Ett utmanande militärporträtt

Fredrik, en kille som jobbar i svenska armén, hörde av sig till mig via Facebook och frågade om jag kunde ta ett porträtt av honom i samma stil som ett av hans morfar, som låg i flygvapnet runt 1940.

Han skickade med det gamla porträttet som han ville använda som förlaga och efter att ha tittat på det (och först blivit glad över hur fina porträtt folk ofta hade förr i tiden), tackade jag ja till utmaningen och vi bokade en tid i min fotostudio.

Återskapa gammal ljussättning?

Det första jag gjorde när jag såg porträttet vi skulle ha som ”facit”, var att titta på skuggorna. Hur faller de, vilken riktning, hur långa, och hur är skuggkanten? Plus någon slags allmän känsla av kontrast och retuschstil.

Sen funderade jag ett slag på hur jag skulle göra med mönstret på bakgrunden.

Skulle jag skära ut en mask som motsvarade denna och sätta upp framför en blixt för att sedan matcha hur den faller på bakgrunden med lagom toningar och oskärpa? Mycket som ska bli rätt och stämma samtidigt.

Eller skulle jag planera för fusk i Photoshop?

Jag valde att fuska.

Istället för att försöka få till allt rätt både i förgrunden och bakgrunden, tänkte jag ge bakgrunden goda förutsättningar med en lagom grå bakgrund så friläggningen kändes naturlig. Helt vitt hade krånglat till det kring håret och helt svart hade krånglat till det i studion för att få någon slags känsla om vi var rätt ute med resten.

En beautydish med raster

Jag har ingen aning om vad man använde för blixtar i en fotostudio på 40-talet? Kanske använde man fast ljus? En sak var i alla fall säker, det var inte Profoto D1 med en vit beautydish och raster som jag började med i alla fall.

Men ljusets riktning och skuggornas kant och bred kändes helt ok vid första testbilderna. Däremot var kontrasten för hög. Eftersom jag redan hade bestämt för mig att det fick bli lite retusch i Photoshop kändes det bättre att ha en aningens plattare bild att utgå från. Hellre lägga till kontrast i efterhand än tvärtom, tycker jag.

Bakom kulisserna, gammalt porträtt

Som sagt, en beautydish som huvudljus från vänster och kantljus bakifrån på högersidan, sett från kameran. Originalbilden har säkert någon slags lampa på bakgrunden också, såklart.

Diffusion med paraply

Eftersom beautydish med raster blev för mycket kontrast provade jag utan raster för att mjuka upp allt lite, men jag ville nog få bort ytterligare lite kontrast.

Sen lyckades jag inte hitta någon sax eller kniv, så istället för att ta en bit diffusionsfilter och hänga framför huvudljuset tog jag en snabbare lösning, ett halvtransparent mjölkvitt blixtparaply och tejpade dit för att diffusera. Och det blev rätt nära så jag ville ha det.

Det nya porträttet i gammal stil

För att avsluta ljusdiskussionen lite tänkte jag bara nämna att kantljuset aldrig var något jag lade jättemycket tid på, det kom från rätt riktning och föll ungefär som jag ville ha det rätt snabbt. Kanske att det fräter ut aningens mer i originalet, men å andra sidan har alla olika typ av hy och benstruktur som spelar roll.

Bakgrunden kopierade jag från originalet, även om det var mycket mindre gick det att dra upp eftersom det redan var oskarpt och aldrig är i fokus. Sen fick jag klona lite här och där för att det skulle passa in, men på det hela taget var det en liten del av det stora jobbet.

Jämförelse, sida vid sida

Spontant kan jag tycka att kanske den stora skillnaden här är skärpan. Det gamla porträttet till vänster är från en del av en större bild, så det är rätt mycket oskarpare. Mitt nya till höger kunde jag kanske ha blurrat lite för att göra jämförelsen mer rättvis.

Sen ska min kund scanna in originalet och skriva ut båda på samma sätt på något labb, då lär den skillnaden jämnas ut lite.

Kanske skulle jag bett honom luta på huvudet någon grad, men annars tycker jag nog de passar bra bredvid varandra och skillnanden i uniform från armén 2016 och flygvapnet före andra världskriget gör att i alla fall jag tycker de funkar. Plus skägget på ena bilden. Plus skillnad i utseende. Och en massa småsaker. Det är ju inte samma person.

Hursomhelst, otroligt kul att få en utmaning som denna, och jag känner mer och mer att vi på 2000-talet borde lära oss lite av folk från förr och skaffa oss bra porträtt som lever länge. Inte bara skolfoto med blåspräcklig bakgrund, sen miljarder bilder på Instagram och sen kanske en lite för avskalad profilbild på LinkedIn?

Vill du förresten bidra till veteranstödet, gör det här.