Fantastiskt väder med sol och blå himmel är inget jag räknat med det senaste halvåret, men på sportlovet hände det. Plötsligt står man där kameran och det blir lätt väldigt utfrätt eller väldigt djupa skuggor, trots en rejäl reflexskärm som kallas för snö.
Då är man glad att en Profoto A1 och det lilla blixtstativet och det lilla blixtparaplyet ligger tillsammans med kameran i ryggsäcken. Det gör genast att man kan hitta på roliga saker. Särskilt när HSS finns och funkar utmärkt.
Vintersol och High-Speed Sync
Bara att inte längre vara begränsad till 1/200 sekund som kortaste slutartid förändrade mitt sätt att arbeta med blixt när HSS kom. Helt plötsligt behövde inte allt vara långt skärpedjup för att dämpa det befintliga ljuset.
Bilden ovan och den först i inlägget är tagna med bländare 2.8 och en slutartid på 1/4000 sekund, ISO 200. Även med en normalzoom som 24-70mm kan det bli intressant skillnad i skärpa mellan förgrund och bakgrund, här 29mm.
Profoto A1 ger tillräckligt med ljus, trots ett halvgenomskinligt blixtparaply som stjäl ljus. Exakt hur mycket mindre effekt man får när HSS är igång vet jag inte, men det märks såklart. Dock finns det kvar så det räcker för att använda så nära som jag brukar ha blixtar för den här typen av porträtt.
Zooma ljuset ibland
Just att jobba med såhär otroligt avskalad utrustning är roligt. Det går att göra väldigt mycket bara man letar vinklar och använder zoom-funktionen på blixten för att variera ljuskäglan.
Efter att ha provat några varianter med det mjökvita blixtparaplyet och en blixt lät jag min Profoto A1 stå själv på stativet.
Det blir något annat såklart när man inte har diffusion. Just utomhus är det relativt enkelt att se till så kontrasten blir lagom.
De här porträtten med en blixt hade man kunnat göra på ungefär samma sätt med en reflexskärm. Men det hade varit knivigare ensam utan assistent. Då är det lättare att från radiosändaren justera ljusstyrkan och ibland anpassa exponeringen i kameran.
Fortfarande behöver man promenera till stativet för att ändra vinkeln och höjden, men snart kanske man kan fjärrstyra sånt också?
Skidglasögon som CTO, njae…
Mest på kul provade jag om mina orange skidglasögon skulle kunna fungera som färgfilter, men tyvärr gick det sisådär. Varför de inte är kalibrerade efter fotografer undrar jag lite?
Mörka ner solen
Bilden ovan var egentligen ett misslyckat försök att få till något mer kontrastrikt där omgivningen var rejält underexponerad. Nu blev det inte riktigt så i kameran.
Det kunde dock lösas med två stegs underexponering i Lightroom plus lite fix och trix blev det ungefär som tänkt.
Eller så ser det kanske mest ut som när det ska vara natt i gamla filmer med alldeles för märkligt ljus?
HSS till annat än bara ljuset
Jag fotograferar ofta väldigt lugna modeller, men vill man frysa rörelser utomhus en solig dag är det bra med HSS. Helt plötsligt hänger snöflingorna blixt stilla i luften.
On-Camera Flash
Allt behöver ju inte vara Off-Camera har jag lärt mig på senare år. En helt vanlig kamerablixt på kameran är till otroligt stor hjälp när man fotograferar utomhus. Då kan man fotografera rakt mot solen och inte behöva ha antingen helt utfrätt himmel eller modell helt dold i den djupaste skugga.
De två bilderna ovan med lätt snöstorm är tagna med en Profoto A1 i blixtskon. På båda med manuellt inställd blixtstyrka för att vara säker på att det blir helt rätt exponering.
Mest för att jag vet hur snabbt dessa modeller tröttnar på att göra som jag säger. (Rätt svar är en gång på bilden med de två små och tre gånger på den med den stora).
TTL går också bra
Just TTL med blixt på kameran är något som jag är väldigt kluven till. Ibland tycker jag det funkar utmärkt. Men många gånger är jag väldigt osäker på om jag och kameran har helt olika idéer hur fördelningen befintligt ljus och blixtljus det ska vara i en bild.
Märkligt nog var vi hyfsat överens denna ganska svårexponerade dag i fjällen. Men för att verkligen veta att det blir som jag vill ha det brukar jag ändå oftast gå över till manuellt läge på blixten.
Avslutningsvis
Jag vet att det lätt blir någon slags hyllning till en typ av blixt som funnits i en massa år, men i en ny förpackning. Men jag kan inte låta bli att gilla hur det nu går att med samma enkelhet använda något som liknar en speedlight som det gör med en större studioblixt.
Det kan bero på att jag aldrig riktigt tyckte att kombinationen Pocket Wizard och en Nikon Speedlight var speciellt lättanvänd. Eller så är det bara så att jag vant mig för mycket vid Profoto?
Hursomhelst, mer blixtljus utomhus, säger jag. Oavsett märke eller tillbehör. Huvudsaken är att man inte begränsas av vare sig tekniken eller de ljusförhållanden som råkar råda just idag. Snarare tvärtom, ser till att utrustningen hjälper till att göra allt mer möjligt.
Det funkar såklart lika bra för porträtt med små blixtar inomhus i någon slags fotostudio, ovan är ett bra exempel på det.
/Stefan
Comments on this entry are closed.