Ibland gillar jag att köpa dyra saker, det känns tryggt och bra. Ibland gillar jag att göra fynd och hitta billiga alternativ som ofta fungerar nästan lika bra eller kanske precis lika bra.
Att betala 70 000 kr för en Nikon D5 känns på något märkligt sätt ok, men att betala 4 365 kr för ett mjukraster till min Profoto 150 cm softbox Octa är något jag inte förmått mig att göra.
Viss utrustning till kameror, blixtar och annan fotoutrustning känns märkligt dyra, då är det väl fantastiskt att man kan hitta billigare om man bara letar lite?
Ibland dyker det upp fynd
För att göra en lång historia kort sökte jag runt lite på ”softgrid Profoto Octa” och lite snarlika sökningar.
Självklart kom jag till ett fotoforum, och självklart hade några redan tänkt tanken att det kanske fanns något annat märke som gjorde raster som passade min softbox. Och snällt nog hade de diskuterat detta.
Det visade sig att Photoflex har ett mjukt raster de kallar Nylon Fabric Grid till sin Medium OctoDome som också är 150 cm i diameter. På B&H kostar den 195 USD (ca 1600 kr).
Profoto Softgrid 50 grader till 5′ Octa kostar hos Goecker 4365 kr inklusive moms.
Jag hade en sån tur när jag kollade eBay att det fanns en där för 149 USD vilket blev ca 1200 kr.
Tid eller pengar?
För att göra en ärlig analys av detta fantastiska fynd jag lyckades med måste man vara ärlig mot sig själv. Kanske fundera på hur mycket tid jag egentligen har lagt ner på detta?
I just det här fallet, inte så värst mycket, men kanske en timme i alla fall. Om man inte räknar ihop alla minuter jag funderat på det under åren som gått dvs.
En timme kan jag ta 1200 kr för om jag gör ett jobb, eller kanske mer om jag är effektiv. Den här timmen hade jag inget jag kunde tjänat pengar på, så därför sparade jag lite istället.
Men kanske inte så mycket som skillnaden mellan 4365 och 1200 kr? Om man ska vara helt ärlig.
Dolda kostnader och sånt…
Sen levererades såklart inte paketet till kontoret, även fast mitt namn står på dörren, så jag fick promenera till ICA och hämta ut det (minus minst tjugo minuter till).
Frakt har jag betalat också, minns dock inte hur mycket.
Sist men inte minst, tänk om jag bitit i det sura äpplet och betalat listpris för originaltillbehöret för flera år sedan? Tänk hur mycket nytta jag hade haft av detta raster?
Det måste ju vara värt något också?
Visst, jag erkänner att jag känner mig lite nöjd att ha hittat en omväg till det jag velat ha ganska länge. (Men uppenbarligen var prislappen något som länge avskräckde).
Trots min lite glädjedödande kalkyl här. Nu har jag ju äntligen ett raster till min softbox.
Sen finns det, som på bilden ovan, prisskillnader man inte ens kan förstå. Jag orkar inte ens tänka på det. Skulle heller inte riktigt våga mig på ett sånt ”fynd”.
Fyndens baksida
Problemet är egentligen inte att en billig sak inte är lika bra som en dyr, så borde det ju vara. Eller kanske, så har det oftast varit. Mitt raster t ex känns ju som det passar perfekt. Egenligen.
Problemet är att man lätt stirrar sig blind på priset. Kanske accepterar något lite sämre även om det tagit tid att hitta det billigaste. Allt man inte får glömmer man lätt. Om det var billigt dvs.
Som t ex välsorterade fotohandlare med butik i närheten, som vågar ha saker i lager, vilket kan vara ovärderligt många gånger.
Ju mer jag tänker på det, desto smutsigare känner jag mig som köpare. Jag gillar ju Goecker, Procenter, Kameradoktorn, ScandinavianPhoto. De och andra som erbjuder kunskap, service och sånt.
Det är delvis mitt fel att de kanske inte kan ha allt i lager, att det måste bli stora butikskedjor av allt. Plus att de kanske måste fokusera på produkter med bra marginal och inte kunna ta in alla märken.
Nästa gång får någon butik jag vill ha kvar mina pengar, för det är nog ändå mer värt att de finns där än de relativt få kronorna jag sparar på ett internetfynd. Om man ska se krasst på det.
