Slutet på Freemium?

Gratis innehåll och funktion med appar, tjänster på nätet och sånt har växt och blivit otroligt populärt senaste åren. Det är nästan som om det bara fanns det sättet att göra affärer på.

Men efter att ha sett lite exempel på förändring i den riktningen, eller snarare flera olika riktningar, känns det som att ”Freemium”-modellen där man försöker locka in kunder med något gratis (som ofta är tillräckligt bra för de flesta) börjar luckras upp.

Konkurrera med gratis

Läser man t ex en artikel på Wired om Flickrs nya prismodell, går det bra en kort bit, även med annonsblockerare i webbläsaren.

Efter några stycken möts man av en pop-up som vänligt men bestämt ber läsaren att stänga av blockering av annonser eller betala för läsningen på något annat sätt, t ex ett annonsfritt konto.

Mer av X, mindre av Y

Apropå Flickr har de för något år sedan ändrat sitt gratiskonto och även PRO-versionen. Till det bättre i många fall (jättemycket lagringsutrymme) men ändå reducerat och förändrat så det inte är lika självklart att man ”klarar” sig på gratis.

Betala vad du vill

Ett sätt för prissättning som har provats i en massa varianter, Polldaddy som är en del av WordPress har den vanliga gratisversionen och betalversioner för t ex företag.

Men när man skaffar ett konto på Polldaddy får man ändå valmöjligheten att betala för de funktioner man vill ha. Då blir det glasklart vad man missar om man inte vill betala.

Sen har artister släppt skivor med denna modell. Författare har skrivit böcker man köper per kapitel och diverse andra enkla eller superkrångliga prismodeller.

Obegränsat var inte så kul

Nyligen kändes det som att det enda sättet för t ex molntjänster för lagring som Dropbox och Microsoft OneDrive att konkurrera var att erbjuda mer och mer (utan att ta mer betalt, eller alls).

Vill du bara göra backup på dina dokument och din mobiltelefon räcker det mer än väl med gratisvarianten, troligtvis utnyttjar väldigt få mer än en bråkdel av sina gigabyte.

Sen hände något, plötsligt stelnade prismodellerna för många här och den modell med obegränsad lagring av data som de lockade med togs plötsligt bort.

Evernote skickade precis ett mail och berättade att de ska snart begränsa gratisversionen, gissningsvis har den varit alldeles för bra. Då måste man vingklippa den lite för att steget upp till betalversionen känns värt pengarna (det är fortfarande inte dyrt).

Enkelt men stelbent

En av de få saker som jag har hängt upp mig på de senaste åren är prismodellen som Dropbox och andra lagringstjänster använder. Först finns det gratis, som inte räcker för mig som fotograf såklart.

Sen finns Pro som har 1TB data och det funkar utmärkt för leveranser. Dock inte för totallagring av alla mina bilder.

Nästa steg är inte att köpa till 1TB eller 2TB till en tilläggskostnad. Sen måste man bli ett team, och betala för fem användare (har jag för mig). Det blir inte ens dubbelt så dyrt. Det blir flera gånger dyrare, när jag bara hade behövt köpa till lite extra.

Jag hade gärna tagit mitt Pro-konto och sedan köpt till några terabyte lagring för att ha Dropbox som min molntjänst. Nu måste jag ha någon annan tjänst utöver Dropbox, det är bara krångligt.

Dropbox får inte mer av mina pengar, det får någon annan.

Hur vänder man en dykning?

Jag blir inte arg när Evernote mailar mig och säger att gratis inte kommer innehålla lika mycket gott, det känns snarare som ett sundhetstecken på branschen.

Däremot blir jag lite trött på stelbent fokus på gratis och sen inte så många rimliga mellanalternativ till en dyr prenumeration.

Som fotograf förstår jag att man måste betala för sig på något sätt. Jag vet också att mina behov inte är exakt samma som andra egenföretagares och frilansares.

Fastna i en prissättning

Att göra lite gratisjobb i början av sin karriär är helt ok, tycker jag, precis som detta inlägg på Moderskeppet är inne på. Det vore konstigt att börja oerfaren och ta betalt som en erfaren fotograf.

Däremot får man nog ta sig en ordentlig funderare på vilken riktning ens prissättningsmodell pekar. Har man slentrianmässigt givit bort alldeles för mycket bara för att vara snäll?

Eller har man varit bekväm och fastnat i en prismodell som bara funkar smidigt för exakt det man arbetar med idag? Vad händer om kunderna börjar fråga efter andra tjänster, ska man ta betalt på exakt samma sätt som tidigare?

Jag har inga exakta tips om hur man gör. Jag har bara funderat ovanligt mycket senaste tiden på om det sättet jag tar betalt är det bästa? Man kanske inte ska vara supersnabb med att ge ett pris, för att sen inse vad det är man sålt. Och till vilket pris, egentligen.

Inget är rätt, eller fel

Bara för att Freemium har varit det många gör betyder inte det att man måste kopiera den formeln. I många fall är det smart att vara supertydlig så kunden förstår prissättningen, och inte riskerar att känna sig lurade av något finstilt.

Men det är nog inte heller fel att tillskriva kunder lite mer intelligens att förstå att prissättning inte alltid kan vara per kilo, eller ha paketpriser för allt.

För varje tillägg och merförsäljning man lyckas med kan man öka sin förtjänst, förutsatt att man har tänkt igenom allt. Det blir lite krångligare, men förhoppningsvis mer lönsamt.

Avslutningsvis tar jag mitt favoritcitat om gratis jag läste om i Wired för en massa år sedan:

”You can compete with free, if free is a pain in the ass”

Huvudsaken med det här är nog att man gör sig själv en tjänst genom att arbeta lika aktivt med sin prissättning och inte fastnar i gamla hjulspår. Uppenbarligen finns det inte bara ett sätt.