Tänk dig följande scenario: dina tre barn har precis tömt sin tålamodshink medan de sminkats till någon slags blandning av zombie, clown och nedgången mimare.
De ser fram emot att gå i olika gäng för att skrämma till sig godis av grannar, men ska givetvis möta upp andra vid förutbestämda tider på olika platser. Någonstans mitt i allt kommer jag såklart på att man måste föreviga detta i en gruppbild.
Gärna med rök och mysko ljus bakifrån.
En blixt blev lite platt
Efter middagstid är det kolsvart ute, så det fick bli blixt. Det hade jag tänkt på, så en Profoto A1 satt på kameran. Sen hade jag någon slags tanke om rök och läskig bakgrund, kanske dimma?
Första testbilden med blixten (riktad rakt fram med Dome Diffuser på) bekräftade mina misstankar. Det blev lite platt och bakgrunden försvann i ett kompakt mörker.
Rökspray och en andra blixt
Vår granne var också ute, vilket gav mig en gratis assistent. Han fick hålla i min andra Profoto A1 (med grönt färgfilter) och en sprayburk med rök (som håller på att ta slut).
TTL på kamerablixten och några snabba instruktioner hur jag ville ha ljuset var allt vi hann med. Sen tog jag fem bilder. Tre av dem tittade zombiesarna bakåt eftersom de blixtrade där.
Tankar till nästa år
Nu funkade det förvånansvärt bra att grannpappan höll i både blixt och rökspray. Han var klurig och riktade den lite mot vinden så röken blåste in genom bilden från vänster till höger. Men, till nästa år vore det bättre om man antingen ställde blixten längre bak och hade röken någonstans mitt emellan zombiesarna och den, eller något sånt.
Det hade varit kul om röken fyllt ut bakgrunden mer, eller kanske t om hela bilden. Men med tanke på att vi pratar om barn som var så uppskruvade att de bara väste, så är det en stor vinst.
Hursomhelst, när teknik klarar en situation som detta såhär förhållandevis enkelt kan man känna sig trygg.
Sen är jag katastrofalt dålig på att använda andra kameror än den i mobilen till vardags. Rätt synd, för det är ju alltid kul med sånt.
TTL är bra till den här typen av ”uppdrag”. Och jag måste tillägga att jag gillar Profoto A1 mer för varje gång de används. Bara såhär, med diffusionskåpan på, blir det ett skönt ljus.
Det är såklart enklare med mobilen, men den här typen av bilder får man sällan till inomhus.
Har man två blixtar som pratar med varandra kan man alltid få till ett klassiskt skräckljus, just denna blev kanske inte exakt som jag hade tänkt. Men ändå.
Det lustiga med att använda professionell utrustning i vardagssituationer är att man verkligen får försöka tänka till. Minst ett varv extra. ”Hur skulle jag ha gjort om det här var ett betalt uppdrag”?
Jag brukar ju säga att bloggen är ett bra sätt att komma ihåg det jag har lärt mig. Men när jag skriver detta kommer jag just på hur snabbt jag glömmer saker också.
T ex hur kul det kan bli att göra ett fotoreportage hemma på skoj. Det ska jag verkligen försöka bli bättre på.
