≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Matilda Westerman debuterar snart med sin bok med det anspråkslösa namnet “Så funkar Sverige“. En faktabok för åldern 6-9 år som jag tror kommer bli något extra.

Mitt bidrag till att Sverige ska funka bestod här i att fotografera författarporträtt av Matilda, utomhus i december. Vi lyckades välja den dimmigaste dagen jag kan minnas och det var toppen.

En blixt i dimman

Det här inlägget blir lite baklänges, för utomhusporträtten vi tog på en perrong vid Centralstationen var egentligen de sista. Här är jag glad att jag var den där jobbiga fotografen som insisterar på “en bild till bara” och fick med Matilda till denna plats.

Vi hade varit runt i området kring Centralen, uppe i World Trade Building och längst bort där Arlandabanan finns. Just denna plats, vid spåren med Stockholms Stadshus som bakgrund blev mest effektfulla när det gäller dimman som vi hade fått dagen till ära.

Författarporträtt och pressbilder utomhus brukar jag ljussätta så enkelt som möjligt. Mest för att det gör att jag kan få till så mycket variation som jag bara kan på kort tid. Inomhus är det oftast inte lika mycket förflyttning involverat vilket gör att jag kan krångla med fler ljuskällor. Ute däremot är det skönt att jobba enkelt.

En Profoto B1 med ett Deep Umbrella Large, vit insida, med och utan diffusion, blev huvudljus. Snabbjobbat, lättjobbat och något som alltid blir bra för porträtt enligt min mening.

Var tidig, reka och fråga om lov

Att fotografera på det som kan uppfattas som allmän plats är inte alltid okomplicerat. Rätt var det är kommer någon och säger att man inte får fotografera där utan tillstånd.

Enklaste sättet att slippa riskera att man måste packa ihop och gå är att fråga först. Jag var tidig den här dagen och promenerade till de flesta platser jag har funderat ut innan.

Ett kort samtal med personalen på Centralen där jag förklarade vad bilderna var till och att inga besökare kommer att störas eller hamna på bild resulterade i ett “det går bra”.

Tåg som reflexskärm

Med en blixt från höger och sen ett Arlandatåg som körde iväg blev det lite mer upplättning på skuggsidan i bilden direkt ovan än den högre upp. Ingen tågförare blev bländad eller arg vad jag vet.

Fullt med varierade miljöer nära

En sak jag alltid har i bakhuvudet när jag väljer plats för fotografering av pressbilder och författarporträtt är variation. Gärna många vinklar och bakgrunder utan att knappt behöva flytta sig.

Matilda stod glatt med sin fina gröna kappa inom samma radie som kanske var fem meter. Jag flyttade runt mig själv och blixten, så vi utan att behöva packa ihop och promenera fick rätt många varierade porträtt på kort tid.

Om man ser till att minnas ungefär hur många fots avstånd blixten står från modellen går det att hålla exponeringen ganska konstant. Åtminstone en dag som denna när det befintliga dagsljuset var snudd på obefintligt. Speciellt under tak.

Apropå tillstånd för fotografering var World Trade Center inte roligt, där hade jag inte hunnit kolla med vakterna innan. Och såklart kom det någon väldigt snabbt och påpekade att man måste ha tillstånd. Vilket kändes aningens fånigt då jag aldrig hade tänkt få med några andra på bild, men ok.

Däremot var vakten väldigt hjälpsam och berättade att det faktiskt fanns några platser inomhus och även ute några våningar upp där man fick. Dit gick vi såklart.

Från färgglatt och kontrastrikt till brutalarkitektur och monokromt gråblått. En blå himmel hade gjort allt gladare, men Matilda fick vara solen mitt i en miljö som kändes lite dystopisk den dagen.

Några ombyten hjälper

En sak jag alltid ber de jag ska fotografera pressbilder av är variation i klädsel. Kan de ha med sig något ombyte, eller åtminstone kunna variera lite genom att ha med/utan kavaj eller jacka vinner man mycket. Det är stor skillnad på hur användbart bildpaketet blir om det är samma kläder på alla bilder eller inte.

Sen är det något trixigt med vita skjortor och blusar, att de precis som vita hästar och tåg blir en reflexskärm. Just i de här porträtten blev det en bra upplättning av käklinjen, men så är det inte alltid.

Ha tid för sista bilden också

Jag får nog avsluta denna uppvisning av författarporträtt jag är väldigt nöjd med. Det jag vill upprepa är bara hur mycket tid man sparar och hur mycket det underlättar om man har en plan.

Fundera innan, kom tidigt, gå från punkt A till B till C osv för att se vad det finns på vägen som kan vara intressanta miljöer.

Och stäm alltid av med den du fotograferar för att inte helt plötsligt stå där utan modell men med den bästa miljön oanvänd.

Det funkar oftast med “har du tre minuter till?”, men inte alltid. I det här fallet hade det varit jättetrist om vi hade missat dimman framför Stadshuset och tågspåren i bakgrunden.

/Stefan

0 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.