Förr i tiden, när jag ”bara” hade min Profoto AcuteB 600R som batteriblixt tog jag mig an uppdrag ute i miljö på ett helt annat sätt, oftast kanske beväpnad med bara en kamera och reflexskärm.
I modern tid, nu alltså, är det oerhört sällan jag åker till en fotografering utan att ha med mig varken B1, B2 eller Speedlight. Det är lite som jag har fastnat i att vilja styra ljuset så mycket jag kan, på gott och ont.
Just det här tillfället var ett fotouppdrag för Swedbank och deras personaltidning där det behövdes porträtt till en artikel som hade någon slags koppling till intervjun (kopplingen var baka kladdkaka).
En blixt utanför fönstret
Jag träffade Anna och min kund på ett konditori i Sundbyberg, efter att ha stämt av med ägaren som rekommenderade semlor tog vi ett hörn där vi kunde få med miljö utan att behöva störa gästerna eller råka få med några ansikten som kanske inte ville vara med på bild.
Ska jag vara helt ärlig hade det säkert blivit jättebra porträtt utan något extra ljus, men ute blåste det snålt och regnade, så känslan var ändå lite grå, och det är ju trist.
Med mig hade jag en Profoto B2, ett Manfrotto 420B (alltid ett bra stativ för utomhusfotografering, tycker jag) och ett stort vitt paraply (Deep Umbrella Large White).
Min tanke var att ha det extra ljuset in från fönstret på andra sidan hörnet från där jag fotograferade, så Anna fick lite extra ljus på sig som om det var en lågt stående vårsol utanför. Då skulle hon inte flyta ihop lika mycket med den myllriga bakgrunden som också skulle synas.
Bryta upp ljuset ”naturligt”
Här kunde jag ta lite hjälp av fönsterramen och den frostade filmen på rutorna och lampskärmar som hängde där för att bryta upp ljuset lite så inte det blev lika mycket överallt (mindre i ansiktet t ex).
Sen fick jag revidera mina planer när jag räddat blixten en decimeter från marken efter en liten vindby, det blev några porträtt (t ex det nedan) där jag har blixt och stativ nära mig till höger så jag kan ha en fot som håller fast det (eller åtminstone ger mig ett förvarnande ryck om det skulle hålla på att blåsa omkull igen).
Bilden först i inlägget är ljussatt utan blixtparaply, bara ett ”rent” B2-huvud faktiskt (”bare bulb” kanske man inte riktigt kan kalla det eftersom det är en liten inbyggd reflektor, men typ).
Det här porträttet ovan är med vitt paraply och blixt från höger.
Sen tog vi såklart lite utomhusporträtt när vi ändå höll på, en B2 med vitt stort paraply från höger, jag står i princip inne i det.
Lite kvarglömd julbelysning i träden blev fina bokeh-bollar och en nedgående sol vid hustaken (som fuskats till lite extra i Lightroom) gjorde att det blev betydligt ljusare och gladare än var det var.
Ett av mina favoritexempel från förr (faktiskt med en gammal AcuteB 600R som enda blixtljus) har jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg om Anna Höglund, lämpligt döpt till ”Byt plats på solen”.
När vi är inne på fuskljus är det här en annan favorit: Författarporträtt i fejkat vårljus med Ulf Nilsson.
Nu var det slut på fejkade saker, det finns ju faktiskt riktigt vårljus ute nuförtiden, men det kan också vara knixigt även om det känns fint när man är mitt i det.
