Jag har precis varit på fortsättningskurs hos David Bicho, en endagskurs som bygger vidare på hans populära och oerhört matnyttiga, men samtidigt väldigt slitsamma ljussättningskurs han håller lite då och då under två helgdagar i Spring Studios.
En av uppgifterna var att efterlikna eller kopiera eller inspireras av den ljussättning fotografen Martin Schoeller jobbar med rätt ofta i hans porträtt, dvs symmetrisk ljussättning som skapar reflektioner i ögonen som är väldigt lätta att känna igen.
Vi härmar Martin Schoeller
Tillsammans med den mycket trevliga Loke Roos, en oerhört bra bröllopsfotograf i Skåne som jag lärde känna på förra kursen jobbade vi ihop som ett team och försökte göra något liknande som Martins ljussättning med två blixtar framifrån och en på bakgrunden för att få en lätt toning som tydliggör axlarna lite.
För att mörka ner öronen och sidorna på huvudet ställde vi två svartmålade friggor som skapade en tunnel med skugga i, det var ett av två moment som verkligen påverkade hela bildens känsla oerhört mycket, det andra var såklart ljuset.
Striplights och placering
Som man ser väldigt tydligt i ögonen är det två ljuskällor framifrån, en strip softbox på vardera sida om kameran väldigt nära modellen. Vi använde rätt stora och långsmala strippar, men vinklar man normalstora softboxar kan man uppnå liknande resultat.
Med raster hade det varit enklare, men vi experimenterade med höjd och vinklar till vi var nöjda. Kanske lite mer kontrast och skuggor än i originalet, och kanske inte lika stora blänk i ögonen, men sen är jag inte helt jätteförtjust i hans porträtt även om jag gillar idén.
Om man inte är petig går det att komma hyfsat nära med två blixtparaplyer också, som i detta inlägg: Snyggt porträttljus med två silverparaplyer, även om man inte får samma form på blänket i ögonen såklart, men liknande avtoning på sidorna av ansiktet.
Självporträtt och sånt som affärsidé?
Det är inte ofta jag blir fotograferad av en annan fotograf med en så genomarbetad ljussättning, däremot har jag raderat tusentals trist bilder på mig själv från minneskorten under åren som jag bara tittat snabbt på för att ställa in ljuset.
Självporträtt är ju rätt kul, men man skulle ju faktiskt kunna göra det till någon slags affärsidé? Varför måste alla selfies vara tagna med mobilkameror hela tiden? Varför inte gå till en fotograf med en specifik beställning om vilken stil på ljus och porträtt man vill ha, sen skulle man t om kunna gå så långt som att låta kunderna fotografera varandra?
Fotograf för en dag?
Jag fick faktiskt en förfrågan för någon veckan sedan när en kille ville ta ”Martin Schoeller-porträtt” av sig själv. Ganska roligt, tycker jag. Bara grejen att faktiskt ha tänkt igenom stilen man vill ha innan gör ju jobbet enklare för fotografen, även om man kan testa annat också.
Hade jag haft en större studio och velat arbeta på helger skulle jag göra en nisch av detta, jag som fotograf hjälper till att sätta ljuset så som kunden vill ha det, sen kunde jag låta kompisgäng eller par fotografera varandra medan jag drack kaffe och hjälpte till.
Lite som ”modell för en dag”, fast inte lika fast bestämda stilar (porträtt vid spegelbord, t ex). Kanske skulle kalla det ”fotograf för en dag” och sälja det som presentkort?
Eller så gör man en fotoautomat som producerar den här typen av porträtt, eller fotobås (photo booth) man kan ha på evenemang?
Martin Schoeller och hans porträtt går förresten att se på Fotografiska ett tag till. Och David Bicho har information om sina kurser här.
