≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Affärsporträtt, business headshots (med mer eller mindre kropp), pressbilder, porträtt, ansiktsporträtt, halvkroppsporträtt, utomhusporträtt, inomhusporträtt, studioporträtt, porträtt “on-location”, personalporträtt, författarporträtt etc.

Kärt barn har många namn, men det alla har gemensamt är att det finns en människa på bild. Mitt uppdrag är att fotografera denna person på ett så bra sätt jag kan utifrån de förutsättningar vi har kommit överens om.

I detta inlägg tänkte jag gå igenom, steg för steg, ungefär hur en helt vanlig porträttfotografering hos en kund brukar gå till.

Anna och David tittar åt helt fel hål om de letar efter Ken.

Förvandla ett kontor till en fotostudio för porträtt

Innan jag går händelserna helt i förväg tänkte jag dra några saker som brukar ske innan ljussättning och fotografering sätter igång. Ett fotouppdrag börjar ju oftast med en offertförfrågan, eller helt enkelt ett behov av porträtt/pressbilder.

Exakt så var det för Anna Elmfeldt (gift med David på bild ovan, känd från Fotosidan.se som jag har lärt känna under åren som fotograf). Anna behövde porträtt och David tipsade om mig, många gånger går det till ungefär så. Eller så hittar kunder mig via Google, Facebook, Instagram, LinkedIn eller någon kollega.

Köp färgglad tejp och gör dina stativ snubbelfriare.

Från fråga till offert

“Jag behöver nya pressbilder”, eller kanske snarare, “jag behöver ett nytt porträtt”. Ungefär så brukar ett uppdrag inledas. Exakt vad det resulterar i beror på hur kunden och fotografen går vidare.

Många gånger kanske det räcker med ett enkelt studioporträtt, men jag skulle inte ha ett så kul jobb om jag alltid nöjde mig med enklast möjliga leverans. Ibland räcker det utmärkt, men då kanske inte jag är rätt fotograf för uppdraget?

“Vad behöver du?”, eller “hur lång tid kan du sätta av?” är mer frågor jag försöker svara med.

“Hur ser ditt bildbehov ut?” är kanske ett ett annat sätt att uttrycka sig. Det är en fråga som får kunden att tänka aningens längre än att bara leverera en ny bild som liknar dem och passar in i en mall.

“Är du ute efter en bild på dig så billigt som möjligt”, kan också vara en relevant motfråga, ibland är det ju exakt vad kunden söker. Det hade gjort att det här blogginlägget kunde blivit betydligt kortare.

Flexibel prissättning gynnar båda parter

Jag har länge haft ett väldigt enkelt sätt att ta betalt. Tid plus leveransens storlek. Det gör ofta att väldigt många kunder beställer mer än vad de kanske hade tänkt, men får mer för pengarna. Hittills verkar de nöjda med att gjort en större beställning men betalat mindre per bild.

I fallet med Anna jag fotograferade kom vi fram till att fotograferingen skulle ske på en kontorshotell i centrala Stockholm.

För att vara förberedd på vilka förutsättningar jag hade att arbeta med bad jag om några mobilbilder från rummet vi kunde använda som tillfällig fotostudio. Att be kunden reka innan fotograferingen spar ofta tid och huvudvärk för alla inblandade.

Det är några saker som, enligt min uppfattning, underlättar för en fotograf som ska ta porträtt på kontor.

  • Bra takhöjd
  • Hyfsad längd på rummet
  • Neutrala väggar

De första två punkterna avgör rätt mycket hur jag kan jobba med ljussättning, och om det ens finns vettig plats för annat än nära ansiktsporträtt. När det gäller väggarna är det inte ett måste med vitt, men det underlättar. Betydligt lättare att göra en vit vägg blå än en blå vägg vit.

Som det kanske syns på bilderna ovan är rummet rymligt med högt i tak, plus ljusa enfärgade väggar. Sen hade Anna och David möblerat om bara för min skull, så det fanns relativt gott om plats.

Trånga övermöblerade rum krånglar ju till det mesta och utesluter många bildlösningar. Är det dessutom fönster, glasskivor på väggarna och annat som begränsar blir det inte så många olika slags porträtt man kan få till.

Anpassa fotoutrustning efter uppdraget

Ska jag vara helt ärlig packar jag ungefär samma utrustning i form av stativ, kameror, objektiv, blixtar och ljusformare till de allra flesta fotouppdrag. Men det är nog för att det går snabbare och är säkrare att ha med ungefär samma saker, oavsett om det är ett litet snabbt uppdrag eller en fotografering hela dagen.

En rullväska med stora hjul är alltid praktiskt för fotoutrustning, att bygga om en vanlig är inte supersvårt. Komplettera gärna med en hemmabyggd stativväska du kan hänga på, så har du allt i en enhet.

Två kamerahus, tillräckligt många objektiv för att täcka in porträtt, miljöbilder eller gruppbilder samt något med tanke på överlappning så det finns något i reserv (ett 50mm tar ingen plats, och skulle kunna göra ett liknande jobb som ett 85mm i värsta fall).

Dubbelt av all utrustning nästan, är min devis. I princip vad som helst ska kunna gå sönder, och jag ska ändå kunna genomföra jobbet.

För det mesta tar jag med mig fyra blixtar, två Profoto B10 och två Profoto A1. Då har jag fyra ljuskällor att arbeta med, och de kan fungera som reserv till varandra vid behov. Sen är det ju praktiskt att använda blixtar som använder samma typ av batterier, inte alla fyra såklart, men det hade ju varit förnämligt om det hade gått med en liten sladd.

En pryl för varje uppgift

Sen kommer några olika ljusformare, mest blixtparaplyer och med diffusion plus ibland en softbox och/eller ringblixtsoftbox jag har anpassat så den passar Profoto-blixtar, B10/B1/B2 eller A1.

Stativ är alltid det som är mest skrymmande, men också nästan svårast att klara sig utan. Där har jag en mix av lätta och kompakta stativ, ibland ett tyngre om jag ska fotografera utomhus, plus minst två ultralätta Manfrotto Nano för mina Profoto A1.

Här är ett blogginlägg om några olika stativ jag använder.

Skulle det behövas en pappersbakgrund tillkommer ytterligare två bakgrundsstativ och en teleskopisk mittstång. Det kan vara skönt att slippa, därav frågan om hur väggarna ser ut.

På denna lista finns även sånt som också alltid följer med, till exempel färgfilter, klämmor, tyg att skärma av med (kanske en rullbar flagga?), tejp, extra batterier av olika slag, minst dubbla radiosändare (Profoto Air TTL) och en ColorChecker jag använder alldeles för sällan plus diverse fästen och leder till stativen.

Kontoret blev en fotostudio

Med ett bra rum och rätt utrustning kan många kontor bli en tillfällig fotostudio, som jag inledde inlägget med. Ljussättning av trånga utrymmen är lite min vardag, och jag gillar det. Bara det inte är överdrivet trångt och krångligt, t ex porträtt i en smal korridor.

Fördelarna för kunden att fotografen kommer till kontoret och gör det till en studio är många. Sen finns det såklart en poäng med studiofotografering, men oftast föredrar kunder att spara tid genom att slippa restiden.

Med en eller två eller tre eller fyra blixtar brukar jag kunna leverera studioporträtt, oftast handlar det om att se till så ljuset inte studsar överallt, förstör kontrasten och sabbar mina fina idéer.

Neutrala porträtt behövs

Ett rent och enkelt porträtt i halvkropp eller närmare mot en neutral bakgrund är otroligt användbart. Det är få fotouppdrag där jag inte försöker få till minst ett sånt.

Men skulle jag bara leverera den sortens porträtt skulle det bli lite enformigt, så när det finns tillräckligt av den sorten för kunden att välja på brukar jag försöka piffa till det lite.

Porträtt med färgad bakgrund kanske?

När ljussättningen är på plats i vår lilla tillfälliga fotostudio hos kunden tar det inte många sekunder att vandra med ett färgfilter och lite tejp till en av stativen med blixtar.

Vips så får kunden en till porträttstil att välja från, och förhoppningsvis utökar beställningar, plus såklart får en lite större och mer användbar bildbank på köpet.

Headshots är användbara

Visst kan man som fotograf beskära ett halvkroppsporträtt till huvud-axlar (eller headshot för att låta coolare). Men det blir inte riktigt samma sak. Jag som fotograf tänker annorlunda, eller snarare så kan jag bättre fokusera på själva ansiktsuttrycket, när jag går närmare. Samma gäller troligtvis för min modell som kan sluta bry sig om händer och armar ett tag.

Det brukar lysa igenom på porträtten där man skalar bort saker och bara har med ansiktet. Däremot finns det en poäng, upplever jag det som, att ta det i den ordningen.

Skulle jag börja med att vara uppe i ansiktet på någon jag ska fotografera porträtt av blir det genast en annan press.

Har man börjat på lite avstånd hinner vi lära känna varandra lite och modellen blir varm i kläderna, så att säga.

Porträtt ur olika vinklar

För att fortsätta mitt eviga tjat om att variation är bästa sättet att sälja fler bilder och göra kunder mer nöjda. Om det finns tid, se till att försöka få till varierade porträtt.

Man kan lätt hamna i en viss ljussättning och porträtt fotograferade ur en viss vinkel. Då kanske också porträtten känns ganska lika och inte motivera någon större beställning.

Tillåter ljussättningen att modellen vrider och vänder på sig kan man som fotograf få till en massa olika porträtt utan att behöva stjäla tid för att ändra ljussättningen.

I det här fallet använde jag en Profoto A1 på ett Manfrotto Nano som ibland bakgrundsljus och ibland kantljus. Huvudljuset var dock alltid en Profoto B10 med ett mellanstort Deep Umbrella plus diffusionsduk på.

Det som underlättade för att porträtt ur olika vinklar skulle funka var dock upplättningsljuset från min andra Profoto B10, den som en större men svagare ljuskälla. Får man plats med ett stort blixtparaply riktad ganska rakt mot modellen vinner man mycket då ingen skugga blir alldeles för mörk. Tycker jag.

Minst ett ombyte, tack

Jag brukar alltid be de jag ska fotografera pressbilder åt att ta med ett ombyte för överkroppen. Men blus/skjorta med eller utan kavaj räcker långt. För killar finns även variation i att ha några porträtt med och några utan slips. Eller fluga såklart.

Planera för utomhusporträtt

Porträttfotografering utomhus är en helt egen OS-gren, med helt andra förutsättningar än inomhusporträtt. Kontor kan ha fula väggar och vara trånga, men ute kan det spöregna och vara svinkallt. Alla vill inte bli fotograferade stelfrusna i regnjacka.

Däremot vore man kanske korkad om man inte försökte förbättra oddsen lite för att det ska bli bra porträtt ute i miljö. Ett sätt är att kolla väderprognosen. Ett lätt duggregn kanske man kan klara om man hittat något bra ställe att fotografera på? Blåser det däremot blir livet för mig som fotograf inte lika roligt. Samma gäller för modellen vars hår blåser hit och dit, med tårar i ögonen.

Plan B brukar innebära en titt på Google Maps, väderprognosen och en app som visar var solen är vid en viss tidpunkt. Samma gäller såklart för plan A.

Med StreetView och satellitbilder brukar man kunna hitta ställen som kan erbjuda en bra fotomiljö och ett visst skydd mot vädrets makten. Är vädret bra kanske man hittar två eller tre bra platser som ytterligare skapar den variation kunder brukar gilla.

Dagsljus är opålitligt, ta gärna med ditt eget ljus

När jag fotograferade Anna var det i början på en mild Stockholmsvinter, eller sen men mörk höst. Vi började inomhus men när vi var klara med det hade det inte blivit ljust ute. Det var liksom en sån dag då man knappt tänkte på ljus.

Som tur var hade jag med mig eget ljus, och dessutom en David som erbjöd sig att bära stativet med en Profoto B10 med blixtparaply. Resten hade jag packat ner i rullväskan.

Hade jag inte haft med blixt för utomhusporträtten skulle jag varit begränsad till det befintliga ljuset. En mulen dag kan vara fin, men jag kan inte alls styra exponeringen på det sätt jag vill. Plus att utan reflexskärm ser alla ut som tvättbjörnar.

ISO200, f/2.8 och 1/10 sekund. Ingen blixt.

Hitta rätt bakgrund snabbt

Utomhusporträtt kan lyftas ordentligt med en fin bakgrund. Att hitta en sådan är något man kan göra innan fotograferingen börjar, så det inte tar för mycket tid från kunden. En snabb testbild när kunden väl är på plats gör att man kan börja med komposition och exponering. Där funkar TTL tillräckligt bra för att spara tid, tycker jag. Bilden ovan är utan blixt och lite väl ljus.

ISO200, f/2.8 och 1/100 sekund. Ingen blixt.

Nästa testbild har jag kortat ner slutartiden lite för mycket, men den är närmare det typ av porträtt jag vill få till. Jag vill ju få med neonljusen på Kungsgatan, de var ju ändå tända då.

Enkel ljussättning utomhus

Inomhus kan jag krångla till ljussättningen med olika blixtar och ljusformare. För snabba utomhusporträtt förlitar jag mig nästan alltid på en ljuskälla, dvs en blixt med den ljusmodifierare som passar bäst för uppdraget och vädret (kastvindar och stora blixtparaplyer är en dålig kombination t ex).

I det här fallet fick jag ju hjälp av David som glatt bar stativet och erbjöd en stark hand för att det inte skulle välta. Hade inte han varit med skulle jag ställt in rullväska, tung av utrustning, nära stativet och förankrat dem i varandra med en rem eller snodd. Då får man en sandsäck på hjul, vilket är smidigt för korta förflyttningar.

ISO200, f/2.8 och 1/50 sekund. Blixt på.

Kläm ur de sista porträtten

Nu börjar vi bli klara med den här fotograferingen av pressbilder. Jag har gjort mitt yttersta för att det ska bli en samling porträtt som Anna gillar, med tillräcklig variation så det motiverar att beställningen inte bara blir en bild. Det vore så trist.

Utomhusporträtten hade vi kunnat jobba vidare med, en kort promenad i valfritt väderstreck skulle erbjudit nya miljöer. Men efter att löpande under fotograferingen ha snabbkollat skärpa och exponering på de redan tagna bilderna kändes det som en bra blandning av vinklar, uttryck, miljöer och annat. Någon gång måste man ju vara klar.

Bilden som hann undan

Nästan alla porträttfotograferingar jag gör, särskilt de utomhus, inkluderar en bildidé som jag inte lyckades få till. Bilden ovan är den, fast minus rätt fordon. Jag hade velat ha en stor buss eller lastbil där bakljus och/eller bromsljus och halvlång slutartid skulle blivit ett fint rött streck i huvudhöjd. Men tyvärr var det inte just då särskilt många sådana fordon på Kungsgatan.

Förstå verktygens begränsningar

Bland det värsta som finns när man som fotograf fotograferar porträtt är att inte förstå varför bilderna inte blir som man hade tänkt. Oftast för min del är det när autofokus inte funkar så bra som jag vill.

Kunden blir inte riktigt lugn och avkopplad om man står där med en bekymrad min och febrilt försöker fixa något de inte har koll på. Men om man vet vad som orsakar problemet är det lätt att göra rätt istället. Som den blinda zon Profoto B10 har när blixten är på 30-40 centimeters avstånd från radiosändaren, då blir det problem med synk och bilderna ser ut som förr i tiden när man använde Pocket Wizard och råkade ha för kort slutartid.

Som tur är har jag lärt mig denna begränsning, och några andra, så när jag mot bättre vetande ändå gör fel är det lätt att göra rätt igen. Det är en av förklaringarna till att jag “chimpar” så ofta, dvs kollar bilderna på kamerans skärm. Jag vill ju inte tro att jag är klar med en del av fotograferingen när det enda jag har är oanvändbara bilder på minneskortet.

Sen är det roligt att fotografera vanliga människor på stan. Dels för att folk man känner kan titta ut från sitt kontor för att se vad som blixtrar och smygfota mig (tack Oskar). Och dels för att de får uppleva hur det är när många runtomkring tror att de är en kändis. Alla är såklart inte bekväma med att fotograferas ute bland folk, det är en av anledningarna till att jag brukar planera det såhär.

Om det inte finns väldigt goda skäl att fotografera porträtt utomhus först, kanske dagsljus, kanske vädret, brukar jag låta mina modeller få värma upp sitt modellande inomhus just därför.

Klart! Nu kommer det svåra…

Men innan jag brukar packa ihop försöker jag så mycket jag bara kan att tänka snabbt igenom om det finns något mer vi bör göra. När jag väl går därifrån ska det mycket till att de anlitar mig direkt efter för något mer. Kanske nästa år, men finns det något mer som man vill få till där och då ska man se till att göra det direkt.

Många gånger är tiden slut, kunden har något inbokat och hinner inte mer. Men det har jag stämt av minst en gång under fotograferingens gång så alla är lugna. Ofta kan man få fem minuter, eller tio, extra om man frågar snällt. Det kan verkligen löna sig om man har en bra anledning.

Sen hamnar bilderna i datorn, jag gör ett urval och har för kundens skull rensat bort alla oanvändbara bilder och tagit bort alla bilder som ser identiska ut.

Vill du läsa mer om mitt arbetsflöde efter fotografering?

Det slutar inte här…

Vi snabbspolar lite och hamnar i nutid, jag har levererat pressbilderna och fått betalt. Porträtten har börjat användas, och alla verkar nöjda och glada, inte minst jag.

Då fortsätter arbetet med att använda “bakom kulisserna”-bilderna jag tagit för att illustrera detta blogginlägg (tack David för dina). Sen vore det ju dumt att inte visa upp resultatet från fotograferingen på Facebook, Instagram, LinkedIn och andra ställen.

Taggar man saker rätt kanske det här inlägget blir läst av någon som tyckte att det blev fina pressbilder, och att jag verkade vara rätt fotograf för att anlita till en sånt uppdrag?

Någon gång framöver kommer jag nog att använda detta blogginlägg för att beskriva för någon hur jag brukar jobba. Sen finns säkert anledning av länka till det i något kommande blogginlägg.

Det är egentligen bara min egen tid, energi och fantasi som sätter gränser för hur värdefullt en helt vanlig porträttfotografering av pressbilder kan bli för mig.

Jag hoppas det kan inspirera fler att blogga mer, dokumentera mer, marknadsföra sig mer, och såklart anlita mig mer.

Tack till Anna för kul uppdrag och bra modellarbete, tack David för lite blandat och tack Oskar för smygbilder.

/Stefan

0 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.