och ta bort reflektioner av något man glömt plocka bort som stor nära kan vara riktigt tidsödande.

Efterarbetet på detta uppdrag hölls till ett minimun då bilderna främst ska användas på webben och som produktbilder för press och dylikt. Inte så stora alltså. Lite allmäna färgkorrigeringar i Lightroom och småfix i Photoshop för att få bakgrunden helt vit och jämn.

Fler exempel på de färdiga bilderna finns här…

Det om det. Har du några frågor, skriv gärna en kommentar.