Daniel Sjölin är inte bara känd från tv (Babel m.m.) och för att ha skrivit böcker i eget namn och under pseudonym. Snart kan han även titulera sig monstertruckförfattare. En ganska bortglömd del av barnlitteraturen kan jag tycka.
När jag fick i uppdrag av bokförlaget Bonnier Carlsen där hans bok kommer ges ut var det lite bråttom, såklart. Så jag tummade på min regel att inte arbeta helger om jag kan undvika det.
Sen visade det sig att vi bodde löjligt nära varandra, lösningen blev att ta med alla våra barn till närmaste idrottsplats. Vi fick hoppas att det skulle gå att klämma in en fotografering mitt i allt.
Container och skuggor som bakgrund
Vi bokade fotograferingen en lördag medan det fortfarande var fantastiskt väder ute. Jag har varit på idrottsplatsen miljarder gånger så jag hade koll på vilka fotoställen som kunde vara lämpliga.
En av dem var en stor container som är röd och fin. Dagen till ära, och med solen som sken skarpt genom lövverket, fick den även ett fint skuggmönster som gjorde den ännu mer lämplig som bakgrund.
Enda kruxet var att det inte fanns mycket skugga för Daniel.
Ihopfällbar diffusion från IKEA
Jag hade det lite på känn att solen skulle behöva flaggas eller åtminstone dämpas lite. Därför tog jag med en lätt och smidig förvaringslåda från IKEA (Skubb tror jag det var, eller någon i samma stil, finns även som större tvättsäck).
Den väger nästan ingenting och kan vecklas ut på nolltid, och kunde hållas av ett barn som glatt agerade assistent. Den lilla diffusionen räckte lagom för att få bort det skarpaste ljuset från ansiktet. Sen kunde jag sätta mitt eget kontrollerbara ljus istället.
En blixt och en beautydish
För dessa porträtt använde jag bara en blixt, en Profoto B1 med en OCF Beauty Dish på stativ. Just denna dag med våra förutsättningar kändes en blixt alldeles lagom komplicerat.
Utifrån testbilden lite högre upp i inlägget tog jag helt enkelt och underexponerade bakgrunden och sedan tillsatte lite blixt från vänster. Sen varierade jag bilderna på denna plats genom att flytta på mig själv för att få lite olika bakgrund och vinkel.
Det som tyvärr inte syns i dessa harmoniska porträtt i naturen är de sex barn som sprang runt precis utanför bild och klättrade i träd. Några kom inte ner utan hjälp och stativet var alltid ett ställe de ville vara oroväckande nära. Men det gick ju bra.
