Som fotograf gillar jag när folk vill se glada ut på bild. Jag tvingar ingen, men tycker det finns en stor poäng att försöka få till några pressbilder som inte nödvändigtvis är gravallvarliga. Oavsett vad personen jobbar med. Nästan i alla fall.
”The cheapest way to improve your looks is to wear a smile” är en variant av ett talesätt som passar många, dock inte alla. Men det finns fallgropar om man fokuserar för mycket på att få till enbart glada porträtt.
Vad används pressbilder till?
Ett porträtt kan användas till så många saker, och det är lite smart att tänka igenom vilka sammanhang de kan figurera i. Är man författare kommer författarporträtten troligtvis att användas i boksammanhang, bra som dåliga, men det mesta brukar vara oskyldigt.
Är man däremot VD kan de dyka upp i alla möjliga nyheter kring företaget som representeras. Finns pressbilderna tillgängliga på nätet (vilket jag tycker pressbilder bör göra på ett enkelt och lättanvänt sätt) har företaget eller organisationen ingen kontroll egentligen.
Finns det bara en bild på den jätteglada chefen kan man gissa att det är den som kommer att användas. Till precis allt.
- VD berättar om ny produkt/tjänst = Bild A
- VD berättar om nedskärningar = Bild A
- VD i personlig intervju = Bild A
- VD kommenterar en olycka = Bild A
- VD granskas av media = Bild A
- VD presenterar årsbokslut = Bild A
Gardera med variation
Självklart vill jag som fotograf sälja fler porträtt, men det jag vill minst lika mycket är att leverera ett användbart bildpaket. Ärligt talat kliar det lite i mig när kunder nöjer sig med ett porträtt per person som syns i media. Har man ändå gjort sig besväret att anlita en fotograf och hittat tid för alla att bli fotograferade kostar det oftast inte jättemycket mer med några extra porträtt. Varken i tid eller pengar.
Det går inte att garantera vilka pressbilder media och andra använder, så snart de finns på nätet är de ute. Däremot kan man som företag eller organisation erbjuda bildredaktörer och journalister alternativ.
Har man bara en pressbild, glad eller ledsen, är det den som kommer att användas. Den tråkigaste lösningen på detta är att inte ha några pressbilder tillgängliga alls. Den näst tråkigaste är att bara ha ett neutralt porträtt.
Det i mitt tycke bästa och mest kostnadseffektiva alternativet är att se till så det finns fler pressbilder av de som syns i media. Chansen att någon av bilderna används ökar om det finns variation, samtidigt som risken att den enda bilden är fel för sammanhanget minskar.
Kanske låter det här som säljargument från en fotograf med ett intresse av att sälja fler porträtt? Eller så är det ett säljargument från en fotograf som har erfarenhet av att en bra blandning pressbilder gör nytta.
/Stefan
