Som fotograf hamnar man i alla möjliga miljöer. Ibland helt otroligt lättjobbade, och ibland aningens mer utmanande. Men ska det vara porträtt från en arbetsplats, rakt upp och ner, så ska det.
Trånga utrymmen och stora ljusformare är något jag har lyckats kombinera rätt ofta. Det kan såklart vara lite begränsande med ett stort blixtparaply om det nästan inte får plats. Men, blir det bra porträtt så blir det.
Ett porträtt från arbetsdagen
Artikeln var till tidningen VeterinärMagazinet som jag har fotograferat åt i flera år. Uppdraget var rätt enkelt; ”vi behöver en bild av Johan Beck-Friis på Sveriges Veterinärförbund där han arbetar, till en intervju”. Vad passar bättre än hans arbetsrum?
Jag blev insläppt av Johan och han var införstådd i varför jag var där, så vi gick till rummet och han slog sig ned.
Vinklar, reflektioner och ljus
Jag ställde upp mitt blixtstativ, ett Manfrotto 420B och kopplade ihop min Profoto B2. Sen fick jag lirka lite för att lyckas fälla upp ett blixtparaply med 130 cm diameter, men det gick.
Vissa vinklar var uteslutna direkt, t ex direkt mot fönstret då blixten speglades i glaset lite för tydligt. Sen försvann några andra eftersom det stod ett stativ mitt i rummet. Och ett blixtparaply som skymde sikten. Men mycket gick att lösa ändå.
Den ljusgrå väggen var faktiskt ganska lagom som upplättande reflexskärm, efter att ha vridit på stativet och blixtparaplyet lite föll ljuset på ett sätt jag gillade och kontrasten blev över förväntan.
Här hade det kunnat vara ett perfekt tillfälle att ta med min rullbara flagga jag har byggt (har faktiskt två stycken prototyper). Jag ska faktiskt börja göra det framöver.
Alltid minst tre objektiv i väskan
Jag har alltid med mig minst tre objektiv på fotouppdrag som detta: ett 24-70mm/2.8 som passar till det mesta, ett 85mm/1.4 som alltid gör bra porträtt och ett 50mm/1.4 som någon slags reserv.
Just denna dag var ett 50mm perfekt. Man kan såklart zooma ett 24-70 men jag gillar nog 50mm från ett 50mm bättre. Plus att det gör att man jobbar mer med komposition än med ett zoomobjektiv. Jag gör i alla fall det.
Sen var det nog inte så mycket mer, jag lät blixten och stativet stå på samma plats, men kröp själv runt där jag fick plats för att få till lite variation. Det går att få till förvånansvärt olika ljus även det bara är kameran och fotografen som flyttar på sig.
Nu ska jag nog investera i ett snäppet mindre blixtparaply. De som är någon slags standardstorlek har jag massor av, men är inte så jätteförtjust i, dvs Small. Large gillar jag och XL använder jag ibland i studion, men ett Medium kanske skulle vara perfekt?
Comments on this entry are closed.
Tack för ännu ett inspirerande och lärorikt blogginlägg Stefan.
Står själv i begrepp att införskaffa ett större paraply. Mitt största hittills är 105 cm och det tycker jag funkar bra vid gruppfoto o liknande.
Nu vet jag inte hur stort nästa paraply skall vara. Helst hade jag velat ha ett i storleken 180-200 cm men det kräver ju rejäl takhöjd och plats att kunna fälla ut ett sådant. Kanske att 130-150 cm i diameter vore bra?
Tack Ola,
de i Large från Profoto som jag använder är 130 centimeter i diameter. Det funkar bra när det finns plats, deras djup gör att man ändå kan styra ljuset rätt bra. Men är det lite trångt blir de genast rätt otympliga.
De XL jag har blir enorma och har mest använts till upplättning rakt bakom kameran, använder jag min Giant 180 blir det annan sak, men kräver ett gigantiskt och tungt stativ.
Sen är jag lite osäker på om man egentligen använder hela ytan på ett jättestort paraply, det hänger lite på hur blixthuvudet funkar och om det klarar av att lysa upp allt?