Lite blandade inlägg som jag tycker passar med etiketten affärsidé, ibland för fotografer som jag själv, behöver inte alltid vara så genomtänkt, mest något jag kanske vill få ur mig men inte har tid/lust/ork/pengar att genomföra själv. Helt gratis att läsa och sno om man vill.
Jag har precis varit på fortsättningskurs hos David Bicho, en endagskurs som bygger vidare på hans populära och oerhört matnyttiga, men samtidigt väldigt slitsamma ljussättningskurs han håller lite då och då under två helgdagar i Spring Studios.
En av uppgifterna var att efterlikna eller kopiera eller inspireras av den ljussättning fotografen Martin Schoeller jobbar med rätt ofta i hans porträtt, dvs symmetrisk ljussättning som skapar reflektioner i ögonen som är väldigt lätta att känna igen.
Det här är en bild på det väldigt blänkande tornet man blir bländad av på E4:an vid Kista utanför Stockholm. Kul arkitektur som är rolig att fotografera, även om jag aldrig skulle kalla mig för vad det nu heter om man mest plåtar byggnader.
Men, här var det en gammal kund som ville att jag skulle fotografera lite olika byggnader som samtidigt är projekt de har varit delaktiga i. Bilderna kommer dels att användas på webben men också pryda deras konferensrum på stora tavlor. Ett ypperligt sätt att använda en fotografs tjänster, om du frågar mig.
Jag fotograferade några kompisars bröllop nyligen när de gifte sig i Gustav Vasa kyrka vid Odenplan i Stockholm, och kom på en bra idé som kanske kunde vara användbar för bröllopsfotografer (och även för kyrkor).
En databas alltså, med information av bröllopsfotografer för bröllopsfotografer? Om kyrkor, hur de ser ut, var det finns bra ställen att fotografera från, hur ljuset faller vid olika tidpunkter och andra tips.
Vore inte det något? Det är inte alla som har chansen att ”öva in sig” på en viss kyrka, eller ens har möjlighet att provfotografera i just det ljus och tid på dygnet som bröllopet kommer äga rum.
Nu har Bonniers Facebook för läskunniga med bokhyllor släppts efter en tids testande, och det verkar ta fart direkt. Såklart.
Jag har smygtestat Boktipset.se i någon vecka och har inga direkta kommentarer, känns lite tidigt att uttala sig om det är bra eller dåligt. Själva grundidén är såklart bra, även om den inte är ny. Finns ju en uppsjö av varianter internationellt och i Sverige. Och även om det direkt efter lansering kom en massa blogginlägg om att det minsann var en ”stulen” idé och det redan hade gjorts (och kanske bättre) av andra så är det första gången som det kan slå igenom på bred front. Fast är man bara ute efter att få boktips kommer det nog fortfarande vara andra alternativ som är smartare, ett tag till.
Att vara först med något kan låta kul på pappret och ge cred, men det är först när det når någon slags kritisk massa och man gör något av det hela som det betyder något. Under det glada 90-talet när jag och några andra drev webbyrån Blip (har inget att göra med blip.se som numera drivs av TV4) gjorde vi små sidoprojekt så ofta vi kunde, för att vi kunde, fast vi kanske inte borde. Skivsamling.nu var ett av dem (länken fungerar troligtvis inte, och jag vet tyvärr inte vem som håller i domänen nuförtiden).
Själva idén var rätt enkel där också. Ladda upp en lista över din skivsamling och hitta likasinnade med hjälp av smarta databasfunktioner som numera är vardagsmat (på den tiden var det inte lika enkelt och vi var tvungna att banta sajten för att servern inte orkade med alla beräkningar).
Utan någon budget eller direkt marknadsföring blev den en liten liten succé och med en kärna av underbara skivnördar tror jag att diskussionsforumet gjorde att vissa likasinnade fann varandra bara för att de äntligen hade hittat några de kunde diskutera om man skulle sortera skivor med Cure under C (Cure, the) eller T (The Cure). En fråga de flesta inte tänker på alls. Men, även om nördar av olika slag ofta är de första att fylla upp diverse forum och sociala tjänster kan det såklart också skrämma bort ”gemene man”.
Fast, det var före Twitter, Facebook och andra ganska breda fenomen som har gjort att fler än nördarna har vågat sig in på den typen av webbtjänster. Och av flera anledningar, de flesta tråkiga, var vi tvungna att överge skivsamlarna som fortfarande idag hör av sig och undrar om sajten kommer tillbaka.
Receptet är ganska enkeltNuförtiden, när ”allt är gjort”, är det egentligen ganska enkelt att göra något som troligtvis kommer fungera. Följ bara hur dataspel eller filmer marknadsförs, bästa exemplet är väl när Ridley Scott skulle sälja in Alien till filmbolaget (enligt myten i alla fall), då sa han bara; ”Som Hajen, fast i rymden”.
Så när man kan förklara en webbtjänst med en ”elevator pitch” så enkel som Facebook för bokälskare är det rätt givet att det blir hyfsat lätt att fatta och ta till sig.
Lägg sedan till några kändisar som folk kan följa, i modern Twitter-anda, så blir det genast ännu mer folkligt. Och varför inte. Det skadar ju inte om fler läser böcker, kan jag tycka.
Det har jag undrat länge. För om man ska tro smarta uppfinnare eller bara de som har lyckats så hänger det sällan på att göra något som är helt nytt eller helt unikt. Bara man gör det bättre, enklare, antingen tekniskt, snyggare eller bara så att besökarna hittar det.
Så, ett relativt enkelt sätt att göra något idag på webben är att mer eller mindre kopiera något annat (ofta från USA), sedan gärna anpassa det för en smalare målgrupp och gärna på svenska. Då lär det gå bra.
Men, varför behöver de ha så många gula knappar som är lika stora?
Vill man ha med sig några smarta fototips som referens och inspiration i fickan kan det här kanske vara något att titta närmare på? Webbplatsen Tradesecretcards.com har gått ihop med några av fotograferna i Strobist-gruppen på Flickr och fått använda deras bilder för att göra ett antal samlarkort där bilden pryder ena sidan och information om hur bilden är tagen (med diagram och annan information) på baksidan.
Rätt smart sätt att göra något för, med och i målgruppen. Innehållet finns redan där, samma med köparna. Ungefär som Fotosidan Magasin, fast i en lite roligare förpackning. Sen skadar det nog inte att det marknadsförs på flera ställen där de intresserade håller till, t ex på Strobist.com.
Finns att köpa här för ca 20 dollar + frakt.
Kan det vara värt tycker jag nog även om exakt samma information (och mer) redan finns på nätet. Ett fantastiskt exempel på hur man kan förädla andras innehåll och tjäna pengar på det utan att någon blir sur.
Fotograf Stefan Tell i Stockholm
Hej, jag heter Stefan Tell och är porträttfotograf i Stockholm. Den här bloggen handlar mest om hur jag jobbar i fotostudio eller ute hos kund, porträttfotografering, ljussättning, fototips, marknadsföring, säljtips, ibland tekniska saker och kanske något inlägg om företagande eller affärsidéer i största allmänhet.
Har du någon fråga om foto du tror jag kan svara på, eller vill anlita mig som fotograf får du gärna kontakta mig (formulär) eller skriv till stefan@stefantell.se. Jag svarar så fort jag kan.
