Nicolas Jändel debuterade i år med sin barnbok ”Till morfar, om du blir hungrig”, illustrerad av Helena Willis. Givetvis ville Bonnier Carlsen ha bra författarporträtt till marknadsföring och PR, så de kontaktade mig.
Roligt nog lyckades vi hitta en miljö nedanför Allahelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm som kändes lantlig (om man siktade rätt med kameran), efter lite arbete med ljussättning blev det fint.
Sen skadar det aldrig med en trevlig och samarbetsvillig författare man kan prata med under tiden. Som gjorde sitt jobb som fotomodell med bravur, på stubbar och i högt gräs.
En testbild utan blixt
Min metodik för att fotografera porträtt i miljö, på plats lite där det passar, är att börja med spaning. Jag kommer oftast tidigt för att gå runt och se hur många olika miljöer man kan klämma in på en så liten yta som möjligt.
Detta för att spara tid för den jag ska fotografera och samtidigt effektivisera mitt arbete. Oftast kan man göra rätt varierade porträtt bara genom att snurra runt lite.
Sen är det dags för att ta första bilden. Den används som grund för resten och blir sällan speciellt minnesvärd. Det jag mest vill veta är hur inramningen blir och hur bakgrunden ser ut.
Starta första blixten
I det här fallet var det rätt stabilt men mulet väder, så det befintliga ljuset var ganska konstant. Det jag ville göra med min blixt var att liva upp stämningen lite.
En Profoto B1 med ett stort Deep Umbrella och diffusionsduk från vänster fick vara huvudljus. Faktiskt det enda ljuset jag använde t om, kändes som det blev enklast och bäst så.
Olika utsnitt av porträtt
När Nicolas satt på den kanske enda stubben i hela innerstan kunde jag blanda mina vinklar och utsnitt hejvilt.
Det är en väl beprövad och effektiv teknik som är bra på alla sätt, att prova olika vinklar. På så sätt kan man ha ljuset konstant men ändå få variation genom att ändra endast kamerans position.
Variera vinklar och riktning
Det finns faktiskt inget enklare sätt att göra en porträttfotografering maximalt effektiv som att gå runt lite. Istället för att lägga tid på att flytta blixt eller blixtar kan det bli nog med variation ändå.
När jag går omkring där runt modellen för dagen brukar det ibland lite av en slump dyka upp vinklar och poser som jag kanske inte fått till om jag hade regisserat dem. Rätt var det är sitter någon där och tittar åt ett annat håll, helt naturligt och avslappnat.
Den hade varit svårare att få till med regi, tror jag.
Fuska till en miljö
Har man bara med sig rätt sorts objektiv, t ex ett teleobjektiv eller åtminstone ett 85mm kan man göra nästan vilken plats som helst bra. Hitta bara rätt vinkel och utsnitt så blir den där lilla överväxta plätten nästan en åker.
Samma ljussättning här, en blixt från vänster.
Resultatet blev betydligt mer natur än vad man vanligtvis tänker på när någon säger ”ett riktigt bra stenkast från Skanstull”.
Vill du förresten läsa mer om Nicolas Jändel och hans bok finns det mer information hos bokförlaget Bonnier Carlsen.
Såhär i efterhand, det enda jag hade önskat mig är lite fluffiga moln på en blå himmel. Men man kan inte få allt.
/Stefan
