Att vara egenföretagare är oftast fantastiskt. Stor frihet att styra vad man vill jobba med, samt i viss mån när och hur. Frilanslivet är ett väldigt fritt liv, men såklart under stor ansvar. Att försörja sig själv i princip utan skyddsnät kräver en viss disciplin.
Efter alla år som grundare av undersökningsföretag, webbyråer, reklambyrå, enmansbyrå, frilansfotograf och annat som bara känns spretigt att nämna, har jag lärt mig ett och annat om hur jag jobbar bäst.
Det jag också lärt mig är vilka situationer där jag kan påverka och vilka där jag är helt i händerna på andra.
Plötsligt blir jag indrivare
Stora företag har ekonomiavdelningar, små företag har förhoppningsvis ett smidigt faktureringssystem kopplat till bokföringen. Där finns det oftast en ”Skicka påminnelsefaktura”-knapp.
Den trycker jag på väldigt sällan. Istället skriver jag ett mail till min kund och påminner om att fakturan inte är betald. Nästan alltid kommer det ett ”Förlåt, vi fixar det direkt”, och sen fixas det direkt.
Sen finns det också en ”Vill du sälja fakturan”-knapp.
Den har jag aldrig tryckt på hittills, men ibland blir man väldigt sugen. Särskilt när man mentalt räknar ihop den tiden som krävs för att få betalt av vissa kunder.
I skrivande stund har jag fyra kunder som inte betalat sina fakturor, två förföll i mars och två innan sommaren. Tillsammans är det cirka 35.000 kr inklusive moms som inte nått mitt konto. Det är nog rekord för mig, åtminstone i antal kunder.
Jag betalar för att de inte betalar
Ska jag vara ärlig har jag numera bara trevliga kunder, ingen vägrar betala eller krånglar med sånt. Men ändå faller det sig ibland att jag som egenföretagare måste lägga orimligt mycket tid på administration. Tid som jag hellre lägger på min egentliga verksamhet, även om ekonomi såklart ingår i företagande.
Visst, jag skulle kunna skriva in i mitt avtal med kunderna att påminnelseavgiften eller förseningsavgiften är 1000 kr (men det får man inte riktigt enligt lag, tyvärr). Då skulle arbetet med att påminna och kolla mina kontoutdrag, fakturor, e-postkonversationer etc. hamna lite mer i nivå med vad jag tycker min tid är värd.
För det är ju precis så det är, hamnar en betalning i limbo räcker det inte riktigt för mig att bara trycka på ”Skicka påminnelse” direkt. Inte för mig, åtminstone. Jag vill ju vara säker på att jag är säker först.
Det kräver lite arbete, och oftast inte så lite heller. Först kollar jag i Visma att fakturan faktiskt inte är betald. Sen kollar jag banken så det inte ligger någon inbetalning som hamnat fel. Sen kollar jag genom all e-post så det inte finns något där jag glömt.
Allt detta tar tid, och tid är ju pengar.
Jämför man med stora företag som har ekonomiavdelningar med avlönad personal som gör just detta dagligen, blir detta för egenföretagare något helt annat. Plötsligt måste hela verksamheten styras om från t ex fotografering till indrivning.
Därför borde små företag ha rätt att ta ut en relativt sett mycket större förseningsavgift av stora företag. Eller så ser större företag helt enkelt till att de inte skapar merjobb för småföretagare i onödan.
Stora företag, var snälla
Jag vet faktiskt inte vad man ska göra åt detta, men lite förståelse skulle kunna räcka långt. Lite som med krångliga faktureringsrutiner kan bli jobbigt för småföretag gäller det egentligen all administration.
Nu är detta inte något jag brottas med dagligen, men när situationerna uppstår inser jag hur glad jag är över att ha bra kunder.
/Stefan
Comments on this entry are closed.
Bra skrivet! Och du har ju helt rätt, dessutom kan man ju tvingas att momsa in pengar som man inte ens fått. Vem annan än skatteverket kan agera så.
Skulle man inte kunna gå på kurs hos Trafikverket, de kör ju med 500:- i påminnelseavgift på en missad inbetalning om kanske 35:- i trängselskatt/avgift. Tänk dig den räntesatsen!!!