Fredrik, en kille som jobbar i svenska armén, hörde av sig till mig via Facebook och frågade om jag kunde ta ett porträtt av honom i samma stil som ett av hans morfar, som låg i flygvapnet runt 1940.
Han skickade med det gamla porträttet som han ville använda som förlaga och efter att ha tittat på det (och först blivit glad över hur fina porträtt folk ofta hade förr i tiden), tackade jag ja till utmaningen och vi bokade en tid i min fotostudio.
Variation i bilder är något jag vet alltid uppskattas av kunder, och jag tänker på det hela tiden när jag antingen fotograferar i studion eller på plats hos kunder.
Tyvärr kan variation ibland ta tid, om det innebär att man ska packa ner sina blixtar, förflytta sig till ett nytt ställe, kolla ljuset, sätta upp utrustningen igen och fortsätta fotografera. Ibland kan man få till lite lagom variation på ett enklare sätt.
Det här var egentligen bara ett ljustest inför en fotografering jag hade med en skådespelare senare på dagen, men eftersom bilder på min trogne ljusmodell, Fripp, alltid blir så bra får den visas upp här i något slags pedagogiskt syfte.
Jag brukar ställa mig själv och se sur ut framför kameran för att se hur ljuset faller, bara för att se så allt är ungefär som jag tänkt mig. Tyvärr hjälper inte det alltid så mycket, alla ser ju inte ut som jag. Och ibland blir man trött på de bilderna som kan kännas aptrista och sen när någon annan agerar modell blir det plötsligt fantastiskt. Som nu.
Om en robot skulle gå igenom mina porträtt och göra någon slags modell för hur de ser ut i snitt skulle det bli något i den här stilen. Ett lite tajtare än bröstporträtt, kanske att jag har fotograferat med mer luft omkring från början men sedan beskurit ner till det här formatet.
En variant i halvfigur hade sett ut ungefär såhär.
Ibland går jag närmare och ibland lite längre ifrån. För fotografering av flera personer vid samma tillfälle eller till samma ändamål, t ex personalfotografering, brukar jag ta ett eller två steg tillbaka för att få lite mån att beskära.
Mycket i det här inlägget blev saker som har att göra med att ta porträtt av många olika personer med olika utseenden, men ändå få till någon slags röd tråd för att de ska se bra ut ihop. Hade det varit individuella porträtt till andra sammanhang tar jag ut svängarna aningens mer och gör något speciellt, men när jag håller mig till någon slags mall stämmer följande saker in på rätt många av dem.
Lasse Nilsen är en otroligt fysisk och rolig komiker, som jag har fått äran att fotografera ganska många gånger nu. Denna gång var det till pressbilder rent generellt och lite annat jag kan få återkomma till senare.
När man har fotograferat någon tidigare har man lite koll på hur de fungerar framför kameran och kanske mer viktigt, hur deras hy och utseende fungerar med ljussättningen. Eftersom jag hade koll på detta drog jag till med en beautydish och raster, upplättad med ringblixt. Kanske inte den kombinationen jag skulle använda vid en personalfotografering av 100 personer, men helt klart väldigt belönande om man bara har en persons utseende att anpassa sig till.
Fotograf Stefan Tell i Stockholm
Hej, jag heter Stefan Tell och är porträttfotograf i Stockholm. Den här bloggen handlar mest om hur jag jobbar i fotostudio eller ute hos kund, porträttfotografering, ljussättning, fototips, marknadsföring, säljtips, ibland tekniska saker och kanske något inlägg om företagande eller affärsidéer i största allmänhet.
Har du någon fråga om foto du tror jag kan svara på, eller vill anlita mig som fotograf får du gärna kontakta mig (formulär) eller skriv till stefan@stefantell.se. Jag svarar så fort jag kan.
