
Pressbilder och författarporträtt ser ofta väldigt mallbaserade ut, och det har jag inget emot. Minst ett per upphovsperson bör nog vara enkelt att använda i sammanhang där de ska passa med andra ansikten.
När man som fotograf tycker det finns tillräckligt många bra ansiktsporträtt för författaren eller illustratören att välja från kan man börja leka. För det är precis vad det handlar om. Mycket beroende på den som står framför kameran kan man ta ut svängarna hit och dit.
Jens Lapidus har breddat sin karriär som deckarförfattar och advokat att nu även inkludera barnböcker, snyggt illustrerade av superduktiga Gustaf Lord. Två böcker om Dillstaligan finns redan att köpa. Mitt uppdrag var att på väldigt kort tid få upphovspersonerna att fastna på bild.

Blåsigt, dagsljus & beautydish
Som alldeles för ofta nuförtiden, även om det här var i slutet av förra sommaren, var vinden inte med mig riktigt. Sådana dagar skippar jag stora paraplyer och tar något med mindre vindfång, i det här fallet en OCF Beautydish tillsammans med en Profoto B10.
Egentligen var det en sådan dag då man klarar sig väldigt långt med bara en reflexskärm, men efter att ha kört med någon form av batteriblixt trivs jag ändå bäst med den kontrollen över både förgrund och bakgrund.

Variationer jag glömmer
För att vara en fotograf som tjatar väldigt mycket om att få till god variation i leveranserna så att kunderna har många olika porträtt att välja på glömmer jag ändå att påminna mig själv tillräckligt ofta.
Bilden ovan, till exempel. Den blev av en slump som ett märkligt kollage utan att vara ett kollage, men vad hade hänt om Gustaf och Jens skulle bytt plats i bilden? Kanske skulle blivit ännu bättre? Det missade jag.
Att ständigt nämna det i var och vartannat blogginlägg hjälper väldigt mycket till att hålla checklistan färsk och uppdaterad i huvudet. Men uppenbarligen inte tillräckligt alltid.

Det kniviga motljuset
Dagsljuset gjorde större delen av jobbet på många bilder, men ibland ville jag ändra på styrkeförhållandet och då blir det utmanade.
Motljus i all ära, men vill man få med solen i bakgrunden, även om den är nästan helt täckt av en pelare, och samtidigt inte fräta ut himlen helt får Profoto B10 lite att jobba med. Bilden ovan är en testbild utan blixt. Kanske lite för ljus himmel jämfört med vad jag hade tänkt. Är man inne i city en viss tid finns inte alltid alla vinklar att välja på.

Balans med kort skärpedjup
För att rädda bakgrunden från att bara vara en enda stor högdager var jag tvungen att dra ner slutartiden rätt mycket. Det snor samtidigt effekt från blixten, relativt sett. Fortsätter jag använda en väldigt öppen bländare måste jag ha en väldigt kort slutartid, men jag vill ju inte att allt ska vara skarpt heller.
Resultatet blir ofta att det mesta i bakgrunden som ligger i skugga blir väldigt mörkt, men det är ok här. Däremot måste jag koncentrera mig på att få Jens och Gustaf att stå med sina ögon på samma avstånd från kameran.
Det är inte superlätt alltid med fler än en person, oavsett vilka de är. Man vill ju att en gruppbild även på två personer ska kännas avslappnad, men med ständiga korrigeringar centimetrar hit och dit från fotografen kan ibland störa detta lugn.

Lösningen på det mesta blev i det här fallet att placera min Profoto B10 med OCF Beautydish så nära precis utanför bild som möjligt. Plus att de fick förflytta sig aningens mot en betongvägg så den kunde skymma solen aningens lite.
Då kunde jag rädda tillbaka molnen och himlen med lite vinjettering i Photoshop och Lightroom utan att det ser alltför konstlat ut.
Ringblixten då?
Jag brukar ofta ha med min modifierade ringblixtsoftbox från Kaffebrus i väskan. Just den här gången kändes det extra bra eftersom jag till slut använde den. Jag var så sugen på att få till en bild där de båda tittade ner i bild och vi kunde få en massa fin blå himmel kring dem.

Den är lite meckig att arbeta med, särskilt om man kör den på frihand och utan stativ. Men eftersom den är lätt funkar det.

Här hade jag förutom ringblixten framför min Profoto A1 på kameran även med B10:a med beautydish till vänster om mig. Stressad som jag var körde jag på lite för fort ibland och då hann inte blixtarna på full effekt med alltid.
Just denna bild tror jag faktiskt enbart är ljuset från ringblixten. Men med lite naturligt kantljus från himlen blev det alldeles utmärkt ändå.

Nu var det här som sagt en fotografering under rätt stor tidspress, de skulle iväg på något möte, och så kan det vara ibland. Annars hade jag nog kunnat fortsätta hela dagen och plåta skäggiga herrar i diverse miljöer.
Vill du köpa deckare för mindre barn kan jag rekommendera Dillstaligan där det som sagt redan finns två böcker. Fler kommer säkert framöver. Bokförlaget heter Bonnier Carlsen.
/Stefan
Comments on this entry are closed.
Den där ringblixten är ändå ganska rolig tycker jag! Jag har använt den två gånger (på uppdrag; omodifierad) där jag blivit riktigt nöjd med resultatet.
En gång med Nils Poletti till ett tidningsomslag (https://nfasth.se/Nils-Poletti) och en gång till en massör/friskvårdsinstruktör, som jag bara ville skulle se så in i bomben inbjudande och pålitlig ut (https://nfasth.se/Fredrik-Skold-massor).
Ganska mycket bang per investerad buck ändå.
Jag tycker din ringblixtbild blev väldigt effektfull. Undrar om det är för att Lapidus är provocerande attraktiv, och dessutom välmatchad med blå ögon, blå skjorta, blå himmel – och kontrasterande solbränna?
Snyggt använd ringblixt i dina exempel.
Hade det funnits någon smidig ringblixt till Profoto B2 skulle jag lätt använt den rätt ofta. Att köpa Elinchrom bara för den känns lite onödigt.