Ibland har jag tur när jag fotograferar porträtt till reportage i kundtidningar eller medlemstidningar. Det kan vara en fin dag eller företaget jag fotograferar åt har ett bildskönt kontor. Men ibland är kanske den bästa platsen att fotografera på lite färglös?
Då kan det lätta upp med lite färg, och det kan man ju alltid göra med färgfilter eller så har man tur och företaget har färgfilter monterade på väggarna i form av konst.
Blixt genom färgat plexiglas
En enkel Speedlight eller motsvarande Profoto A1 placerad på rätt ställe så ljuset sveper in över bakgrunden gör den genast lite roligare. I mitt tycker i alla fall.
Jag hade bara med mig två stativ till denna plåtning, och de var bägge upptagna med att hålla i varsin Profoto B10. Lösningen fick istället bli ett flexibelt ministativ (heter de GorillaPod?) på min rullväska, så kom ljuset från rätt höjd och vinkel.
Utan mer avancerade ljusformare till min A1 än den inbyggda zoomfunktionen fick jag experimentera lite med vinkel och avstånd för att den ljuskällan skulle göra något tillräckligt kul. Sen tog såklart mitt huvudljus och kantljuset från andra hållet bort lite av kontrasten, men en lite färgklick i kanten blev det i alla fall.
Gardera med alternativa bilder, gärna flera
Alla kunder gillar inte spexiga bilder eller kluriga ljussättningar, så mest för att ge layouten en möjlighet att välja tog jag alternativ. Just till den här typen av fotografering är det ju underbart att bara kunna stänga av en grupp på radiosändaren för att variera sig. Modellerna jag fotograferar märker inte ens att jag förändrat något, och jag behöver inte avbryta deras glada humör med att springa omkring.
Placerar man blixtarna hyfsat mitt i ett större rum, eller en entré, kan man ibland bara be modellerna flytta på sig, vrida blixtarna 180 grader och nästan ha en färdig ljussättning med annan bakgrund.
Vissa uppdrag har man inte så lång tid på sig, och då älskar jag att kunna vara så effektiv att jag snabbt är klar med grundarbetet innan någon börjar känna att de ska på något möte.
Ofta kan man klämma ut någon minut extra, men det är inget man bör utgå från. Ibland är det ju tvärtom, och har jag lagt alldeles för mycket tid på första ”scenen” kanske det bara blir en typ av bilder jag levererar?
Men allt brukar funka med en bra plan A, en hyfsad plan B och gärna en plan C om det finns några minuter över.
Hittills har jag aldrig fått höra av tidningsmakare att jag ger dem för många bilder att välja mellan när de ska formge ett reportage. Motsatsen däremot vore trist.
/Stefan
Comments on this entry are closed.
Färglösa kontor är ett av mina favoritämnen! Har du fler tips på hur man livar upp kontorsbilderna? När jag inte hittar någon fin bakgrund brukar jag försöka stoppa in något mellan kameran och modellen istället.
Det där är klurigt, och jag har inget självklart svar på det. Om man inte räknar ”gör alla varianter” som svar?
För det är nog det jag gör, om inget känns spontant helt rätt. Vilket i praktiken innebär färgsätta bakgrunden, kasta något ljusmönster på den, göra den onaturligt mörk, göra den onaturligt ljus, förstärka någon del onaturligt mycket och såklart ditt tips, att slänga in något i förgrunden. För det lyfter nästan alltid bilder.
Sen är det det lilla dilemmat att man själv som fotograf kanske tycker att en viss miljö är fantastisk, medan kunden är hjärtligt trött på den och helst vill gömma den. Då är det alltid smart att gardera med några av varje.