≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Tävling: vinn min gamla Nikon D800

Tävling på bloggen, vinn min gamla Nikon D800. Fotograf Stefan Tell

Tävlingen är avslutad och avgjord, här är vinnaren.

Vill du vinna en relativt lite använd Nikon D800, en systemkamera med fullformatssensor och jättemånga pixlar? Då kan du tävla på min blogg och hoppas du blir den glada vinnaren.

Jag tänkte att det här ska bli en tävling med tävlingsbidrag som man kan göra något matnyttigt av senare. Tema för tävlingen är “misstag”. Och “lärdomar”. Typ så.

“Mitt mest lärorika misstag”

Det är det jag vill ha av dig, hyfsat kort och koncist.

Begränsningarna är att det ska ha med fotografering eller frilansande att göra (illustratörer, copywriters, webbtyper etc är välkomna).

I korthet, ett misstag som ledde till en bra rutin.

En bra historia du gärna skulle dela med dig av till en oerfaren fotograf (som du råkar åka hiss med, du kan alltså inte prata för länge).

Mer tävlingsinfo

Jag kommer vara enväldig jury och utse vinnaren utifrån det bidrag jag tyckte var mest lärorikt eller givande, och välformulerat.

Här är förresten senaste ”shutter count” (44 649 exponeringar) på min Nikon D800 som är förstapris (och enda pris) i tävlingen. I priset ingår såklart batteri och laddare till kameran. Som bonus följer det även med ett L-fäste från Sirui, en jättebra grej.

Eventuellt vinstskatt betalas av vinnaren. Frakt står jag för (inom Sverige), om du inte kan komma till min fotostudio i Stockholm.

Tävlingen avslutas söndagen 10 september 2017 kl. 23:59. Vinnaren kommer att presenteras på bloggen kort därefter.

Såhär tävlar du

Lite längre ner på sidan, där man skriver kommentarer, där ska du fylla i namn och e-postadress. Plus ditt tävlingsbidrag som kommentar.

Behöver du ingen Nikon-kamera får du väldigt gärna tipsa vänner och kollegor om tävlingen. De kommer bli jätteglada och älska dig.

Lycka till!

103 comments… add one
  • Sebastian Unland 1 september, 2017, 10:58

    När jag blev erbjuden ett jobb av en kund så kände jag av att det skulle vara en kund som inte skulle vara så lätt att jobba med, så jag tog en funderare och la min offert högre än vad jag brukar (så att jag ändå skulle tycka det var värt det även ifall jag inte kände något sug att göra jobbet) Kunden accepterade det och jag tjänade mer än vad jag tar i vanliga fall. Även om det var lite bråkigt så fick jag en bra lön för mödan.

  • Sebastian Unland 1 september, 2017, 11:00

    Glömde hela början, men just att man arbetat med jobbiga kunder som man kanske egentligen inte vill ta. Så kan man ta mer betalt ifall man egentligen inte vill ha kunden

  • Erik Nygren 1 september, 2017, 11:20

    Mitt mest lärorika misstag!
    Hade i uppdrag att göra några porträtt och gruppbilder på en avtackning för pensionärer på ett ganska stort företag i byggbranschen. Det var kväll och de hade jättefin middag på en herrgård. Jag packade in extra minneskort, extra batterier, 2 blixtar, stativ och såg till att alla objektiven var med. När jag sedan kom fram till herrgården så upptäcker jag att jag visst packat ner allt UTOM själva kamerahuset. Av detta lärde jag mig att alltid kolla väskan så allt är med innan man åker och att alltid komma i god tid så man hinner lösa eventuella problem.
    P.s. Det hela löste sig genom att en fotokompis som bodde ganska nära kunde rycka ut med sitt kamerahus medan jag riggade ljuset.
    Det är ett annat tips, var kompis med dina kollegor istället för att se dem som en konkurrent.

  • Wiwi 1 september, 2017, 11:24

    Även om man ser världens bild om man bara tar ett stort steg åt sidan så hinner man ändå inte ta bilden om man stod på en brygga innan man är under vattenytan med hela sin utrustning på ryggen och kameran på rak arm ovanför vattenytan.

    Lärdom ha med extra kläder om vigseln är efter fotograferingen det blir så blött på golvet i kyrkan och ganska kallt också …

  • Jens Stålberg 1 september, 2017, 11:25

    Det tog mig flera års fotografering innan jag insåg hur kraftfullt det är att fotografera RAW. En inställd fotokväll pga spöregn, då jag istället hamnade vid datorn, var vad som krävdes för att jag skulle gå över, nu är jag fast för alltid. Så tipset är, lägg 20 timmar på att lära dig att hantera rawbilder, det lyfter din fotografering för alltid.

  • Louise 1 september, 2017, 11:42

    Vilken tävling – vilken drömvinst!

    Mitt bästa tips må vara enkelt men ack så viktigt. Kolla, dubbelkolla och trippelkolla alltid din utrustning innan du ger dig av. Är minneskortet tömt, är batterierna laddade, är batteriladdaren med? Det är inte endast vid ett tillfälle som jag rusat in på närmsta teknikbytik och köpt tillbehör eller bett om att få låna laddare (teknikbutiker är förvånansvärt snälla och har lånat ut laddare till mig vid flera tillfällen).

    Tack för en spännande tävling!

  • Bertil Andersson 1 september, 2017, 11:42

    För några år sedan på en fotografering fungerade inte kameran. Batterifacket var nämligen tomt, då jag glömt att sätta i det när jag åkt hemifrån. Mitt tips av den lärdomen är att alltid ha ett extra batteri som är fulladdat i väskan. (Gäller även minneskort).

  • Alina 1 september, 2017, 11:46

    Att fotografera för mig är som att köra en bil…det är många saker som man ska hinna å tänka på samtidigt. Är man ny inom fotograferingen så är det lätt att man missar något: Den tekniska om man är för mycket i det kreativa, magiska momenter om man är för mycket i den tekniska…jag tycker att min misstag att jag är brottom…andas glöm inte ditaljer allt allt ska vara på plats, man kommer inte få chansen att göra om det är bara här och nu och det ska vara perfekt! Stressa inte! Kontsnärar stessar inte!

  • Göran Hultgren 1 september, 2017, 11:50

    När jag i slutet av 70-talet skulle flygfotografera åt en kund. Det var på den tiden man hade lösa exponeringsmätare typ Gossen. När jag skulle mäta exponeringen uppe i luften åkte exponeringsmätaren backen. Då lärde man att man skall ha snöret om halsen så att man inte tappar ljusmätaren.

  • Christoffer Virtanen 1 september, 2017, 11:51

    Mitt mest lärorika misstag.

    Jag började med filmning och fotografering för relativt kort tid sedan och investerade då ganska mycket pengar i ny utrustning, däribland en stor och fin drönare. Men även om drönaren i sig är en riktigt bra enhet så är kameran som sitter på den, eller optiken snarare, av ganska låg kvalitet. I de flesta fall går detta att korrigera till stor del i photoshop, men det blir en hel del extra arbete och det hjälper inte så mycket när det kommer till video.

    I och med just detta så bestämde jag mig för att beställa en ny lins till drönarkameran. När jag väl sedan skulle byta ut linsen så letade jag fram en youtubevideo med instruktioner för hur man byter linsen, tog loss kameran och började skruva upp den.
    När jag väl kom fram till att lossa lite kablar så trodde jag att det var en click-on kabel istället för en push in ribbon-kabel, med resultatet att jag skadade kontakten. Nåväl tänkte jag, den hålls ändå på plats.

    När jag sedan skulle få bort linsen (som var fastlimmat i sensorkortet) så behövdes det lite våld efter att man fått bort limmet. Detta var inte några större konstigheter i sig utan var precis som i videon.

    Jag bytte linsen och skruvade ihop allting igen. När jag sedan testade kameran så kom ingen bild. Jag började felsöka och skruvade upp och skruvade ihop igen med test av kameran emellan. Över tid så släppte ribbonkabeln allt mera och till slut hölls den inte alls längre på plats.

    Vid sista inspektionen så konstaterade jag även att jag hade skadat sensorkortet när jag bytte linsen.

    Min lärdom av detta är : om du håller på med dyra kameror – lämna det åt folk som faktiskt vet vad de håller på med! Det slutade med att jag köpte en ny kamera till drönaren för en ganska saftig peng.

    – Bonus story :

    hade damm på sensorn på min Panasonic G7 – petade med fingret på sensorn med följden att jag fick skicka in den på professionell rengöring i Helsingfors. : lärdom – köp liten blåsbälg för rengöring av sensor!

  • Louise 1 september, 2017, 11:55

    Vilken fototävling – vilket drömpris!

    Mitt tips må vara enkelt men ack så viktigt. Kolla, dubbelkolla och trippelkolla alltid (!) din utrustning. Är alla objektiv med, hur är det med minneskortet? Och är batteriet laddat och extraladdaren packad? Det är inte vid endast ett tillfälle som jag rusat in på närmsta teknikbutik och köpt tillbehör eller bett om att få låna laddare (teknikbutiker är mer serviceinriktade än jag trodde – jag har vid flera tillfällen fått låna laddare helt kostnadsfritt).

    Återigen – vilken fantastisk tävling! Nu håller jag tummarna och går runt på nålar i en dryg vecka. :-)

  • Johanna Egemar 1 september, 2017, 12:23

    Vad kul grej Stefan :D Min värsta tabbe måste ha varit när jag glömde ställa om kameran efter en vigsel. Jag var sååååå glad att jag hade fått toppen bilder på brudparet på kyrktrappan, kyssar, tårar och allt. Trodde jag. När jag kolla i kameran var allt en vit sörja. Omöjligt att rädda. Så ni kollar jag alltid inställningarna när jag byter miljö. Tar en test bild och korrigerar tills det är bra.

    Ha en fin helg

    //Johanna

  • Mattias Holter 1 september, 2017, 12:26

    Från min resa till Nordnorge för några år sedan, i början av karriären så att säga.
    Hade precis köpt mig en dyr kamera, och kompromissade med att snåla på minneskorten.
    Fotade enbart RAW när jag ansåg det vara värt det.
    (Och det var i princip aldrig värt det heller, eftersom jag tyckte det gick bra att retuscha på JPG.)
    Tog ett stort antal bilder, på ett ställe så minns jag att jag fotade i RAW för att jag visste att detta blev så bra.
    Och det var först på den bilden jag började experimentera med inställningarna i ACR.
    Och bra blev det, fick bilden publicerad i FS Magasin med högsta betyg.
    Det jobbiga var tyvärr att detta knappast var den bästa bilden från resan insåg jag när jag bläddrat genom alla bilder.
    Sjukt surt, men väldigt lärorikt.
    Från den dagen så har jag inte plåtat något annat än RAW.

  • Benjamin 1 september, 2017, 12:37

    Har gjort en riktigt klantig sak som är värd att berätta. Hände mig i övre 20-årsåldern. Jag håller en kamera med normalzoom i ena handen medan min kamrat kastar en tennisboll mot mig han vill att jag skall ta emot. Här är det mycket som händer under några hundradels sekunder. Jag måste ta ett reptilsnabbt beslut om jag ska ska fånga bollen eller låta den gå. Instinktivt svarar min hjärna utan större tankekraft på att lägga fokus på att fånga bollen, tragiskt nog. Jag släpper då kameran. Den går i asfalten. Kras. En lärdom man sent glömmer.

    Så mitt tips. Kastar någon någonting mot dig i syfte att fånga samtidigt som du håller i kamerautrustning. Släpp det inte.

  • Jakob Lindwall 1 september, 2017, 12:48

    Jag redigerade en bild som skulle skickas till tryck. Det var ganska extrema kontraster och det fanns en hel del CA. Jag tänkte att jag drar på CA-reduceringen tills jag inte längre ser någon CA. Sagt och gjort, jag gjorde det och skickade bilden till tryck. När jag sedan fick hem den såg jag att färgen totalt försvunnit runt områdena där det varit CA:n varit.
    Lärdom: Dubbelkolla alltid bilderna innan du skickar dem till tryck!

  • Jonas F 1 september, 2017, 13:09

    Jag bytte nyligen ut min kamera till en ny Nikon D7200, detta bara dagar innan min systers bröllop. Som tur är var hade jag inte tagit på mig att ta några viktiga bilder men lovat att kameran skulle vara med på festen då ingen fotograf var anlitat efter vigseln.
    Jag hade nästan en hel vecka på mig att lära mig kameran och testa inställningarna. Jag läste ordentligt i manualen och han med att testa alla intressanta inställningar i kameran under veckan. Väl på festen fick jag för mig att ändra några inställningar i kameran.
    Några dagar efter tankade jag ut bilderna från minneskorten och inser att alla bilderna är i JPEG, av någon anledning har inga bilder sparats i RAW format. Detta är inget stort problem och bilderna är tillräckligt bra i JPEG, men för mig innebar det att de krävdes lite mer jobb vid redigering.
    Lärdomen är att lära sig kameran och metodiskt se över de inställningarna som används.

  • Jonas Berggren 1 september, 2017, 13:12

    Hemma vid datorn. Är minneskortet urplockat ur kameran så lägger jag alltid kameran “på rygg” i skåpet och ovanpå lägger jag en noteitlapp med en smiley (glad gubbe) på. Detta för att jag ska komma ihåg att sätta i minneskortet. Jag har visserligen alltid extra med mig men kameran ligger i bilen färdig att använda. En morgon kom två älgar och ställde sig nos mot nos, omringade av vacker dimma i grönt landskap mitt på landsvägen. Kameran flög upp och vinnarbilden skulle tas. Resten förstår ni själva… :(

  • Johan Stephan 1 september, 2017, 13:26

    Jag är alltid väldigt noga med att ha laddade batterier. En gång var jag som vanligt noga med att jag satt alla batterier på laddning och gav mig ut för att plåta till bildbyrå. Blev bra trött på mig själv när jag upptäckte att jag missat att ta med något batteri alls. Ljuset försvann snabbt och det var lönlöst att försöka hinna hem och hämta dem… men de var i alla fall fulladdade när jag kom hem.

  • Max Norin 1 september, 2017, 13:39

    Sommaren 2016 hade jag ett bröllop i Göteborg som jag skulle fota. Ett rutinjobb med fyra timmars fotografering där vi skulle klämma in porträtt, vigsel och mingel. Den här bröllopssäsongen var det första med nytt kamerasystem då jag gått från Canon till Fuji, så jag hade inte riktigt fått kläm på allting och alla inställningarna (det första bröllopet jag fotade i maj hade jag glömt att slå på raw och fotade enbart på jpeg under första halvan av bröllopet). Innan allt började kontrollerade jag att allt funkade, att båda minneskorten satt i och att jag hade slagit på raw.
    Fotograferingen gick hur bra som helst och vi hade varit på många fina platser under porträttsessionen. Jag avslutar fotograferingen med familjebilder och allt ser
    bra ut när jag kollar igenom de senast tagna bilderna.

    När jag kommer hem upptäcker jag mardrömmen. Det värsta som kan hända har hänt. Min puls går upp till 150 slag i minuten och jag känner hur jag börjar svettas och må illa. De enda bilderna som var kvar var de sista bilderna från minglet. Mellan allt kaos i huvudet försöker jag besinna mig för att förstå vad som hade hänt. Varför var det bara de sista bilderna som var kvar? Jag körde rescue-PRO, försökte med olika minneskortsläsare… ingenting fungerade. Efter ett tag så förstår jag vad som har hänt. Minneskortet på plats 1 hade gått sönder och jag hade glömt att slå på att andra minneskortet skulle vara backup. Så när minneskortet gick sönder så slog kameran automatiskt över till det andra kortet, därför upptäckte jag inte på en gång att bilderna var borta.

    Två långa och ovissa månader senare fick jag tillbaka bilderna efter att Technilab lyckats återskapa allt. Både jag och brudparet blev såklart överlyckliga.

    Jag förlorade några tusenlappar men jag lärde mig en ovärderlig läxa…

    Se alltid till att backup är påslaget. Alltid, alltid, alltid!

  • Jonn Nilsson 1 september, 2017, 13:48

    Mitt mest lärorika misstag…

    Uppdraget var att plåta 46st (alla deras) sushirätter, åt en lokal restaurang, och med dem designa en helt ny meny, samt skapa ett bildspel som skulle användas på Tv’n i salongen. Satte mig ner med ägaren någon dag innan för att skriva på avtalet, hade gjort lite huvudräkning med trolig längd för uppdraget och kostnad, hon sa vad hon ville ha, och vi kom överens om en summa, och att uppdraget skulle ta ~ dagar, men att jag skulle redigera tills de blev nöjda….

    2½ månad senare,, så sitter jag och pillar i Photoshop på den 12e versionen av menyn och den 5e versionen av bildspelet ungefär… Ägaren är självklart extremt oteknisk, och vad hon sa att hon ville ha från början är helt bortkastat vid det här laget, men självklart pressar hon mig på punkten att jag ska jobba tills de är nöjda…
    Det tog cirka 3 månader allt som allt för ett jobb med tillhörande faktura som passade 4 dagars arbete…

    Läxa: Anta inte att det kommer ta en viss tid ifall du inte kan vara säker på exakt vad som skall göras och hur. Ta betalt för timmar i en sådan situation och gör avtalet vääldigt tydligt utan att skjuta dig själv i foten.

  • Mustafa Kemal Gulsever 1 september, 2017, 13:53

    För ett år sedan planerade vi hur vi skulle fira nyår. Jag hade läst på nätet att det var stor chans att se norrsken vid Gävletrakten. Väderprognoserna såg bra ut. Nu var den stora utmaningen att övertala min fru att vi skulle bege oss ut på kusten och fira ett annorlunda nyår. Hur romantisk borde inte det bli, att se himlens eget fyrverkeri och fota det. Hon tyckte det var fint av mig att tänka så. Vi åkte ut mot kusten, sedan gick vi genom skogen och till slut kom vi fram till ett bra ställe med fina stenar som förgrund. ungefär vid halvelvaitden satte ljusshowen igång. Jag var som ett glatt litet barn och började fota. Det skulle vara ett minne för livet att berätta för barnbarnen om bilderna. Det blev en mer och mer spektakulär ljusshow och jag fortsatte ta bilder med olika slutartider. När jag skulle kontrollera några av bilderna upptäckte jag att jag inte hade något minneskort i kameran. Det kändes surt, men jag ville inte förstöra kvällen och sura resten av nyårsaftonen. Jag har tyvärr inga bilder från den kvällen i kameran men har kvar den i mitt minne. Kolla alltid att du har minneskort i kameran om du inte vill bli besviken.

  • Siv Mattsson 1 september, 2017, 15:38

    Hej
    Tack för chansen du ger!
    Tycker om att fota i skogen, alla årstider.
    Här nog klantat till de flert än en gång…
    Tallpollen, tallpollen är inget bra, varken för kameror eller allergiker och tyvärr har min kamera blivit angripen av dessa små vidriga partiklar. Värst av allt var att jag tillät de också! Jo, jag skulle bara ta några bilder till och till….
    Så tänk på att era kameror kan vara allergiska också som min.
    Hälsningar Siv

  • Eva Claesson 1 september, 2017, 16:25

    För några år sedan stod jag på en fotografering. Objektivet började plötsligt gå trögt vid zoom. Jag hjälpte till att vrida det manuellt men hörde hur det skramlade inuti. När jag kom hem tänkte jag att det kan ju inte vara så svårt att fixa. Fram med skruvmejsel och dela. Allt inuti flög åt alla håll. Tog lite senare ner det till en reperatör i Malmö. I en fryspåse. Han gav mig en blick som hette duga! VR-objektiv dessutom. Bara att kasta. Mitt tips: Ge dig för fasen inte på något du inte fattar bara för du tror du är teknisk! Haha

  • Jan 1 september, 2017, 16:28

    Mitt mest lärorika misstag, Stressa inte. Min kamera har åkt med på taket till min bil ett hundratal meter, visserligen i lägre fart men det kunde slutat värre. Axelremmen flimrade till i fartvinden och jag blev alldeles stel när jag insåg vad jag glömt på taket. Hoppade ut och kameran stod snällt kvar, tackade högre makter då =)

  • Andreas 1 september, 2017, 17:51

    Jag har många gånger kommit hem med bildserier som kunde blivit bra, men som inte blev det. Anledningen har alltid varit densamma. Jag har då varit stressad av situationen och skyndat mig.

    Så min lärdom som jag vill ge dig, käre fotografkompis är att när du får bråttom. S.a.k.t.a. n.e.r. Gör den sista justeringen på ljuset. Peta till hårstråna som ligger snett. Rätta till posen en sista gång. Man vinner alltid på att vara noga. Om det tar 1 minut eller 3 spelar ingen roll för kunden, men för bilderna och dig.

  • Fredrik 1 september, 2017, 19:19

    Fotade ett reportage åt en tidning när en hel skolklass var på en utställning i stan. Reportrarna gjorde ett bra jobb och intervjuade en massa barn. Jag fick kanonbilder på nyfikna ungar som provade på en massa tekniska saker. efter det åker jag vidare till nästa jobb och jobbar på. En vecka senare var det deadline för jobbet och jag skulle fixa bilderna. Men vart är de? kollade den stationära datorn flera gånger. Kollade den bärbara och olika diskar. Bilderna är borta! troligen hade jag formatterat kortet innan jag importerat bilderna. Hade gjort en massa jobb efter det så jag uteslöt någon form av recoveryprogram.
    Slutade med att vi fick ringa in en ny skolklass som åkte dit och vi fick göra om hela jobbet. Och jag fick skriva en förlåt-krönika i tidningen där jag bad barnen, som såg fram emot att se sig i tidningen, om ursäkt.
    Lärdom: är du osäker ute på ett nytt jobb, låt de gamla bilderna vara kvar på minneskortet och formattera först när du dubbelkollat att du har dem på hårddisk.

  • Morgan larm 1 september, 2017, 19:19

    Nikon FA blixten riktad upp, tänkte reflektera i taket. I en kyrka sitter taket mycket, mycket högt. Denna dag skickade vår herre inte ner blixtens ljus igen. Analog foto på 1980-talet och först senare sved misstaget. Bilderna utomhus blev mkt bättre.

  • Charlotte hall 1 september, 2017, 19:21

    För 3 år sen var jag en mkt blåögd person som hade bestämt mig för att byta utrustning. Den skulle säljas på grund av vikten. En då vän erbjöd sig att köpa hela rasket för 60.000. Den enda haken var att han bad om att jag skulle skriva en faktura som han skulle betala sen. Jag sa ja, han fick utrustningen och jag fick inte betalt.
    Lärdom – ta betalt först.
    Ja ärendet lämnades till polis o det lades ner.
    Ja kronofogden har ärendet.
    Lessons learned.

  • Dennis Källén 1 september, 2017, 20:44

    För ett par år sedan skulle jag agera mingelfotograf åt en bilfirma. Det var en påkostad och festlig tillställning med öppen bar, DJ och kända ståupp-komiker. Eftersom jag plåtar porträtt och bröllop tänkte jag att saken var biff. Människor som människor. Problemet var att jag och kunden inte hade samma bild om vad mingelfotografering var. Jag tänkte lite mer ” Hänt extra” men kunden ville ha mer av helheten och upplevelsen… Så när bilderna levererades var kunden inte nöjd….
    Lärdom 1 Ta alltid reda på exakt vad kunden vill ha
    Lärdom 2 Kunden har alltid rätt.. Jag såg till att göra ett annat jobb för samma kund utan att fakturera det missnöjda jobbet. På så sätt blev kunden nöjd och jag fick behålla mitt goda rykte…

  • Emelie Lundström 1 september, 2017, 22:11

    Vilken underbar chans. Jag är en ganska disträ person så jag har gjort en del misstag under mina år, men jag har nog ett som är lite extra minnesvärt ändå.

    Andra året jag fotade bröllop, så hade jag bokat in en bröllopsfotografering med ett par som bodde en timme ifrån mig.
    Vi träffades några månader innan och hade ett möte och det kändes bra!
    Fredagen innan bröllopet kom och de vanliga fredagsbestyren började hemma. Jag hade tänkt lägga fram och ordna inför bröllopet på kvällen och kände mig ganska lugn, går in och tar en dusch.
    När jag kommer ut ser jag att jag har flera missade samtal från.. brudparet! Pulsen ökar litegrann och jag ringer upp “Hej, vart är du??” Svarar bruden. “Öhh ja, jag är hemma” svarar jag. “Vi väntar på dig” DÅ går det upp för mig! Herregud, bröllopet är IDAG! Ursäktar mig hundra gånger och säger bara, jag åker NU! Pulsen går i 180, jag slänger på mig kläder, fram med kamera, checkar snabbt så att allt är med. Och så var det adressen med, VART ska jag?
    Den timmen det tog att köra var en av de värsta i mitt liv, svetten rann och klumpen i magen var outhärdlig.

    Kommer fram och möts av brudpar, gäster och vigselförrättare som står och väntar på MIG.
    Herregud.
    Försöker bemöta dom med mitt allra bästa humör och största leende men stämningen känns ändå smått ansträngd.. vilket är fullt förståeligt.
    Fotar i alla fall vigsel, därefter porträtt och så är det över. Erbjuder paret att en kraftig rabatt på priset vilket dom godtar och jag kan äntligen åka hem och skämmas för mig själv.
    Så, mitt bästa tips, och min största lärdom. Dubbelkolla ALLTID, plats tid utrustning. Ja, allt som finns att dubbelkolla egentligen.

    / Emelie

  • Rickard Nebrér 1 september, 2017, 23:31

    Skulle på semester och min gamla D300 dog helt plötsligt. Panik måste få fatt på en “ny” begagnad kamera. Tittar på fotosidan, Tradera och blocket. Hittar en till synes fin D700 till bra pris på blocket. Hade bara gått 29000 på shutter count. Jag slog snabbt till och fick kameran snabbt levererad till precis innan semestern. När jag sen kommer hem efter en fin semester och många bilder tagna kollade jag på Shutter count igen. Ridå, jag hade sett fel på bilden i annonsen. Kameran hade gått otroliga 290 000 och fungerade klanderfritt, 196% av beräknad livslängd. Kontenta av detta? Ha inte för brått och kontrollera ordentligt innan köp. Nu var det ingen större fara då man ju är en glad amatör.

  • Rickard Nebrér 1 september, 2017, 23:34

    Jag skulle på semester och min gamla D300 dog helt plötsligt. Panik måste få fatt på en “ny” begagnad kamera. Tittar på fotosidan, Tradera och blocket. Hittar en till synes fin D700 till bra pris på blocket. Hade bara gått 29000 på shutter count. Jag slog snabbt till och fick kameran snabbt levererad till precis innan semestern. När jag sen kommer hem efter en fin semester och många bilder tagna kollade jag på Shutter count igen. Ridå, jag hade sett fel på bilden i annonsen. Kameran hade gått otroliga 290 000 och fungerade klanderfritt, 196% av beräknad livslängd. Kontenta av detta? Ha inte för brått och kontrollera ordentligt innan köp. Nu var det ingen större fara då man ju är en glad amatör.

  • Jörgen Grahn 2 september, 2017, 00:13

    Hade varit ute och plåtat ett uppdrag och körde förbi en gammal vattendriven kvarn och tänkte gå ut och ta ett par bilder bara för att det var så fint där med vitsippor, forsande vatten och ett vattenfall. Sagt och gjort så knallade jag ut och började plåta men minneskortet tog slut och jag skulle byta, tar ut kortet ur kameran och vipps så faller det ner i vattnet där det forsade som mest. Så det blev av med skor och byxor och bara att ta sig ut i vattnet. kallt som f_n var det och snart halkade jag och hamnade med hela kroppen under vatten. När jag sedan skulle resa mig upp så tar jag stöd med ena handen och vad känner jag då om inte mitt minneskort. alla bilder kunde räddas och det ända som hände var att jag var både blöt och kall.
    så nu har jag alltid ett par extra kalsonger och en tröja liggande i bilen :) för byta minneskort måste man ju……….

  • Fredrik.E 2 september, 2017, 01:08

    Som ny för många år sedan med min första DSLR kamera i handen så tog det inte många veckor innan jag började intressera mig för nattfotografering. Efter gott om läsning och en del övande så kom den där natten man väntat på, påpälsad och förbered till max! Pillade på allt man skulle och fick en underbar natt med alla de magiska bilderna på vintergatan som jag drömt om..

    Dagen efter en Söndag så väntade ett pass ute vid en å där jag visste att kungsfiskaren skulle vara, hade rekat och varit där vid åtskilliga tillfällen och letat upp den behagliga miljön, den rätta pinnen som jag ville (trodde mest på) att den skulle landa på. Solen stod perfekt och efter 4 timmar drygt så satt den plötsligen där, drömfågeln! Slänger i princip upp kameran och är laddad till max, snabbt går en serie bilder iväg till minneskortet. Sekunder senare så drar han iväg, jag är inte sen att vilja studera min lycka i Lcd’n. VIT,VIT,VIT och VIT! Så vit så det finns inget där självklart på alla bilder som ju skulle vara underbara. Ja idag kan man ju skratta åt att man glömt att den stod i manuellt läge, 10000 ISO, fel vitbalans osv…
    Lärde mig snabbt en läxa och går aldrig ut med kameran utan att rabbla min checklista i huvudet, och det särskilt efter nattfotografering.

  • Per Nilsson 2 september, 2017, 03:00

    Mitt bästa lärdom genom många år först med film och över till digitalt är: ta ett extra varv i sökaren innan du trycker av, bilden är där för dig att hitta.

  • Magnus Wågström 2 september, 2017, 03:48

    För ett antal år sedan var jag ute och fotograferade en lördag, på förmiddagen ett rally, mitt på dagen ett bröllop och på eftermiddagen ett dubbelbröllop. Allt flöt på kanonbra, och när jag på kvällen kom hem ganska så trött så lade jag över bilderna o datorn och gick och lade mig. Dagen efter skulle jag fota nåt annat, kommer inte ihåg vad, men jag raderade minneskorten och stack iväg. När jag sen kom hem och skulle lägga in dom bilderna också, så var datorn död, tvärdöd. Hade några dagars grym ångest innan jag lyckades rädda bröllopsbilderna från hårddisken, innan den helt gav upp. Bilderna från rallyt fick jag inte tillbaka, tyvärr. Så nu gör jag ALLTID backup på alla bilder som är värda något, ALLTID.

  • Helen Gustavsson 2 september, 2017, 18:10

    Hade äntligen blivit erbjuden att fota ett bröllop. Åker nästan 40 mil för att få göra detta som jag drömt om. In i kyrkan och studerar hur och var jag står bäst. Plockar upp min kamera, ställer upp stativet…..snart snart går min dröm i uppfyllelse att få fota ett bröllop wow!!!
    Ska sätta fast kameran på stativet….kyrk klockorna börja ringa…så snart kommer brudparet då jag inser att jag glömt kulleden hemma!!!! 40 MIL BORT !!!!!!!! ska tillägga att jag har värk så skakar ganska mycke men kunde jag göra nu….brudparet är på ingående. Lyckligtvis improviserade jag lite genom att luta kameran på lite av varje så fina bilder blev de men hädanefter skriver jag alltid ner vad jag ska ha med mig och stryker var efter jag packat ner de….man lär av misstagen

  • Sverker 2 september, 2017, 18:10

    Uppgraderade mig till D800 för att förbättra kvaliteten på mina bröllopsbilder. Hade kvar min D700 som backup kamera. Allt flöt på, bra ljus och lättjobbad modeller. När jag började framkalla ser jag att kameran har fel på fokus på vänster sida. dvs alla porträtt etc där jag jade ögon etc i vänstra delen av bilden var oskarpa. Och det vara många ögon på vänster sida den dagen. Förlorade 1/2 intäkten, som gav den som kompensation, och många extra timmar med att förbättra skärpan. Man lär sig

  • Andreas Belanner 2 september, 2017, 19:54

    Porträttfotografering av fancy konsultföretag. Ställer upp blixtar, boxar, mäter ljus, visar en hasselbladare och pratar lite om den, smörjer gubbarna med lite trevligt vardagssnack, allt är tip top.

    Tar stativet och greppar mellan benen för att kunna bända upp, ( kraftigt stativ ). Jag hade inte använt det innan i ett sånt här sammanhang. Sätter det mellan benen och skall liksom ta kraft och öppna det. Det har nån slags funktion som gör att det i stället klämmer tag. Klämmer pungen på nåt d-ävla sätt. Hur vet jag vet inte. Var inte jätteskönt. ( Infoga valfria svordomar här. )

    Tja, vad säger man om det? Ha koll på din utrustning, oavsett om det handlar om nån dyr blixt, kamera eller nåt så simpelt som stativet…! Låter kanske som en fjantig historia men det kan faktiskt klantas till om man lånar grejer som man inte använt.

    Så, från mig till er, vill ni behålla nån slags värdighet, använd era egna grejer.

  • Jan-Erik Matz 3 september, 2017, 08:47

    Hej!
    En tidning ringde mig en torsdag eftermiddag och frågade om jag kunde åka ner till Ludvika och fotografera ett broras.
    Javisst sa jag och åkte.
    Det var ett otäck scen, broras , blinkande blåljus, räddningspersonal, poliser, nyfikna, vittnen, räddningsfordon, polisbilar och helikotrar som lyfte med skadade.
    Jag tog min bilder och de blev bra.
    Sedan lämnade jag över telefonen till ett vittne för intervju med reportern. Interjuven blev lång och det rasade in sms i telefonen.
    Min telefon har två simkort. Tidningen ville ha bilder.
    Telefonen var upptagen av vittnet och reportern.
    När jag fick tillbaks telefonen var batteriet nästan slut gå tillbaka till bilen och ladda telefonen.
    Så nu har jag en powerbank och en laddad telefon med ett tvilling simkort i kamera ryggsäcken så det går att skicka bilderna. :)

  • Katja 3 september, 2017, 10:41

    Jag sysslar mest med dokumentärfotografi och brukar starta plåtandet i P-läge, för att sen ändra till A, S eller M efter behov.
    Jag hamnade på en gatufest i gassande solljus där några mycket fotogeniska killar plötsligt började dansa. Snabbt upp med kameran! Det blir bra med P-läge, tänkte jag, bländaren lär i detta ljus vara så pass liten att jag har skärpa i hela djupled i alla fall, även om motiven rör sig. Och oskarpa bilder skulle det visst inte bli. Upp med kameran bara!
    Först efteråt upptäckte jag att kameran så klart inte hade stått i P-läge utan i A-läge med största möjliga bländare från senaste fototillfället. Dessutom lite ökad ISO.
    Nu kan man ju tro att min lärdom är: “Kolla alltid dina inställningar före fotograferingen”. Fast det som hände var att bilderna faktiskt blev bra på ett oväntat sätt: Det korta skärpedjupet framhävde motiven mycket bättre i den röriga miljön än en liten bländare hade gjort. Visst förde det lite problem med sig som lätt överexponering och så. Fast det hade jag fixat om jag hade litat på att jag visst kan fota rörelse med stor bländare.

    Så min egentliga lärdom är:
    “Våga ta bilder på ett sätt som du inte tror du klarar av!”

  • Casimir Artmann 3 september, 2017, 14:07

    Alltid reservutrustning om det är a life-time event.

    Jag var student i början på 80-talet och hade lyckats få tillåtelse att fotografera Rainbow på Scandinavium. Min ordinarie kamera var på reparation så jag hade en lånekamera från butiken. Med diafilm i kameran var man sparsam med att knäppa på avtryckaren så det blev några bilder snett framifrån innan jag fortsatte runt scenen. Helt underbara bildvinklar snett bakifrån med Joe Lynn Turner vänd mot publiken.

    Det var då jag upptäckte att de mekaniska frammatningen på kameran slutat att fungera. Ridå.

  • Thomas Sandau 3 september, 2017, 21:02

    Jädrigt basic tips, men har hjälpt så många (av både vänner som är hobbyfotografer, de som vill mer än att hobbynivå till de som anser sig proffs): * Snabbare slutartid än brännvidden om du kör handhållet *
    Detta är nog något alla haft som misstag och dragit lärdom av eller sökt hjälp av någon för.

    Dagens kicker: ha alltid en plan men förutsätt alltid att det inte blir så.

    Kör på med blogg och ljussättningstips Stefan! Tack!
    /Thomas

  • Mats Asp 3 september, 2017, 21:28

    Hej!

    Min största lärdom är att man kan ta bra bilder utan att gräva ner sig i tekniska finesser eller att lära sig alla menyval. Självklart är det lättare att göra medvetna val i exponering eller fokusering om man kan grunderna. Jag har varit lärare i grundläggande fotografering inom försvarsmakten i drygt 10 år. Vår kurs är ganska teknisk men jag har haft ett antal elever som tagit fantastiska bilder utan att kunna förklara hur de tagit bilderna. De har helt enkelt gått på känsla för att få den bild de velat ta. En lärdom för en gammal tekniker.

  • Marie W. 4 september, 2017, 16:45

    Vilken fantastisk tävling, om inte annat för att få läsa alla bidrag och igenkänningsfaktorn på så många av berättelserna.

    Jag är en glad amatör som älskar att fånga bilder, men egentligen har ganska lite koll på utrustningen. Ibland blir det magiskt och ibland blir det mindre bra.
    En bekant hade sett mina bilder i sociala medier och tyckte de var så fina, så hon bad mig att fota ett dop. Jag sa direkt att jag inte är någon fotograf och att jag inte tidigare fotat mot betalning. Hon insisterade eftersom jag hade tagit så mycket fina bilder och jag kände mig smickrad.
    Väl på dopdagen gick jag dit med min kamera, en blixt och två olika objektiv. Jag hade tänkt att köra på auto-läget men insåg ganska snabbt att det hela skulle gå åt skogen. Jag hade inget stativ, kyrkan var mörk med ljuskällor från många håll och min lilla blix kunde inte lysa upp kyrkan. Jag fick en hel hög med suddiga och gryniga bilder som jag blev ganska ledsen över att lämna över.

    Mitt råd till mig själv idag hade varit att inte ta sig vatten över huvudet och tacka ja till något som inte känns helt bra. Speciellt när det handlar om någons viktiga dag.

  • Jonas von Hofsten 4 september, 2017, 22:36

    Mitt bästa tips är att lära sig att tacka nej till kunder.

    Att tacka nej till en kund som som man känner kommer bli strulig kan många gånger vara billigare än att ta jobbet och slita sitt hår för att kunden ska bli nöjd.

    Jag fick för ett antal år sen en förfrågan om att ta gruppbilder på en större släktträff där kunden redan från dag ett kändes lite sådär, inte dum och otrevlig men det var något som inte kändes rätt..
    Dagen för jobbet kom och jag mötte upp kunden i den lokal som hen hade ordnat (en iofs på inga sätt dålig lokal för jobbet) och den stämde förstås inte med vad som hade utlovats men det vara bara plocka fram grejerna som hade packats “utifall att” och lösa problemet.
    Sen var det det där med antalet uppställningar, vi hade pratat om ett visst antal men “det vore trevligt med den här konstellationen också”, inte fick jag bestämma vilka som skulle stå brevid varandra för att skapa en snygg uppställning heller.
    Jaja allt ovan löstes ändå helt ok.. Men se var det detaljen med påsikt och urval, -skulle det gå att ta person A från bild och person B från bild B och använda dom i bild C där övriga blev bättre? -Jo det går väl att ordna.

    Och på det viset fortsatte det till jag satte ner foten och förklarade att tyvärr är det så att jag redan har levererat långt mer än avtalat och önskas ytterligare tjänster så kommer dessa att debiteras löpande, det blev inget mer. Men det blev ändå ett jobb som knappast lönade sig, precis som magkänslan sa från början.

    Ett litet (inte så litet kanske) bonustips på ämnet tacka nej är att se till att ha ett nätverk man kan vidarebefordra jobb som man inte har tid med eller helt enkelt känner att det inte är ett jobb för en själv, jag lovar att dom flesta kunder kommer komma ihåg dig som den där fotografen som inte bara tackade nej eller struntade i att svara utan hjälpte dig trotts att du inte hade tid/möjlighet själv.

  • Daniel Ek 5 september, 2017, 12:53

    Misstag och Lärdom



    Om du kan, lär dig av mitt misstag. Köp inte kameran du trånar efter, den kommer inte förändra ditt fotograferande även om du motiverar det så för dig själv. Spar dina pengar och lägg dom på det som ger ditt fotograferande mest. Resor, kurser eller annan inspirerande aktivitet. Fokusera på det som ger mest. Med handen på hjärtat, ger den nya kameran dig verkligen bättre bilder? Kommer någon på Instagram se skillnaden på 36 eller 46 megapixlar? Vilka bilder kan du inte ta idag med den kameran du har? Kanske ska du lägga pengarna på något helt annat, som exempel en fotoresa med den där inspirerande fotografen vars synsätt kan förändra ditt perspektiv på fotografi och bildseende för all framtid, eller en kamera som ger dig till 99% exakt samma bilder du har idag? Vart tycker du att du får mest fotografi för pengarna?

  • Christian Svensson 5 september, 2017, 23:07

    Sammanfattningsvis: Ta alltid med kameran! – När du rekar för framtida fotojobb, – På restaurant, – Ja, överallt!
    I slutet på 1990-talet fick jag möjlighet att följa med på en veckas seglingstur i vattnen utanför Pireus i Grekland. En dag la vi till i en lagun där en av öarna hade en liten stenbrygga samt alla öarnas enda byggnad. Byggnaden var en restaurant och jag var jättehungrig. Simfenor, snorkel och cyklop hade jag redan på mig när ankarkättingen rullade ut arton meter, i det kristallklara vattnet.
    När det är ungefär tre meters djup märker jag att bottenlutningen blir brantare, så jag är snart framme, hinner jag tänka. Plötsligt, och utan att visa tecken på att vilja socialisera, skjuter en muräna fram emot mig och verkar vilja tala om att jag ska nog gå upp någon annanstans. Jag backar långsamt och den bofasta muränan hänger kvar ungefär en meter ut från bohålet en lång stund och blänger på mig.
    Det var här jag lärde mig att alltid ta kameran med mig direkt, istället för att tänka att jag kan komma tillbaka senare. När jag hade ätit, hämtat kameran och simmat tillbaka till bryggan, två timmar senare, ville fisken inte återse mig!

  • Kristofer 6 september, 2017, 08:38

    Gjorde ett surt misstag nu på morgonen.
    Satte bägge batterierna på laddning igår kväll efter en runda i skogen. Hade planerat att ta en omväg till jobbet för att fota några tjädrar som jag har sett tidigare. Jora, tjädrarna var på plats men batterierna ligger fortfarande kvar hemma. Surt kändes det, men har bara mig själv att skylla på.

  • Viktor 6 september, 2017, 14:11

    Hade köpt en nikkor 50mm 1.4 och var förförd av skärpesläppet. Hade bara haft den någon vecka när jag plåtade ett bröllop och körde alla parbilderna med full öppning. Ingen blev skarp. Inte någonstans. Jag räddade det med att bearbeta bilderna lite “drömskt” och printade på ett speciellt papper med lite glitter i så det hela kändes riktigt fint ändå till slut, men skräcken att ingen bild var skarp var hemsk. Vädret omgivningen och paret var superfint, det var liksom upp till mig. Lärde mig att alltid variera mer med bländaren och inte hamna i flow och tro att allt blir vackert av sig själv. Vara lugn och inse att vissa tillfällen kommer inte tillbaka, man måste säkra några “småtråkiga” exponeringar, det tar bara ett par sekunder.

  • John Guthed 6 september, 2017, 15:49

    Mitt bästa misstag handlade om att överleverera.

    Jag erbjöd kunden alldeles för många bilder, alla bra, vilket gjorde dem stressade, aningens irriterade och lämnade mig med en känsla av att jag inte gjort mitt jobb. Vilket jag alltså gjort. Tekniskt sett.

    Tog till mig av kritiken och sedan dess är jag mer omsorgsfull med hur många bilder jag tar, när jag tar dem och varför. Resultatet? Färre, men bättre bilder att välja mellan och en betydligt tydligare leverans. Och glada, nöjda kunder. Kvalitet över kvantitet, helt enkelt.

  • Niclas Fasth 6 september, 2017, 16:03

    Supersmart tävling!

    Många misstag och lärdomar verkar handla om minneskort och batterier. Där har man ju varit ett par gånger i början, om vi säger så…

    Men mitt bidrag här rör mer frilansandet i sig, och är inte knutet just till foto. Det handlar snarare om att lära sig vad det är man säljer, och hur man säljer det. (Man måste lära sig att sälja – och förstå att sälja på sätt och vis är att hjälpa kunden att projektleda, fast i snabbfart och utan att någon förlorar tid.)

    Jag vet att du någon/några gånger skrivit om att det är bra att ha ett nätverk med folk man känner till som man kan tipsa om, och det är något jag använder mig av ganska ofta. I stället för att säga ”nej, tyvärr, jag har inte tid” så säger jag att det tyvärr inte går just nu, ”men hör med de här personerna i stället”. Eller ”nej, tyvärr, jag är inte så bra på just det/det är inte min specialitet/jag är bättre på det här, kan vi kanske göra något sådant nån gång i stället?”

    Förut har jag tackat ja till jobb som jag tänker att jag nog kan klara av, men som i slutändan inte visat sig blivit helt bra, varken för mig eller för kunden.

    Jag hade helt enkelt inte riktigt koll på vad det var jag sålde, och heller inte hur bra min kund skulle kunna använda det.

    Nu för tiden säger jag gärna nej, men startar en dialog med den potentiella kunden. Förutom att tipsa om någon som kanske är bättre lämpad, så startar vi också en konversation om hur vi kanske kan jobba ihop framöver. Jag säljer oftare in mina styrkor och vad jag kan bidra med, snarare än att bara hoppar på och hoppas på det bästa.

    Mina kunder känner sig tryggare, och jag har mycket lättare att somna kvällen innan ett jobb.

    Twitterversionen: Lär dig vad det är du säljer, hur du säljer det, och vad din kund kan dra för nytta av det. Skicka vidare det andra.

  • David Brohede 6 september, 2017, 16:06

    Mitt mest lärorika misstag som fotograf gäller relationer och oklara förväntningar.

    Det hela hände när jag fortfarande pluggade, och skulle åka på en studentkonferens i norra Sverige. Ett bra läge för en deltidsfrilansare att plåta lite för fackförbundstidningen och även arrangören. Som student ville jag snåla med CSN-pengarna, och tänkte att det var smart att erbjuda bilder mot att slippa anmälningsavgiften. Ett litet byte av tjänster, helt enkelt.
    Det visade sig inte bli så enkelt. Jag såg för mig SFF:s prislista i huvudet, och tänkte att de får vara glada för nånstans mellan 5 och 10 bilder från huvuddagen av konferensen.
    Arrangören tänkte å andra sidan heltäckande dokumentation, porträtt av alla viktiga föreläsare, alla tre dagarna.
    Det är klart att det skar sig lite när jag inte ens var där första dagen, då jag passade på att hälsa på en gammal vän som bodde i stan. Sent på fredag eftermiddag kom jag dit, och fick då försvara mitt agerande. Hela resten av konferensen flöt på under en något tryckt stämning, och i slutändan blev nog ingen nöjd.
    De fick inte allt de ville ha, jag kände att jag gjort en usel deal, och det viktigaste var att jag förmodligen brände några relationer längs vägen där. Kände mig märkligt utnyttjad också.

    Lärdomarna blir:
    – Byt inte tjänster. Ta betalt för ditt jobb, betala för andras.
    – Skriv alltid tydliga offerter för att klara ut förväntningarna på förhand.
    – Snålvägen riskerar att bli den mest kostsamma. Relationer är den viktigaste valutan. Se till den istället för kronorna. Jag hade gärna betalat avgiften flera gånger om ifall det skulle ha räddat relationerna till arrangörsgruppen. Jag kan säga att inga fler uppdrag har kommit den vägen sedan dess.

  • Sebastian Ekman 7 september, 2017, 13:51

    Oj så många bra och framförallt underhållande tips! Alltid bra att lära sig av andras misstag. Här kommer mitt bidrag:

    Om du fotar på ojämnt underlag, speciellt i närheten av vatten, se till att untustningen står stadigt. En sandsäck eller motsvarande kan göra all skillnad i världen. Jag lärde mig det den hårda vägen när jag fotade med externa blixtar på stativ i skogen vid en liten sjö. En vindpust kom och jag såg stativet med blixt och radiosändare sakta men säkert tippa ner i sjön.

  • Jan Wenäll 8 september, 2017, 00:47

    Jag är inte utbildad fotograf, men fotograferar tekniska prov på jobbet sedan cirka 30 år tillbaka. Privat är jag en rätt entusiastisk fotoamatör, har gått hela vägen via analog kamera och eget mörkrum till DSLR fullformat. Så när dottern skulle gifta sig var givetvis min enda tanke att jag skulle dokumentera hela bröllopet. Började planera för kameraplaceringar, ljussättning etc. Mingelbilder. Då säger dottern de kloka orden att “brudens far sitter still i kyrkan!”. De anlitade en annan (professionell) fotograf som gjorde ett alldeles utmärkt jobb. Långt mycket bättre än vad jag kunde prestera. Brudens far, dvs jag, kunde slappna av och njuta av hela bröllopet, även om det blev några få bilder. Lärdomen är att ibland ska man lägga ifrån sig kamera och njuta av livet som passerar, det finns alltid någon annan som kan hjälpa dig att ta bilder. Bröllopet är nu ett fint minne, istället för att stressa runt och agera fotograf. Tack till dottern. Dessutom är ju jag med på bröllopsbilderna nu också.

  • Mark Harris 8 september, 2017, 08:52

    Skulle fota Albert Engströms hus med mjukvatten framför genom att sätta min D800 med 14-24 på stativ i vattnet på sandbotten. Medveten om risken, hade jag handen nära under exponeringen, men inte tillräckligt nära, och när en våg drog tillbaka, underminerade den ena stativfoten, och allt hamnade under det salta vattnet i ett par sekunder. Tog ut batteriet, hällde dricksvatten over utsidan, torkade av, och ringde Nikon.
    “Skicka in, då skriver vi en dödsattest för försäkringsbolaget.”
    Kameran fortsatt att funkar som backup i 2 månader, objektivet i hela 2 år.

  • Mark Harris 8 september, 2017, 08:56

    Skulle fota Albert Engströms hus med mjukvatten framför genom att sätta min D800 med 14-24 på stativ i vattnet på sandbotten. Medveten om risken, hade jag handen nära under exponeringen, men inte tillräckligt nära, och när en våg drog tillbaka, underminerade den ena stativfoten, och allt hamnade under det salta vattnet i ett par sekunder. Tog ut batteriet, hällde dricksvatten over utsidan, torkade av, och ringde Nikon.
    “Skicka in, då skriver vi en dödsattest för försäkringsbolaget.”
    Kameran fortsatt att funkar i 2 månader, objektivet i hela 2 år.

  • Fredrik Tillroth 8 september, 2017, 09:08

    Först: Bra med en tävling, blir bra interaktion med dina läsare :)

    Mitt tips: Oavsett väderprognos så kommer det garanterat att blåsa lite för mycket för att kunna använda den där nya fina softboxen ute, slår liksom aldrig fel. Om du är på mjuk mark, som t.ex. en gräsmatta har jag lösningen. Åk och köp en jordskruv, den används ofta för att få diverse husdjur som hundar och hästar att inte flytta på sig. Skruva ner direkt under ljusstativet och fäst ihop med en bagagestropp. Sen var det bara det där med att få till en bra bild också….

  • Johan Lindstén 8 september, 2017, 10:38

    Misstag, ja … Och räddad av försynen. :-)

    Arbetar med att fotografera en grupp struntartister som tränar och studerar in nya slaggserier på varandra i en teatersal högt uppe under takåsarna på Norrmalm i Stockholm.

    Ljuset är riggat och jag kan dra omkring mina två paraplykrydda B1:or på golvet mellan de stridande paren. Poff, Bamm, Umpf! Ljuden är delvis på riktigt, men mest på låtsas – allt är oerhört illusoriskt och jag tror verkligen på vad jag ser.

    Ivrigt medryckt av stunden ska jag ta namnen på några av de som fajtas framför min kamera. Under kameran sitter stativfästet kvar – vem orkar plocka på och av det hela tiden, liksom? – så när jag lägger ifrån mig kameran på en bänk med kläder och annat för att skriva upp vad folk heter vänder jag ryggen till och börjar plita.

    Boom, rassel, krasch … Satan! kamera har fallit med i golvet, och som en trist gammal tulpan hänger radiosändaren i sina gamblar ned från blixtfoten och över optiken.

    Toppen! Det var det jobbet – hoppas at det går jämt upp: Ny AirRemote mot fakturan för jobbet. ja, några kronor blir det väl över. Men inte så många.

    Sätter mig att deppa och plocka med det hela … Plockar av det som återstår av radiosändaren från kameran och vänder och vrider på resterna. Ser att inget egentligen är trasigt utan det har bara delat på sig. Del passar i del och plötsligt faller det hela ihop i en form som känns bekant och hoppet börjar åter gry hon en hopplöst uppgiven och slarvig fotograf. Plopp – det sista låser sig och sändaren ser ut som tidigare igen. Det knarrar lite om den halvhågad plasten, men inget är knäckt.

    ”Men det kan väl inte ens vara möjligt – skulle allt ha klarat sig?” Med min vanliga tur tvekade jag länge, men vägrade ändå att släppa känslan av seger. Allt avstängt – på plats med den svarta dosan i blixtskon igen. Slår på kameran: Check! Slår på AirRemote, som lyser upp: Check! Håller ned avtryckaren på kameran … ”Tjucka” (eller hur det nu låter?) – och Poff! Båda blixtarna löser ut.

    Sensmoral x 2:
    1. Ta dig tiden att plocka bort stativfästet under kameran när du inte använder det. Pyssligt, visst, men värt besväret så att kameran blir stadigare när du ställer ifrån dig den.
    2. Lägg inte kameran bland glidande tyger och papper. Lägg den hellre på golvet – då lär den inte fall.

    All lycka med kommande bilder!

    Mvh/Johan Lindstén
    fotograf och journalist
    http://www.johanlindsten.com

  • Martin Reivall 8 september, 2017, 13:16

    Underbar tävling och tema!

    Mitt största misstag har varit att jag låtit mig styras av rädsla. Det var först nydligen som jag tog mod till mig att fotografera det som jag faktiskt tycker är mest spännande, nämligen porträtt. När jag överkom denna rädsla har fotografering får ett helt annat djup och mening för mig.
    Mitt tips är enkelt men samtidigt väldigt svårt… våga gå din väg, våga utmana dig själv, säg inte nej till dig själv och låt inte rädslan styra ditt fotograferande (liv).

  • Terese 8 september, 2017, 13:54

    Jag har gjort många misstag genom åren, en hel del pinsamma och jobbiga. Många har redan kommenterat att man ska dubbel- och trippelkolla utrustning, har varit med om att både minneskort och batteri på laddning blivit kvar hemma samt batteriladdare kvarglömd hemma när jag själv befann mig i USA. Alltid ha backup utrustning med sig, gällande allt.

    Kontrollera löpande under dagen så att allt sparas i högsta upplösning (jag har omedvetet kommit åt och råkat vrida om till lågupplöst jpg) och att alltid ha avtal på alla uppdrag.

    Mitt största lärorika misstag var dock att åka till fel adress (fan, två gånger har jag gjort det nu när jag tänker efter, en gång tom. till fel stad, dock var det för porträttuppdrag så ingen fara skedd där). Så numera ber jag alltid kunden skriva exakt adress var vi ska mötas, inte bara en plats, samt att jag kollar upp det innan jag ska åka. Som tur var så var det under förmötet som jag åkte till fel adress och inte på den aktuella bröllopsdagen (på Google var kyrkovärdens hemadress utsatt som adress för kyrkan, 30 minuter därifrån).

  • Åsa 8 september, 2017, 20:53

    Underbar tävling och underbar vinst då min D800 försvann vid inbrottet i min studio i december.

    Tips 1: ha larm! Och en bra försäkring, var riktigt glad över 1000:- i självrisk hos Gefvert när kameragrejer för 250 000:- försvann!

    Back up kamera, ha alltid två hus med på framförallt bröllop, jobbigt om kameran strejkar mitt i.

    Lär känna din utrustning, när du har en ny kamera, lek med den och fota “oviktiga” bilder i nån vecka, samma gäller nya minneskort, testkör dem innan de kör skarpt, vissa kort funkar inte… (yes finns många testbilder på mina katter o egna barn)

    Kolla upp hur långt det är till ett bröllop innan du föreslår resekostnad. Tog 500:- en gång innan jag insåg att det var 4 timmar bort med bil och jag var tvungen att boka hotell natt före/efter för typ 3000:-

    Se till att dina kunder är nöjda, även de dryga som du får jobba ihjäl dig för, det lönar sig i längden med bra rykte.

  • Madeleine Forsgren 8 september, 2017, 22:49

    Jag var på Island i mars 2017, när jag stod i en ravin och fotade ett vattenfall så hade jag inte ställt stativet stadigt bland alla stenarna i vattnet. Det föll och min 810 föll i vattnet, jag försökte rädda kameran men föll i vattnet själv. Min kamera var sjöblöt och mitt 16-35 krossades. Hela kvällen och natten stod mitt hus framför elementet, tro det eller ej men dagen efter så startade kameran efter ett par omstarter. Vad lärde jag mig på detta då? Jo, att aldrig mer åka med ett hus.

  • Vicky 9 september, 2017, 00:50

    Lärdomar finns det ju gott om, och det är gott att läsa att alla misslyckats någon gång. Så himla stärkande för en som är osäker på sina egna förmågor. Hursom är betalning något jag lärt mig den hårda vägen. Numera får ingen sina högupplösta bilder utan att jag fått betalt först, lämnat ifrån mig alldeles för många skivor utan att få betalt, trots nöjda kunder som bara ska vänta med det till: barnbidraget/lönen kommit. Jag borde kanske ha frågat vilket månad och vilket år de menar

  • Mats Gelotte 9 september, 2017, 14:53

    Första och troligen sista bröllopsfotograferingen.
    Jag är vanligen Nikon, men detta uppdrag gjordes med Canon. Solsken i massor, använde upplättningsblixt. Nikon dito sköter ju hss automatiskt. Men att ställa om Canonblixten tänkte jag inte på. Urfrätt, är ordet. Där hjälpte inte RAW. Aldrig mer Canon om man inte begriper sig påét :-)

  • Patrik Eriksson 9 september, 2017, 14:58

    Ett av mina misstog hände för bara någon vecka sedan. Jag och en annan person (intervjuaren) står på ett stort företag och ska spela in en mindre reklamfilm, vi står och intervjuar en av cheferna. (Jag är kameraman). Efter att intervjuat klart o alla är nöjda med pratet och allt runt om så händer det som INTE fick hända. Jag har glömt o trycka på knappen på kameran för att spela in! Hade full fokus på allt ljud, ljus osv men glömmer av den viktigaste delen att trycka på knappen!

    Det var bara o börja om, dock så blev det en massa skratt när jag upptäckte det!

    Så dubbelkolla alltid allting att man tryckt på knappen för att spela in, oavsett hur bra prat eller ljus det är så finns det inte mycket o göra om ingenting finns med på filmen. Hah!

  • Joakim öhman 9 september, 2017, 15:01

    Mitt mest lärorika misstag!
    Jag var utsänd av en av våra stora kvällstidningar att göra ett jobb på Folkets hus i Stockolm , om jag inte minns fel så var det ett jobb om Göran persson. Jag tycker att jag alltid är välförsedd med utrustning och tillbehör i ryggan, även denna gång.
    Sagt och gjort, så skulle jag testa utrustningen på kamerorna 25 minuter innan det var dags. Till min stora skräck så funkade inte någon av blixtarna, vilket det gjort två dagar innan, nya batterier i. kände paniken komma , öppnade batterifacken och kollade, tomt. fanns inga batterier kvar,, ut och leta upp någon butik som kunde ha batterier typ AA , efter lite sökande så hittade jag en och faran var över, dock så kom jag så klart 5 minuter sent till jobbet, men blev bra bilder , väl hemma får jag reda på att batterierna i fjärrkontrollen till TVn och ett spelkonsol var slut så min sambo lånade dem på kvällen innan jobbet och glömde säga till. Nu slutar inte historien med det utan att ev av minneskorten skall så klart ge upp och inte ge ut bilder, efter ett antal försök med olika räddningsprogram så löste sig detta. vad lärde jag mig av detta. jo i fortsättningen har jag alltid dubbla uppsättningar batterier till blixtarna med i ryggan som reserv och alltid ett räddningsprogram för minneskort på datorn, har dock bara behövt använda det då . Joakim Öhman.

  • Carl-Henrik Rapp 9 september, 2017, 15:28

    En gång skulle jag jobba lite med mina bilder som jag hade på en extern hårddisk. Jag var ganska trött och la mig i sängen och kopplade in allt. Frugan låg bredvid och det ena ledde till det andra och plötsligt studsade den påslagna hårdisken i golvet och många fina bilder gick förlorade.

    Kontentan av det hela blev två lärdomar.
    1. Redigera aldrig bilder i sängen utan ställ alltid saker på en plan och säker yta. Särskilt om du har frugan brevid
    2. Säkerhetskopiera dina bilder direkt, på MINST två olika källor.

  • Per Engström 9 september, 2017, 15:38

    Fånigaste misstaget var en gång när jag tänkte att jag behövde en ny kamera, i just det här fallet en ny kompaktkamera. Jag läste in mig på en massa recensioner på nätet och bestämde mig innan jag la en beställning. Väldigt kort tid efter den levererats kände jag att den inte alls passade mitt sätt att fotografera och ergonomin var helt fel… Sedan dess ser jag till att känna på saker innan jag slår till, hur bra omdömen än produkt än har bland tyckare!

  • Erika Näsberg 9 september, 2017, 15:44

    Kom ihåg att andas!

    Det är lätt att bli stressad och nervös om man ska ta en “viktig” bild, och då är det lätt att göra misstag. Som tex att glömma ändra ISO efter att ha fotat inomhus i en kyrka till porträtten utomhus en solig sommardag.

    Våga ta en paus, 10 djupa andetag tar inte så lång tid och det rensar hjärnan mer än vad man tror. Då blir man dessutom en mer kompetent och avslappnad fotograf – winwin för både fotograf och klient!

  • Garbis Sarafian 9 september, 2017, 15:45

    Jag öppnade kameraväskan hos en företagskund inför en halv dags foto och såg att jag hade en (1) “plutt” kvar på batteriet. Jag var alldeles i början av min karriär och hade varken extrabatteri, extrakamera eller laddare med mej. Men det har jag alltid nu!
    Och ja, batteriet räckte och de gillade bilderna :).

  • Maria 9 september, 2017, 15:50

    Ett misstag som jag verkligen lärt av för att slippa jobba i PS är att alltid titta om det finns prislappar eller andra roliga lappar på kläderna. Upptäckte tyvärr detta försent (när jag skulle ladda in bilderna på datorn) på ett bröllop hädanefter kommer jag Kolla supernoga. Och jag lär mig massor av mina jobbiga misstag

  • Martin Botvidsson 9 september, 2017, 15:56

    Min första kamera, en Nikon D70, fick ett sorgligt slut.
    På tunnelbanan hem med kameraväskan på sätet brevid. Något sliten lutade jag mig mot väskan lätt slumrandes. När jag väl kommit hem och packar upp kameran är den totalt indränkt i hårspray… locket på sprayflaskan hade ramlat av och av min tyngd hade jag tömt hela flaskan rätt ut i kameraväskan. Nikon-reparatörens notering i skaderapporten: Hårspray. Kameran kasseras.

    Lärdom: Förvara aldrig hårspray i kameraväskan

  • Simon Andersson 9 september, 2017, 16:00

    Ett motto som jag har fått lära mig som jag håller stenhårt i nu för tiden! “Ha alltid med dig kamera”

    Det handlar om att inte vara så rädd om sin utrustning, den tål mycket mera än vad du tror. Börjar du tveka och lämnar kameran hemma så kommer du missa många fina stunder.

    Jag och sambon var och vandra ute i skogen med våran två åriga grabb och våra 2 hundar. Jag lämna kameran hemma eftersom det små regnade. Ville ju inte att den skulle bli vattenskadad eller liknade. Självklart så klarna vädret upp och en helt underbart vacker kvällssol visa sig. Jag hitta många fina ställen som hade varit ultimat att ha med sig kameran på. Så från den stunden så bestämde jag mig att det finns inga andra alternativ, kameran ska MED!

    Se aldrig misstag som ett misslyckande, lär dig av som i stället!

  • David Lenander 9 september, 2017, 16:10

    I början av min karriär hade jag en ovana att sova för länge på morgonen och använda min kreativitet i trafiken för att komma ifatt tiden. På väg till ett uppdrag, med bara några kilometer kvar, blir jag liggande bakom en liten röd bil som envisades med att köra några kilometer under tillåten hastighet. Givetvis placerar jag min bil bara ett fåtal meter bakom den lilla röda trots att farten gott och väl är 90 km i timmen. Efter ytterligare någon kilometer lyckas jag pressa mig förbi bilen allt medan jag tutar, gör obscena gester och med diverse åtbörder visar föraren av bilen att jag finner hela hennes existens onödig.

    Ett par minuter senare svänger jag in på parkeringen för dagens uppdrag och börjar plocka ut utrustning ur min bil och noterar i ögonvrån att en liten röd, tämligen bekant, bil puttrar in på samma parkering och ställer sig alldeles bredvid mig. Givetvis var det bilen jag hade kört om och givetvis kördes bilen av uppdragsgivaren för dagen…

    Misstaget hade sin grund i både lättja, nonchalans och övermod. Lärdomen är att alltid, alltid, alltid vara trevlig mot alla i alla situationer, även i trafiken.

  • Simon Andersson 9 september, 2017, 16:23

    Hej!

    Jag vill dela mitt motto som har hjälpt mig att få riktigt fina och magiska bilder!

    “Ta alltid med kameran”

    Det går ut på att inte vara så rädd att sina kamera grejer går sönder! Dom tål så mycket mer än man tror. Börjar man tveka så kommer man missa många fin stunder!

    Jag och sambon var ute och gick i skogen med våran två åring och våra två hundar. När vi skulle gå så små regna det så bestämde att lämna kameran hemma eftersom att vill inte att den skulle bli vattenskadad eller liknade! Självklart så klarna vädret upp när vi hade gått en bit, och självklart så blev det en sån för perfekt kvällssol som man bara drömmer om. Efter den kväll så har jag bestämt mig att kameran ska alltid MED!

    Den kvällen kommer aldrig tillbaka, jag missa den för att jag var rädd!

    Men aldrig mera! *packar ner kameran*

  • Jonas Nimmersjö 9 september, 2017, 16:27

    Detta var i förhistorisk tid. Jag blev tillfrågad att fotografera en väns bröllop. Till saken hör att jag under den perioden lagt fotograferandet på hyllan, tillfälligt. Jag var alltså tvungen att låna en kamera av en annan vän. Jag trodde det var safe, jag hade använt vännens kamera vid annat tillfälle, en Nikon F801. Jag la min väns kamera och optik i min väska och reste de 30+ milen till bröllopet. När jag var framme vid kyrkan laddade jag en rulle film och tänkte ta en exteriörbild. Kameran var helt död! Jag bytte batterier. Kaneran var helt död!!!
    Paniken var ett faktum. I de värmländska skogarna fanns det ingen kamerabutik som kunde hyra ut en kamera. Brudparet var snart på plats för porträttfotograferingen före vigseln.

    Jag hade dock tur. En av gästerna var tidig. Han var en vän till mig och hade en Nikon FM2 med motor. Han gick med på att låna ut den så innan brudparet var på plats hade jag fört över hans kamera och objektiv till min väska. Det enda problemet med den kameran med motor var att jag inte visste hur man drog tillbaka filmrullen. Jag lyckades smyga ner till min vän i kyrkan och fråga, jag tror ingen märkte det.

    Lärdom. Gå aldrig på jakt med oprövaf bössa!

  • Nina 9 september, 2017, 16:47

    Mitt mest lärorika misstag var för 10 år sedan när jag fick en förfrågan om ett heldagsbröllop. Paret letade efter en fotograf som inte var så etablerad och hade ett lågt pris och det passade in på mig.
    När jag träffade bruden ratade hon alla mina bilder från tidigare jobb.
    Fick direkt dålig magkänsla och såg inte alls fram emot fotograferingen. Men dagen kom och jag fotade allt efter deras önskemål och blev själv riktigt nöjd med bilderna!
    Glad över alla härliga bilder levererade jag snabbare än vanligt och fick feedback direkt:
    Gräsliga bilder och jag hade förstört deras bröllopsdag. Betalning var inte att tänka på.
    Jag stod på mig ändå, jag hade ju gjort jobbet som de önskat. Men efter diverse anklagelser orkade jag inte mer och de slapp betala.
    Mitt självförtroende var rejält stukat.
    I efterhand hittade jag bilderna utlagda på Facebook där gästerna och även brudparet kommenterade nöjt om de fina bilderna.
    Så jag tror att brudparet redan hade bestämt sig i förväg för att dom inte ville betala. Jag blev utnyttjad för att jag var ny i branschen.

    Vad lärde jag mig av detta?
    Gå alltid, alltid på din magkänsla! Känns det inte bra, ta inte jobbet!
    Gillar kunden inte din bildstil- ta inte jobbet!
    Leverera aldrig utan att först ha fått betalt för ditt utförda jobb.

  • Bo Davidsson 9 september, 2017, 16:54

    När jag skulle köpa en fotoryggsäck för femton år sedan fick jag god service av en trevlig kille i en liten fotoaffär i Stockholm. Vad jag inte märkte var att det låg ett objektiv (hans eget) på diskens ena ände. När jag vred och vände på en ryggsäck föll det i golvet och pajade ganska rejält. Det kändes hemskt, som om tarmarna vred sig i magen på mig. Jag förmådde mig inte att ta något beslut utan tog en lång promenad och tänkte efter vad jag ville göra. Kom tillbaka någon timma senare och erbjöd mig att betala hälften av reparationskostnaden och köpte en ryggsäck. Killen blev glatt överraskad och gav mig rabatt, någon vecka senare kom jag tillbaka och betalade det jag lovat. Detta är helt sant, jag vet att alla inte skulle känna på samma sätt. Men jag är sån att jag alltid tänker på hur jag själv skulle vilja bli bemött. Misstaget lärde mig att vara uppmärksam i alla situationer, inte bara när jag är ute och fotar. En lärdom för livet som varit ovärderlig, även om pengarna just då kändes sura!

  • Barbro Lindkvist 9 september, 2017, 17:39

    Vi var ute för att min man skulle greja med båten innan sjösättning. Jag hade kameran med som vanligt och satt på marken och slappade när två stridslystna fasantuppar dök upp och började slåss ca två meter från mig. Precis ALLT på kameran var felinställt med manuella inställningar. Hade inte tid att ställa om utan smattrade på bilder medan de slogs och bad en stilla bön att det skulle bli något som gick att titta på. Ögonblicket var över på nolltid. Bilderna blev så mörka att man knappt såg bilden. Det gick att rädda några hjälpligt men kvalitén är urusel.

    Lärdom: ställ kameran i automatiskt snapshotläge innan jag går ut med kameran så jag alltid är beredd om det dyker upp något.

  • Emely 9 september, 2017, 18:37

    Wow, vilken fantastisk tävling!
    Något som jag aldrig kommer att glömma är när jag var i New York på premiären av The Dark Knight Rises och stod och väntade på att kändisarna skulle komma ut från efterfesten. En av mina stora idoler är Gary Oldman och du kan tro att jag blev kallsvettig, nervös och darrig i benen när jag ser att han närmar sig mig. Jag får en blackout när han står framför mig och fotar som bara den, samtidigt säger jag till honom “You look lovely tonight”. Han blir ju såklart glad och tackar för komplimangen, men jag har ställt in blixten helt åt skogen så han får värsta strålkastarljuset i ansiktet. Han stod några centimeter från mig och blir bländad och tittar lite förvirrat runt omkring sig. Visste nog inte vart han skulle gå. Och jag inser att jag har mycket kvar att lära mig..Med andra ord; kolla kameran noga innan du fotar. Varje liten detalj spelar roll och kan göra så mycket för objektet.
    Ha det så gott!

  • Anders Nilsson 9 september, 2017, 19:18

    För några år sedan skulle jag fota en kompis så att han kunde få några sköna profilbilder. Hade en SB 910 blixt med stativ och vitt transparent paraply. Vi höll till en bit ute i vattnet vid Storsjöns strand. Jag plåtade på och så kom en vindpust och tog med stativet med blixten som for i plurret. Det blev nog kortslutning och blixten pajade totalt! Gör aldrig mer om detta misstag! Hädanefter då jag plåtar med blixt med stativ och paraply utomhus får alltid någon person hålla i stativet.

  • Lina Johansson 9 september, 2017, 19:45

    Jag skulle fota bröllop en lördag och på tidigare i veckan hade jag fotat bilder till min instagram. När jag kommer hem sent på lördagskvällen så ser jag att jag har glömt att ändra tillbaka till RAW-filer och har fotat hela dagen i små JPEG-filer.

    Nu har jag en check-lista som jag ALLITD går igenom dagen innan ett jobb, för att säkerställa att all utrustning är med och inställningarna är rätt.

  • Sandra åkerblom 9 september, 2017, 20:31

    Jag gjorde ett väldigt rookie misstag en gång då jag hade kunder i studion och jag skulle göra en familje fotografering med dem. Har alltid min bärbara dator frame på ett litet bord så kunder kan se bilderna på engång och då lade jag även min kamera på detta lilla bord. Var på ett av barnen råkar putta till bordet och kameran åker i golvet.
    Ett klantigt misstag som kunde kostar många tusenlappar! Som tur höll kameran och objektivet =)

  • Emelie Norin 9 september, 2017, 20:38

    Nu i somras hade jag ett jobb där jag skulle fota ett brudpar. När jag gjort tidigare jobb så har jag endast haft med mig ett objektiv som jag känner mig bekväm med, men vid detta tillfälle hade jag precis köpt ett nytt som jag inte kunde bärga med med att få testa. Så efter att vi fotat lite med det jag brukar använda så bytte jag objektiv. Allt gick bra och bilderna vart så fina.
    När jag kom hem och skulle börja redigera upptäcker jag att vissa av RAW-filerna är borta, vilket jag såg eftersom jag alltid fotar i RAW+jpeg hög.
    Efter ett tag slår det mig att de bilder som är bort är de vi fotade efter att jag bytt objektiv. Tur att jag även fotar jpeg tänker jag och öppnar en av de bilderna, som visar sig vara på 1500pixlar.
    Jag kollar på kameran och tydligen så har den ställt om sig och ändrat formatet till jpeg normal. Om kameror ska göra så eller inte vet jag inte, men hädanefter så kollar jag alltid att rätt format är inställt efter att jag bytt objektiv.

  • Joacim Schwartz 9 september, 2017, 20:43

    Min största tabbe är också min första, efter att ha gjort ett jobb för en butik så skulle jag fråga efter faktura adress, varav jag fick svaret tillbaka “Det är väl gratis? Alla andra innan har gjort det”.
    Att säga att stämningen efteråt var ganska dålig är en underdrift.

    Mitt tips som jag kommer använda om och om igen, kommunicera, kommunicera, kommunicera. Var noga med:
    Vad
    varför
    För Vem
    Med vad
    Hur
    När

  • Gustav Fridell 9 september, 2017, 21:18

    Efter att haft med barnen ut och burit dom så upptäckte jag att de ofta lyckades flytta programvalsratten och ändra inställningarna vilket ledde till att jag programmera C1 på programvalsratten för att snabbt och enkelt ha mina grundinställningar.

    Första gången blev jag riktigt off när det var omställt till automatik och jpeg.

  • Marijo 9 september, 2017, 21:22

    Mitt största misstag var att lita på billiga grejer
    Ni vet dom där kamerahållarna i plast, man sätter i byxbältet så kameran kan dingla på höften? Just en sådan köpte jag på ebay och hängde min 5d mkii + 24-70 2.8 i hållaren.
    Trots att två andra fotografer som var med mig försökte förklara för mig att den aldrig skulle hålla för den vikten, speciellt inte när vi ska cykla. Kaxig som man var så avfärdar man deras råd som nonsens, “klart det håller” säger jag, hoppar upp på cykeln och drar iväg, ca 15 minuter senare när vi cyklar över en del kullersten så hörs ett kraschhh… Gissa vad? Kamera och objektiv studsade rediga 10-15 meter bakom mig, det vara bara o stanna o plocka upp alla delar och försöka dölja tårarna.

    Lärdom? Köp aldrig billig utrustning om du är rädd om din dyra utrustning

  • Pauline Wirenborg 9 september, 2017, 21:58

    Ett av mina första bröllop,sjukt nervös för övrigt, så gjorde jag nog alla missar som går, men av alla dessa också ett rätt.
    Jag hade som tur var med mig två kameror, samt en lånekamera, ifall att. Ren tur! En av mina kameror la jag ned i väskan dagen innan, igång! Helt urladdad när jag kom till bröllopet. Lärdom – fler batterier med mig.
    Samma bröllop missade jag att ta med mig minneskortet och min sambo och assistent fick i panik åka och köpa ett nytt. Lärdom – kolla alltid allting en gång för mycket. Även de självklara sakerna.
    Och sist men inte minst, jag glömde ändra ISO från kyrkan till ute och fotade hela porträttserien på ISO 400. Inte helt åt skogen, men absolut inte nödvändigt i bra ljus. Den lärdomen satte sig i ryggmärgen på en gång, numera har jag stenkoll på ISO, men det fick jag lära mig av mitt misstag.

  • Niklas Andersson 9 september, 2017, 22:22

    När jag började fota så gick jag och köpte en ny instegskamera med kit-objektiv, sedan köpte jag ett par nya objektiv. Hade någon berättat för mig att jag kunde ha köpt begagnad utrustning och fått så mycket mer för pengarna hade jag kunnat växla upp till fullformat direkt istället. Idag skulle det aldrig falla mig in att köpa helt ny utrustning!

  • Annika Skoglöv 10 september, 2017, 06:26

    DEN LILLA BRA KNAPPEN +/-
    Använd gärna knappen +/- på din kamera, men så fort du får från fotostället till ett annat så nollställ läget igen. Det blir så väldigt fel annars, speciellt om du dragit på +3 eller -3

  • Thomas Wegebrand 10 september, 2017, 07:54

    Jag vet inte hur många gånger som jag gått hemifrån med antingen kamerabatteriet kvar i laddaren eller minneskortet kvar i datorn. Ibland har situationen kunnat räddas av att jag tog med kamerabäskan där backup-prylarna finns men de gånger som jag tog bara själva kameran (och hann tillräckligt långt innan misstaget upptäcktes) så fick det bli en skön promenad utan en enda bild tagen.
    Numera försöker jag ha dom rutin att öppna batteriluckan för en kontroll i samband med att jag öppnar ytterdörren.

  • Martin Ångnell 10 september, 2017, 16:14

    Jag växte upp med en fantastisk far, som under 80- och 90-talet gav mig en bra uppväxt med naturupplevelser. Från honom fick jag en passion för sportfiske, vilket jag numera jobbar med. Vid sidan om detta har min passion för fotografering lett mig in på fiskefoto. Något som fört med sig att jag har levererat fiskebilder till tidningar och fackböcker. Någonstans under årens lopp, under studier hemma i föräldrahemmet av gamla bilder och pga min nyfikenhet på mina farföräldrars gamla kameror insåg jag att det sällan fanns fiskebilder på min far i familjens fotoalbum. Det var givetvis mina ”storfiskar” som hade dokumenterats, från fyraårsålder och uppåt.

    För ett par år sen fick jag möjlighet att ta med min numer 70 år gamla far på en fisketur. Det blir inte så ofta nuförtiden pga att jag bor 40 mil ifrån honom (jobbar på en fiskecamping). Till saken hör den att jag alltid har kameran med mig och den här turen lyckades min far fånga en drömöring. Rentav en av de absolut finaste öringarna som fångats någonsin under fiskeområdets 60 år långa historia.

    En sån fantastiskt fångst krävde att förevigas på bild förstås. Min far håller inte en fisk särskilt bra längre med sina gamla händer, men det skulle sjutton till en bild i alla fall. Fisken skulle hållas levande då den skulle returneras igen snabbt efter ett par bilder och vi satt båda i vattnet i vadarbyxor och jag försökte att röja bort vass framför kameran i samma veva som pappa skulle hålla koll på fisken.

    Till saken hör den att jag har en ovana att sätta pennan i mungipan på kontoret under arbete, och så även kameraremmen ute i fält. Fisken var hal och far hade svårt att hålla den med sina gamla händer. Regnet öste ner. Kameran fick inte bli blöt så jag hängde den med remmen i mungipan av gammal (o)vana och bet ihop på grund av att jag behövde båda händerna för att hjälpa pappa hålla fisken rakt i position. Hukade mig över den för att bilda tak med mitt huvud och överkropp. Fisken hoppade till ner i vattnet och jag öppnade instinktivt munnen och skulle säga till min far att hålla i den och givetvis föll då kameran ner i vattnet när jag släppte greppet om kameraremmen med tänderna.

    Kameran var en D800E och på den satt det ett Nikkor 14-24. Hur det gick med utrustningen kan ni säkert gissa. Men minneskortet höll sig intakt och ett par av bilderna jag hann ta blev fantastiskt bra. Det är ett minne för livet. Och att kunna ha gett min far en av dessa inramade till jul är värt alla pengar i världen, även när dessa pengar var investerade i en väldigt kostsam utrustning…

    Lärdom detta misstag: häng aldrig kameran fritt genom att bita om kameraremmen i munnen.

  • Niclas Thunborg 10 september, 2017, 21:00

    Mitt mest lärorika misstag
    När jag började fotografera så tog jag på mig lite olika uppdrag för att pröva hur mina vingar skulle bära och den här historien utspelar sig när jag fotograferade mitt första bröllop. Kameran som jag använde mig av hade en plats för ett sd-kort. Vad gäller kamerautrustning så kan man väll enkelt säga att man får vad man betalar för och i detta fallet hade jag köpt ett billigt sd-kort. Paret blev gifta och fotograferandet gick som på räls. När jag kom hem la jag sd-kortet i en förvaringsask för att kunna ta tag i bilderna lite senare. När jag skulle kika och redigera bilderna så tog jag fram asken med minneskortet och då kom chocken och paniken, av någon ännu outgrundlig anledning så hade sd-kortet delat sig i 2, mitt hjärta stannade nästan. Nu var råden dyra, försökte klämma ihop kortet och försökte få kontakt i minneskortsläsare och skam den som ger sig så efter en 40 min så fick jag access på kortet, turligt nog så fanns min fru i närheten och kunde hjälpa mig att tanka ner bilderna, gick sakta och knagligt och krampade i armarna, men vi lyckades rädda filerna. Brudparet vart överlyckliga över resultatet, men berättade aldrig för dom hur nära det var en katastrof. Min lärdom är att man får vad man betalar för, så numera kör jag med både hängslen och svångrem, helt suveränt med dubbla minneskort som kan kopiera varandra.

  • Åse 10 september, 2017, 22:25

    …hade köpt en Nikonkamera och ett passande objektiv. Vaknade vid halv tre på lördagsmorgonen,perfekt väder, dimma. Packade utrustningen i ryggsäcken, ett par bruna ögon tittade förväntansfullt på mig. Vi åkte till en parkering vid havet, gick några kilometer och kom fram till ett underbart ställe. Ute på stenarna satt det många skarvar, allt såg lite spöklikt ut på ett positivt sätt. Fram med bönpåsen och kameran. Tittade efter ett träd att koppla hunden i, hittade inget nära så jag band honom runt mitt ena ben,hukade mig och fokuserade på motivet. Rätt som det var så flög kameran, skarvarna iväg, jag åkte bakåt. Tog mig upp och såg två glada hundar som lekte på ängen bakom mig. Promenaden tillbaka till bilen blev en tyst historia, iallafall för mig. Lärdom, ta gärna med vovven på fototurer men se till att koppla hunden i ett träd eller ta med en uppkopplingsskruv, ha det gott alla!

  • Lars Dahlin 10 september, 2017, 22:42

    Jag fotograferade vid en stadsnära sjö, tele och med graderad gråfilter. Givetvis helt manuella inställningar. På väg mot bilen såg jag en udda olycka där en motorcyklist tappade kontrollen över motorcykeln och åkte över kajkanten. Givetvis hade jag kameran uppe men med totalt helt fel inställningar. Efter lite dribbla de fick jag till allt och kunde plåta. Det blev en tidningsartikel men efter det här så ser jag alltid till att återställa kamerorna till bättre inställningar för att komma lättare till skott.

  • Andreas Flyborg 10 september, 2017, 22:51

    Kul tävling!

    Mitt största misstag var när jag skulle leverera färdigt jobb efter en bröllopsfotografering. Jag skickade fel länk till brudparets privata album på min websida. Istället för att få se massa härliga minnen från deras livs största dag, fick de se massa bilder från ett studentspex jag fotade några månader innan. Det var bilder av lättklädda folk. Det var bilder av människor med bara badskum över hela kroppen där man även kunde se de mest privata delarna.

    Jag mottog en kort e-post där det stod att de precis snabbkollat de första bilderna och undrade vad det var frågan om.

    Jag beklagade djupt och skämdes nåt så oerhört. Som tur var tog de det med ett skratt och förstod ganska fort att nåt blivit galet. De fick ändå rabatt och sen dess har jag lärt mig att läsa och blitt mera organiserad i mitt arbetsflöde.

  • Andreas Skogh 10 september, 2017, 23:51

    Eld i baken.
    Nej, jag menar inte stressen som ofrånkomligt är en del av frilanslivet. Utan vikten av att ha koll på sin omgivning och inte jobba för mycket på rutin. Då kan det gå som för mig förra veckan när jag bokstavligen satte fyr på min egen bakdel.
    För det är lätt att bli lite väl bekväm i den omgivning man oftast fotograferar. Jag jobbar mest som mäklarfotograf och var därför hemma hos ett par i en villa. Småpratade som jag brukar för att få god stämning och få kunden trygg och avslappnad. Riktade in mig på braskaminen och backade långsamt för att få rätt vinkel. Pratade ved och om hur mysigt det är. Och samtidigt känner jag hur kaminen värmer sådär härligt. Fast bakifrån insåg jag sekunden senare.
    Jag har backat in i ett hörn med stearinljus och plastflärparna på de praktiska funktionsbyxorna står i lågor. Kliver instinktivt bort från kamera och vägg och släcker genom att klappa min egen rumpa hårt. Och eftersom allt är plast idag täcks min hand fort av het smält plast som bränner sig fast.
    Det gick bra ändå, stukat ego men inga bestående skador och jag kunde avsluta jobbet med en lustig historia i bagaget.
    Och lärdomen att inte bli för hemtam. Att inte slappna av för mycket även om jag redan gjort 20 liknande jobb den veckan. Och lärdomen gäller väl egentligen inte den privata säkerheten, nån gång då och då får man faktiskt klanta sig lite, utan bilder. För det är ju det vi gör. Och man ska passa sig för att gå på rutin. Bilderna blir lidande. Allt ser till slut likadant ut. Att jobba helt på rutin leder inte framåt. Då står man still. Och står man i fel hörn kan man få eld i baken..

  • Ulrika Kånåls 10 september, 2017, 23:55

    Misstag och lärdom…
    Önskar verkligen att jag hade haft ngt häftigt att dela med mig av, så att jag hade haft möjligheten att få vinna din kamera :)
    Jag började fota för bara ett år…
    Köpte dock min D90 för snart 7år sen med en vilja och lust att äntligen börja fota. Tiden gick och inte mycket blev fotat. Å all fotning gjordes i P-läget.
    Men för ett år sen bestämde jag mig, nu ska jag lära mig att ta kommando över min kamera. Anmälde mig på en fotokurs och jag blev frälst!!
    Nu kör jag bara manuellt, ibland blir det bra å ibland blir det mindre bra.
    Jag kanske ändå har en lärdom att dela med mig av,
    Det är aldrig för sent att lära sig något nytt och ej heller att hitta sin passion!!

  • Fotograf Stefan Tell 11 september, 2017, 00:12

    Då var tävlingen avslutad och jag får tacka så hemskt mycket för alla bidrag. Det där med att hålla det kort, som att man skulle hinna förmedla det under en hissfärd verkar ha tolkats lite olika.

    Hursomhelst, nu har jag massor att läsa och återkommer så snart jag har bestämt mig för vem som vunnit.

    Tack igen.

    Mvh
    Stefan

  • Pauline Wirenborg 20 september, 2017, 13:52

    Hej, jag förstår att du har fullt upp, men tänkte höra hur det går i tävlingen. Om du har hittat någon vinnare ännu? :)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.