≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Fotografera till reportage i personaltidningar och kundtidningar är alltid roligt. Oftast får jag relativt fria händer, men har såklart en artikeltext att förhålla mig till.

Bilden ovan är till ett personporträtt och tema är som du säkert gissade av rekvisitan och rubriken sparande. Då blir det genast extra enkelt eftersom kunden har ett litet museum med just spargrisar av olika slag.

Sen kommer utmaningen att göra ett vanligt konferensrum lite mer bildskönt med hjälp av några blixtar. Tre stycken denna gång.

Tre blixtar och en gardin

Jag brukar börja med att kolla vilka vinklar i rummet jag vill använda, och sen placera ut blixtarna där de behövs. Anledningen till detta är att jag då kan se var det är fritt att fotografera, så jag inte måste flytta ljussättningen om det inte är absolut nödvändigt mitt i.

Kan jag släcka alla lampor i rummet gör jag gärna det för att slippa upptäcka i efterhand att det fanns en spotlight rakt ner i håret som ställde till det. Finns det ljus från fönster kan det vara bra att ha koll på också, ljuset kan variera rätt kraftigt en dag med spridda moln och sol.

Gardinen i bakgrunden döljer förresten en glasvägg, men mer om det senare. Först tog jag några bilder där bara två blixtar användes. Tidningen kanske ville använda en stående bild med plats för text runtom?

Skiss på ljussättningen

Den bilden som användes till artikeln hade tre blixtar för sin ljussättning, två Profoto B10 och en A1. Till vänster om modellen stod en naken B10 riktad mot en vit vägg och gav ett stort upplättningsljus från vänster.

Huvudljuset var min andra Profoto B10 med ett stort blixtparaply och diffusion (som vanligt). Du ser den reflekteras ganska tydligt i den blanka sparelefanten på bordet.

För den bilden som användes, och även den precis ovan, livade jag upp den annars lite väl jämna bakgrunden genom att ställa en Profoto A1 på stativ utanför glasväggen.

Det hängde två rader med gardiner varav den ena var halvt genomskinligt vit, och med lite pill blev den diffusionen som formade ljusmönstret på väggen i hörnet.

Variera alltid vinklarna

Fotograferar man med kameran på stativ är det lätt att man låser sig vid en viss höjd. Så är det i alla fall för mig. När väl kompositionen och ljussättningen sitter kanske jag mer fokuserar på uttryck och posering? Ibland räcker det bra med att flytta sig lite, ta kameran från stativet och höja den en aning, eller något av tusen andra alternativ?

Den som sitter där och ska formge tidningen kanske inte blir jätteglad åt tio nästan likadana bilder? En snabb koll i kameran lite då och då brukar snabbt visa om de är variation eller inte.

(Tips: om bilderna som fladdrar förbi på kamerans skärm knappt rör sig har du nog för många nästan likadana bilder).

Sittande porträtt mot vägg

Direkt efter fotograferingen ovan skulle jag fotografera en grupp till en annan artikel i personaltidningen. Har man en bra kontaktperson som kan hjälpa till internt med planeringen är det guld värt.

Det blir ju rätt mycket mer ekonomiskt om jag kan åka dit och fotografera till tre artiklar i samma veva. Blir det fotografering vid tre olika tillfällen säger det sig själv att det blir dyrare.

Bilden ovan var en av många gruppbilder och enskilda porträtt av det gänget. Idén med att de skulle låtsas sitta på något vid väggen var inte min, jag hade bara tänkt att få något med vit bakgrund. Men det är ju alltid en utmaning att fotografera porträtt i jägarvila (typ), åtminstone för modellerna som självmant “satte” sig där.

Ljussättningen var enklast möjliga här, en blixt med paraply en bit bort. Kanske inte det mest avancerade eller uttänkta, men ibland slår bildidé och komposition ljusteknik.

Porträtt med suddig bakgrund

Totalt hade jag fyra olika uppdrag samma förmiddag, för att inte tråka ut mig själv eller läsaren av personaltidningen provade jag några olika konstnärliga grepp.

Ett som alltid funkar och är uppskattat brukar vara den suddiga bakgrunden. Perfekt att lägga en textplatta på och fortfarande ha känslan av utfallande bild med fokus på intervjupersoner.

Ljussättningen för denna serie bilder var en Profoto B10 med blixtparaply precis utanför bild från vänster, och den andra B10:an mot en vägg snett bakom mig för att ge ett jättestort upplättningsljus.

Porträtt mot blåtonad bakgrund

Nu blev bilderna aningens märkliga i färgerna efter att ha skärmdumpats från en PDF, men på ett ungefär såg de ut såhär i tidningen. Ljussättning här var enbart en blixt med paraply, skillnaden i färgtemperatur mellan blixten och dagsljuset gjorde att bakgrunden blev lite blå.

Hursomhelst, i en tidning kan det nästan aldrig bli fel med ett porträtt mot något blått. Det betyder såklart inte att man alltid ska göra det. Men ska man leverera ett gäng olika kan det vara ett av alternativen.

Här varierar det väldigt beroende på beställaren. Ibland vet de exakt vad de vill ha och behöver. Ibland får man helt fria händer. Huvudsaken är nog att jag som fotograf funderar på vilka alternativ jag vill ge formgivaren. Skulle jag själv sitta och formge en tidning hade jag uppskattat varierade alternativ, därför försöker jag jobba så som fotograf.

/Stefan

0 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.