Fotografera till artiklar i olika tidningar gör jag löpande, och ofta kan det bli sköna bilder om man sitter med under intervjun. Jag gillar att göra själva intervjun till bild också, om det passar.
Hittills har det funkat bra, och kräver inte så mycket utrustning. En extern blixt och ett paraply kan bli alldeles lagom. Då belamrar man inte heller rummet så mycket, vilket kan begränsa de användbara vinklarna annars. Bra för ryggen också.
Ett till synes ljust rum
Såhär bra är ögonen på att luras, man kliver in i det där stora rummet med högt i tak, men i kameran blir det rätt mörkt.
Visst, jag skulle alltid kunna be journalisten och Eva att sätta sig någonstans nära fönster. Men då skulle jag vara oerhört begränsad i vilka vinklar jag kan fotografera från.
Bättre att de sitter mitt i rummet, och de ljusa fönstren kan få vara dekorativa från vissa håll och kanske upplättningsljus från andra. Nu behövs bara lite ljus.
Prova längre slutartid?
1/200-dels sekund kanske inte är helt nödvändig när man fotograferar en intervju, och förlänger man det till 1/50s får man genast lite mer liv i bakgrunden utan att det blandas för mycket.
En blixt och paraply
Sen plockade jag fram min Profoto B2 och ställde upp ett stativ. Ett stort blixtparaply med vit insida med ljuset ganska mycket ned mot bordet gav mig lagom ljus och många vinklar.
Vips, en ljussatt intervju!
Man skulle kunna tro att en blixt som blixtrar kan vara störande på en intervju, men alla de gånger jag kört med denna teknik har det inte varit några problem alls.
Det skadar ju inte att fråga innan, och se så ingen reagerar negativt på det. Då finns ju alltid alternativet att använda inställningsljuset som kan bli fint det också, om än svagare. Då finns också problemet att man måste byta batteri om det är en längre intervju.
Samma ljus, olika vinklar, olika bilder
Svårare än så är det inte, lite som det gamla ”gå runt din modell”-tricket som jag aldrig tröttnar på. Nu kanske inte alla vinklar är snygga eller användbara, men det ger i alla fall möjligheten till variation.
Det är inte alltid den här metoden är någon jag använder mig av, ibland räcker det med ett porträtt som kan tas när som helst. Men som antingen stora bilder i artikeln, eller som småbilder lite här och där, funkar det utmärkt.
Nu kanske Eva Hamilton är mer medievan än de flesta, men jag tycker det är ett sätt värt att prova. Ett annat exempel på den här tekniken är porträtt från en intervju med Martin Tiveus, men då slog jag bara en blixt i det vita taket.
Comments on this entry are closed.
Intressant inlägg som vanligt. Men just nu befinner jag mig i ett skede där jag kommer ha en hel del såna här jobb framför mig så det var så bra tajming med detta.
Jag läste även det andra inlägget med Martin Tiveus…och det var lika intressant. :)
Tack!
Tack, det låter alldeles utmärkt.
Just den här typen av fotouppdrag underlättas ju av fina lokaler och att det snart kommer finnas mer ljus från solen. Men en blixt kommer man långt med.