Bart Moeyaert är författaren från Belgien som tog emot världens största pris i litteratur 2019 (eftersom det inte blev något Nobelpris i år). En av världens trevligaste personer också. Och bra på porträtt.
Mitt uppdrag även detta år inkluderade som vanligt fotografering av pressbilder, som vanligt på Skeppsholmen och som vanligt i bra väder. Konstigt nog.
I ett schema fullt av intervjuer brukar jag få fyrtiofem minuter ungefär, inte en ocean av tid om man även ska klämma in att vara trevlig, förflyttning, ljussättning, testbilder och annat. Men det brukar funka.
En vecka om året fotograferar jag pressbilder åt Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA), som är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Det har jag nu gjort nio år i rad.
Under pristagarveckan som avslutas med en ceremoni på Konserthuset i Stockholm fotograferar jag en massa olika evenemang. Schemat skiljer sig lite år för år, men några huvudpunkter är samma.
Som fotograf är det otroligt kul med såhär långa samarbeten, och speciellt när kunden har varit så bra på att använda bilderna. Någon bild som kanske första året inte syntes så mycket, kan få nytt liv när den behövs några år senare.
Jonas Karlsson är skådespelare men också författare, och blev intervjuad av Kulturrådet till Barnbokskatalogen för 2016. Jag fick äran att fotografera några porträtt, det blev en klassisk ”hinna-med-så-mycket-variation-man-orkar-med-en-blixt-på-fem-minuter”.
Fem minuter kan man oftast få till sju minuter, och då hinner man med rätt mycket ändå. Vi sågs på Söder i en park och jag hade kommit tidigt för att kolla på ljuset och miljön.
Fotografera porträtt på plats är oftast uppdrag som kräver mer tid innan än under fotograferingen, speciellt när det är en skribent med som väntar på att få intervjua den jag ska fotografera.
I det här fallet hade jag bara blivit bokad av Kulturrådet till Filmhuset på Gärdet, en tid och en kort brief (”vi behöver några porträtt”). När jag väl kom dit och upptäckte att det var Ison jag skulle fotografera blev jag lite överraskad, inte för att det ändrar något. Men ändå.
Jag fotograferar rätt ofta personer som är kända, men kanske då ofta i sina kretsar, så att fotografera en artist som är välkänd av många blev lite annorlunda, men det gick ju bra det också.
Det är lustigt med så mycket utrustning man hinner samla på sig under åren och så blir det många gånger minst lika bra eller bättre om man håller sig till ett så enkelt recept för ljussättning som möjligt.
Två Profoto B1 utan varken paraply eller softbox t ex.
Hej, jag heter Stefan Tell och är porträttfotograf i Stockholm. Den här bloggen handlar mest om hur jag jobbar i fotostudio eller ute hos kund, porträttfotografering, ljussättning, fototips, marknadsföring, säljtips, ibland tekniska saker och kanske något inlägg om företagande eller affärsidéer i största allmänhet.
Har du någon fråga om foto du tror jag kan svara på, eller vill anlita mig som fotograf får du gärna kontakta mig (formulär) eller skriv till stefan@stefantell.se. Jag svarar så fort jag kan.
