≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Bland det roligaste som fotograf när det kommer till att skapa en bild är att kunna föreställa sig hur slutresultatet ska bli. Ta en till synes platt miljö, lite grådaskigt väder och lägg bara till ljuset från en blixt plus lite snabb redigering i Lightroom. Ta-da!

Jag blir lika glad varje gång när känslan av att det går att göra något riktigt bra med små medel visar sig stämma.

Ljussättning i blåsten

Uppdraget var att fotografera en person till en personaltidning, gärna så fritidsaktigt som möjligt. Vi hade bokat in dagen någon vecka i förväg och vädret hade varit fantastiskt.

Just denna dag var det tvärtom.

På vägen till havsbadet spöregnade det och jag åkte runt i området för att försöka hitta lä och skydd från regnet. Som tur var slutade det regna precis när vi skulle ses och solen tittade faktiskt fram pyttelite.

Det hade kanske varit smartare att använda en mindre ljusformare. Grejen var bara att jag ville ha rätt mycket vidvinkel men kanske inte supermycket kontrast. Så det fick bli ett stort blixtparaply ändå.

Som tur är finns det stolpar och skyltar man kan surra fast blixtstativet vid. Och som tur är har jag alltid med mig massor med remmar.

Kunden i det här fallet var Swedbank, och av en slump hade jag ett IKEA-paraply hemma i en orange färg som passade. Det fick han hålla i på några bilder för att tillföra någon slags kulör till den aningens grådaskiga miljön.

Ett CTO-filter på blixten gjorde att jag kunde dra bakgrunden åt det lite mer kalla och blå hållet.

En Profoto B1 500 kan ibland vara otroligt ljusstark. Ställer man den på några meters avstånd, har ett stort blixtparaply med vit insida och även diffusionsfront samt färgfilter är det inte mycket ljus kvar.

Efter redigering i Lightroom

Jag ska inte påstå att jag såg exakt den här bilden i huvudet när vi stod där. Men inte så långt ifrån faktiskt. Förhandsvisningen i kameran hjälper till lite att visa om man är på rätt väg.

När vi var där vid vattnet tog vi lite andra porträtt, några med solen bakom och några med solen från sidan. Men det är nog ändå denna som kändes mest som en bra bild till ett uppslag.

En liten skön bonus är återigen effekten man kan få av att låta modellen hålla i ett paraply. Till skillnad från författarporträttet av Per jag tog tidigare i år, där paraplyet blev som en avskärmande flagga fick vi här en orange toning över pannan.

Bland de viktigaste sakerna jag nog har lärt mig under åren är att lita på instinkten. Att inte sluta för att det kanske ser trist ut för blotta ögat. Och inte bli alltför avskräckt av att det kan se lite platt ut i kameran.

Sen får man även vara tacksam att det finns folk som låter sig regisseras även i dåligt väder. Då blir det bra till slut.

0 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.