Therese Ahlshammar är inte bara simmare, hon skriver även barnböcker med vattentema. ”Aysa och lillebror simmar” heter uppföljaren till ”Aysa i simhallen”, båda illustrerade av Jonas Burman.
Det är inte ofta jag krånglar till det för mina fotomodeller när jag plåtar författarporträtt och pressbilder. Hade det inte varit två väldigt simkunniga personer som uppenbarligen gillar vatten skulle jag nog aldrig föreslagit en simhall som fotostudio. Men vad passar bättre här?
Fotografera i en simhall är inget man gör bara sådär, men med lite hjälp av en simstjärna som är där ofta och samarbetsvillig personal gick det bra. Nu valde vi även en tid då det skulle vara rätt folktomt och höll oss väldigt långt bort från de få som simmade den dagen.
Behålla kontrollen i ljus miljö
Simhallar för mig är ljusa och öppna, oftast väldigt luftiga. Det är bra och trevligt på alla möjliga sätt, men det gör också att man som fotograf behöver tänka efter lite extra. Det enklaste hade nog varit att bara ha en kamerablixt på kameran för lite upplättning, men vem har sagt att man alltid ska sträva efter det enklaste?
Som vanligt började jag med att ta några testbilder utan blixt för att se vilken inställning av bländare och slutartid skulle ge en lagom exponering av bakgrunden. Bilden ovan är en av de som blev aningens mörka.
Nu börjar vi närma oss, ett snäpp ljusare bakgrund och sen får det duga. Eftersom det finns ett ljus i lokalen som inte bara påverkar bakgrunden utan även mina modeller blir det en sak att tänka på.
För att behålla någon slags kontroll över hur det befintliga ljuset faller på Therese och Jonas valde jag att fotografera dem i det hörn av simhallen som hade minst ljus på dem. Plus att det var längst bort från de som motionerade i bassängerna.
Stort huvudljus, skarpt kantljus
Jag var inte ute efter någon jättedramatisk ljussättning för dessa porträtt, men helst inte för platt och trist heller. En Profoto B10 med ett stort blixtparaply och diffusion på den fick vara huvudljus. Vrider man den lite hit och dit kan man enkelt styra kontrast och ändå få likartat ljus på två eller fler personer.
En annan Profoto B10, men helt utan ljusmodifierare, placerade jag på läktaren för att låtsas att det fanns fönster på den sidan av lokalen. Den fick stå rätt långt bort för att det skulle bli lika mycket ljus på Jonas och Therese, här tänkte jag annars mest på att vinkeln på det ljuset skulle göra att det inte träffade deras näsor.
Linsöverstrålning bör provas
”Lens flare” är något som i mitt tycke fått ett dåligt rykte tack vare Photoshop för många år sedan. Jag tycker det är något behagligt när det kommer in lite ljus och stör från ett hörn. Sen brukar just den effekten kanske ha aningens mer en naturlig plats om det finns i bild något som motiverar den starka ljuskällan, t ex en lampa eller solen. Men det skadar aldrig att prova, oftast blir effekten aningens mindre i kameran än det man ser genom sökaren, av någon märklig anledning?
Skuggor är ofta lite blåare
Särskilt om det kombineras med ljus som studsar från en blå bassäng. Därför tog jag en Profoto A1 med blått färgfilter och helt sonika studsade det ljuset ner i golvet för en lite nördig detalj.
Just till sådana små arbetsuppgifter är verkligen A1:an så bra att ha med sig överallt. Jag har alltid två i rullväskan. De väger knappt något och klarar sig med Nano-stativ, vilket gör att man faktiskt använder dem.
Här hade jag tänkt att Profoto C1 Plus skulle vara bra till sånt, men det har faktiskt knappt blivit av att jag jobbar på det sättet. Det kan också bero på att den kräver att man använder Profoto-appen helt plötsligt när man kunnat sköta allt från den Air TTL Remote som sitter på kameran.
Lättklädda författarporträtt
Jag jobbar ju med att fotografera porträtt av folk med kläderna på, men det är något roligt att Jonas Burmans pressbild hos bokförlaget Bonnier Carlsen är den du ser ovan. Vem vet, det här kanske startar en trend?
Imma från en plastpåse
De enskilda porträtten på Jonas och Therese är ljussatta på nästan exakt samma sätt som duobilden. Men av någon anledning stängde jag av min Profoto A1 som gav det där blå skenet i skuggorna.
Den smarta förklaringen är att de inte står så de skulle kunna få något studsat blått ljus från bassängen, men en mer trolig orsak är nog att det blev för likt de andra porträtten.
Här passade det däremot att fotografera lite uppifrån för att få med vattnet i bakgrunden. För att det inte ska vara helt fritt från effekter tog jag en liten plastpåse och trädde över objektivet med ett lagom stort hål i mitten. Nu valde de en bild på Therese där den effekten syns tydligt som någon slags imma på linsen, men den på Jonas kan vara helt utan plastpåse.
Samma blixtar, annan vinkel
Egentligen jobbade jag helt bakvänt då mina modeller fick hoppa ner i det inte jättevarma vattnet mot slutet, när de var lite frusna. Men tappra som de är accepterade de sitt uppdrag.
Här var det snarare den B10 utan ljusformare som fick stå för ljuset som gav några skuggor. Men det stora blixtparaplyet och studsat ljus från det kaklade golvet lättade upp det rätt rejält. Hade jag inte vetat att de frös skulle jag kanske ha promenerat till andra sidan bassängen med en blixt för att få lite blänk i vattnet och kantljus på deras axlar, men det här blev alldeles utmärkt också.
En passande bonusbild
När vi var klara med fotograferingen och mina modeller hade fått gå och värma sig kom jag att tänka på en sista sak. Tänk om bokförlaget ville ha någon bild till sociala medier med bara miljö? Kanske något att lägga lite text på eller bokomslag?
Beställningen är nästan alltid själva porträtten, men kan man redan på plats komplettera med några detaljbilder har kunderna sällan något emot det. Vem vet hur de vill jobba med bilder i marknadsföringen?
Den grejen gäller särskilt ”behind the scenes”-bilder som jag upplever är något de flesta kunder verkligen uppskattar att få. Då kan de göra ett inlägg på Facebook, Instagram eller LinkedIn extra utan att det kräver letande hos bildbyråer eller sånt.
Kan vara bra att ha på checklistan, eller i bakhuvudet. Glöm heller inte att alltid få till både stående och liggande porträtt. Det gillar alla.
/Stefan
