Jesper Svenbro, författarporträtt

Jesper Svenbro, som jag har fått äran att fotografera nya författarporträtt av, är en svensk poet som även sitter i Svenska Akademien. Porträttfotograferingen blev en fantastisk minilektion i språk, grekisk historia och en massa annat.

Albert Bonniers förlag behövde nya pressbilder på Jesper, så vi bokade in en dag då jag tog med lite blixtar till hans lägenhet. Som så ofta hade jag med mig flera blixtar och ljusmodifierare, men använde bara en kombination. Fast på lite olika sätt.

Använda vinterljuset ute inne

Jag gillar fönsterljus, men jag gillar också att kunna kontrollera ljuset. Det är dock svårt dagar då solen tittar fram bakom molnen med stora och plötsliga skiftningar.

Vardagsrummet vi använde som fotostudio var luftigt med högt i tak, vilket alltid är lyxigt. Dagsljuset däremot kom aldrig riktigt direkt in i lägenheten utan studsade mot fasaden mittöver. Så det fanns ljus utomhus, men inte mycket som letade sig in.

Så jag började med att ha de ljusa fönstren som bakgrund, men behövde något ljus på Jesper. En testexponering med 1/200 sekund och bländare f/2.8 på ISO200 gav bilden ovan.

Alldeles lagom ljust och även tillräckligt för att det ska krypa in lite ljus runt kanterna och genom delar av lampskärmen.

Blixtparaply med diffusion = softbox

Det här har nog blivit min nya favorit för porträtt på plats, en Profoto Deep Umbrella Large White med diffusor. Blir rätt likt en softbox men man behöver inte ta med en speedring. Lätt att bära och går bara aningens långsammare att sätta upp jämfört med ett rent blixtparaply utan diffusion framför.

Fördelarna med denna ljusmodifierare är flera, jämfört med en softbox kommer man närmare taket utan att behöva ha stativet lika högt. Detta för att blixthuvudet är riktat uppåt och inte nedåt.

Nackdelen däremot, speciellt med min Profoto B2, är att fästet inte riktigt klarar av att klämma åt paraplyets sprö. Det glider gärna sakta men säkert nedåt på stången.

En liten men stark klämma (gärna gummerad, så den inte glider) på blixtparaplyets pinne löser det rätt enkelt, men det är såklart inte optimalt. Å andra sidan har jag varit med om situationer där vinden dragit ut paraplyet åt andra hållet, och hellre att paraplyet blåser iväg än att hela stativet med blixt välter.

Komponera utan blixt

Jag har säkert sagt det tidigare, men att spara åtminstone några av de testbilder man tar under ljussättningen är alltid bra. Först någon av de rena bilderna på rummet eller miljön, och sen en bild innan man ens slår på blixten.

Det är också ett smart sätt att komponera bilden samtidigt som man börjar planera för fördelningen av ljus. Inte för att jag hade bråttom denna fotografering, men ibland finns det en poäng att göra saker stegvis så man kan fokusera på varje delmoment.

Just för detta porträtt handlade det om att placera Jesper mot bakgrunden så hans huvud fick plats i det ljusa fönstret.

Så var i alla fall tanken, alla bilder blev inte exakt så. Men porträtten jag gillade mest hade den placeringen och lät skuggsidan få något att kontrastera mot.

Några bilder i pausen

Jag brukar tjata om variation. Med variation menar jag inte bara att man måste byta miljö eller vinkel, ibland kan det räcka att ta några bilder då den man fotograferar inte poserar eller så att säga är med i fotograferingen. Något lite naturligt och avslappnat helt enkelt.

Det är en grej som ibland kommer helt naturligt, sen blir det såklart inte alltid bra. Men ibland kan man fånga ögonblick som kan vara användbara bilder, t ex när denna någon tittar i telefonen eller rättar till klädseln eller vad som helst.

Bra rutin att försöka fånga dessa bilder, för oftast väljer kunden någon sådan. Något för checklistan helt enkelt.

Flytta fotografen en meter

Mitt gamla inlägg Gå runt din modell är ett tips jag är otroligt glad att jag skrev. Det har verkligen blivit en cirkulär sak, jag gör det ibland, sen tänker jag på det, så påminns jag om att göra det fler gånger.

Ofta vill jag lägga så lite tid på att ändra ljussättningen från grunden, men samtidigt ändå med minimal tidsåtgång få till bra variation. Just att bara byta vinkel är ett fantastiskt sätt.

Med blixtljus behöver man kanske göra någon mindre justering av ljuskällans position eller riktning, men många gånger räcker det med att flytta sig som fotograf.

Det som kan göra bilden ovan lite intressant för en ljusnörd är att det lilla kantljus på högra sidan av bilden är fönsterljuset. Från den här vinkeln spelade det faktiskt en liten roll. Syns mest på skjortan.

Samma ljussättning utomhus

I valvet vid gården var det skugga. Gårdshuset bakom däremot var upplyst av solen som studsade ner via fasaderna. En fin bakgrund.

En mindre justering av bländaren från 2.8 till 4 gjorde att bakgrunden blev så ljus jag ville ha den. Skuggan inne i entrén var tillräcklig för att få en skön kontrast.

Hitta skugga och lä

Om jag hade fått välja skulle det aldrig blåsa när jag ska fotografera porträtt utomhus. Men, av någon märklig anledning blåser det alltid. När jag ska välja miljöer brukar jag inte enbart leta efter det som ser fint ut på bild som bakgrund.

Kan man hitta platser som erbjuder skydd från vinden är det toppen. Dels för mig och dels för modellen såklart.

Samma gäller ljuset, jag är hellre i skuggan och kan kontrollera ljuset. Ibland glömmer jag att den jag fotograferar kanske får skarpt ljus i ögonen. Det kan komma från någon fasad eller saker jag inte ser från mitt håll.

Men, så var inte fallet här. Det valv vi var under var nära nog perfekt. Har man sedan en modell som har vissa likheter med Scott Glenn kunde det knappast vara en enklare fotografering.

Förutom att jag nu levererat fina författarporträtt till Albert Bonniers förlag har jag samtidigt lärt mig en massa om hur komplicerade grekerna var förr i tiden med sina gudar.