≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Tidningsporträtt av Tove Zander, Swedbank

Jag fotograferade Tove på Swedbank för deras personaltidning 360 Magazine i deras lokaler. På huvudkontoret i Sundbyberg har jag varit massvis med gånger, men lyckas på något sätt ändå alltid hitta någon ny miljö att ta bilder i.

Ibland är det ljust ute, och då är det enkelt med de flera våningar höga fasadfönstren. Andra gånger är det tidig morgon eller mörkt ute, då får man vara kreativ med ljus istället. Den här gången var det just som det sistnämnda. Dags att ta fram batteriblixtarna alltså.

Befintligt ljus överallt

Termen “befintligt ljus” kanske bör förtydligas en aning genom att även inkludera själva ljuskällorna. Vill man inte börja på kolsvart och ljussätta varenda centimeter i bild behöver man inte bara tänka på hur mycket ljus som kommer från lampor och fönster, utan även vad det är för ljuskällor. Särskilt mycket så med spotlights i taket som med lite otur kan ställa till det i vilket välplanerat porträtt som helst.

Håll särskilt utkik efter var taklamporna befinner sig, så de inte skapar “hotspots” mitt uppe på ljust hår, eller slänger färgat ljus i ansiktet som du inte riktigt kanske vill ha där.

Jag brukar börja med att ställa kameran på sitt stativ och få till utsnittet i bilden innan jag gör något annat. Sen ställer jag upp ett extrastativ på den plats fotomodellen ska stå, för att se hur bakgrundsoskärpan blir.

När det är bra behövs något som bättre representerar hur en människa blir i bild ställer jag mig på den markerade platsen själv (tejpa på golvet så blir allt hyfsat exakt och bra).

Ofta tar jag med mig mitt testhuvud Ken, som David Bicho tagit fram, men denna gång hade jag tyvärr inte det. Så det fick bli ännu ett gäng testbilder på butter fotograf.

Få kontroll över bakgrunden

Med utsnittet som ovan blev det tydligt att jag skulle behöva justera exponeringen rätt rejält för att det inte ska kännas som en mörk korridor i bakgrunden. Sen är det ju en arbetsplats och folk sitter lite överallt, då känns det sisådär att placera ut blixtar som stör överallt. Lösningen blev att vrida kameran lite och begränsa bakgrunden till en glasvägg.

Jag placerade en Profoto A1 med blått färgfilter en bit bort där den inte störde alltför mycket. Tyvärr blev det väldigt avgränsat ljus och gav inte den effekt jag hade önskat.

För att hålla oss inom ett mer begränsat utrymme backade jag lite och planerade för att flytta den lilla batteriblixten mer till höger för att få det ljuset direkt mot glasväggen i bakgrunden.

Porträttljuset på Tove kom från dels en Profoto B10 med mellanstort blixtparaply till vänster om kameran, och dels en Profoto A1 på min kamera för att ge lite upplättning från min vinkel.

Nu börjar du se effekten av att ha flyttat blixten i bakgrunden så ljuset kommer direkt på glaset. Sen blev det lite roligt att folk gick kors och tvärs genom vår “fotostudio”, men ingen av de bilderna användes.

Den färdiga bilden

Du har ju redan sett den i början på inlägget, men här är den igen. Med en slutartid på 1/60 sekund (något sånt) fick jag med lite ljus från takarmaturerna, men inget som störde eller kastade dåliga skuggor. Ljuset på bakgrunden kommer nästan enbart från min Profoto A1 med blått färgfilter, inklusive den vita reflektionen till vänster i bild.

Porträttljuset på Tove är dels lite inomhusbelysning, men mest en Profoto B10 med blixtparaply till vänster och en A1 på kameran.

Har man varit duktig och satt varje blixt i egna grupper är det enkelt att stänga av bakgrundsljuset för att se hur det blir. Just i det här fallet blev det inte roligare utan bara mörkt.

Erbjud alltid alternativ

Min vana trogen försökte jag som vanligt klämma ur så mycket variation ur en “location” som jag bara kunde utan att stjäla mer tid. Här vred jag helt sonika kameran till höger, bad Tove ställa sig vid ståbordet och gick några steg för att ta bort det blåa färgfiltret på blixten bakom.

En snabb flytt av huvudljuset men bibehållet avstånd till modellen gjorde att jag inte behövde ändra vare sig exponering i kameran eller effekten på blixtarna. Avstånden var ju i princip exakt lika som tidigare.

Nu är det inte vid varje uppdrag man har lyxen att få jobba i stora lokaler, men hade jag velat skulle jag kunna ta fler alternativ. Det räcker oftast med att man ber modellen flytta sig en liten bit, eller själv flytta fotograf och kamera för att bakgrund och allt ska bli annorlunda.

Ser man bara till att avstånden mellan ljus och modell håller sig hyfsat lika kommer exponeringen vara enkel att få till.

Det var det.

/Stefan

1 comment… add one
  • Lars Niclas Fasth 17 juni, 2020, 18:14

    Det blå funkade ju väldigt bra med hennes grå(-blå?) tröja.

    Tjusigt, som alltid

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Previous post: