Jag har fotograferat många personer på scen som fotograf, men få kan nog mäta sig med succéförfattaren av ”Dagbok för alla min fans”, Jeff Kinney. Ett gäng femteklassarna hade turen att få träffa honom på Dieselverkstaden i Sickla, och jag hade turen att få fotografera spektaklet.
Ibland blir de suddiga bilderna de med skönast känsla.På det här eventet hade bokförlaget fått ok från en av skolklasserna att barnen fick vara med på bild, men jag fotograferade ändå några med ryggen mot mig. Man vet ju aldrig när det kan behövas?Belysningen på biblioteket i Sickla var inget att skryta med, åtminstone inte för en fotograf som ska fotografera en person på scenen. Klättrade jag däremot upp på en hylla snett bredvid scenen blev det fint.Här är från ungefär samma otillgängliga plats, men det blev bra bilder medan jag vinglade där man nog helst inte skulle vingla.Att även ta upp lärarna på scenen var ett av många snilledrag. Hade jag gjort ett panorama här skulle ni fått se över hundra tokglada barn.I min jakt på den perfekta fotoplatsen hittade jag en smal springa mellan två tjocka glasskivor. En utmaning för autofokus, men blev fina ljuseffekter.Återigen, en aktiv publik där man inte ser några ansikten kan alltid vara bra att komplettera med. Ni förstår nog entusiasmen även utan minspel.Såhär konstiga färger får man om man har en blixt på kameran och fotograferar genom något tjockt säkerhetsglas.Personer på scen, som t ex Jeff Kinney, fotograferar jag helst utan blixt. Men är ljuset på scenen inte vidare bra måste man använda blixt ibland.Ett annat snilledrag på Jeff Kinneys cirkus, ta upp en elvaåring och låt honom försöka rita i samma stil som i böckerna. Glatt påhejad av egna klassen och en massa andra ungar som han aldrig träffat tidigare.Ytterligare ett snilledrag i presentationen. Låna en mössa av en tjej och försök rita medan alla tittar på.Att lova över hundra barn att alla ska få hans senaste bok, alla ska få den signerad, och att alla ska få ta en bild med honom är också ett tecken på en författare som känner sin publik.Såhär ser vissa bokläsande barn ut, mitt bland hundra andra tycker de att det finns lagom med läsro för att påbörja en ny bok.Det var inte många sekunder på scenen som inte inkluderade och aktiverade publiken. Allt dokumenterades såklart av de medtagna assistenterna.Lilla Aktuellt var också på plats, och de hade inga problem att hitta entusiastiska intervjuoffer som verkade ha noll scenskräck.Som sagt, han signerade en bok till varenda barn där.Lite närbilder är alltid bra.Någon bild när reportern vill ta en selfie med Jeff Kinney visar också lite vad det var för slags stjärna som besökte Stockholm.Senaste boken i serien ”Dagbok för alla mina fans” heter ”På hal is” och då får väl en gästande författare snöra på sig skridskor. Flera fotografer och journalister var där men bara vi två vågade oss ut på ”isen” (plast).Jag vet inte om bokförlaget någonsin kommer använda den här bilden, men den blev fin, tycker jag.Min metod för fotografering utomhus blev lång slutartid och blixt för att få några detaljer tydliga. Ett sätt att arbeta som resulterar i massvis med meningslösa bilder men även några jättefina.Samma sak här, jag försökte att följa med kameran hit och dit och ha Jeff i fokus, sen fick resten bli som det blev. Virrigt men samtidigt som det var.Kanske inte en jättekul bild, men man ska minst ha med två-tre stycken från olika vinklar som visar evenemangets omfattning. Gärna med en annan fotograf eller filmare med på något hörn.Att fotografera någon på scen som har en projektorduk bredvid sig blir sällan jättefint. Men då kan man alltid underexponera för att ändå visa upp sammanhanget. Det bryter också av lite och skapar variation.Glada folk på scenen med lite huvuden i förgrunden/nederkant funkar alltid, därför ska man alltid gestikulera på scen.Den här bilden hade kunnat bli så mycket bättre, men visade ändå tydligt engagemanget från scen och publik. Så den fick vara med.Medvetet ”felfokuserade” bilder på en scen kan ibland vara mer användbara än de där fokus ligger på ”rätt” ställe. Antingen som inledande bild till något eller för att bara illustrera allt lite mer allmänt.Som sagt, finns det andra fotografer eller filmare, se till att få med dem i bild någon gång. Det brukar alltid bli bra.Den sista bilden, när allt blött var nedpackat och vi alla skulle åka därifrån. Det kan aldrig bli fel att fotografera en författare som skrivit böcker som tryckts i mångmiljonupplagor när han sitter på ett märkligt ankhuvud.
Fotografera evenemang är kul
Att fotografera evenemang är roligt, nästan alltid. Någon gång då och då kan det hända att jag inte blir intresserad av det som sägs från scenen, men oftast är det givande.
Jeff Kinney skulle kunna skriva en bok om hur man gör en bra scenshow för företagare och andra. Nu kanske femteklassare kan vara den bästa publiken, men de kan nog också vara riktigt svårflörtade om de vill?
För några år sedan skriv jag blogginlägget ”Evenemang behöver fotograf”, och det är lika sant idag. Lägger man som företag såhär mycket tid och ansträngning bör det finnas bra bildbevis på hur lyckat det kan bli.
Hej, jag heter Stefan Tell och är porträttfotograf i Stockholm. Den här bloggen handlar mest om hur jag jobbar i fotostudio eller ute hos kund, porträttfotografering, ljussättning, fototips, marknadsföring, säljtips, ibland tekniska saker och kanske något inlägg om företagande eller affärsidéer i största allmänhet.
Har du någon fråga om foto du tror jag kan svara på, eller vill anlita mig som fotograf får du gärna kontakta mig (formulär) eller skriv till stefan@stefantell.se. Jag svarar så fort jag kan.
