Ibland blir testbilderna mer kreativa än de man faktiskt hade planerat. Speciellt när man arbetar ute i miljö och upptäcker saker när man bara testar ljuset.
Ett sånt ljus som varierar hela tiden, från en centimeter hit eller dit, till vinkeln på huvudet, är ljus som studsar på fönster och fasader. Kanske inget man kan planera för så mycket, men det är kul när allt sammanfaller och blir bra.
I det här fallet skulle jag fotografera en kvinna till ett tidningsomslag och det blåste rätt mycket. Jag hade med mig en Profoto B1, ett rejält stativ och en beautydish (bättre än paraply vid blåst).
Vi hittade en innergård där det var lite mer lä och solen inte låg på stenhårt överallt. Efter att ha tagit några porträtt i ett hörn av gården lät jag blixten stå kvar och jag gick runt med kameran för att hitta nya vinklar och se var det fanns bra ljus att blanda med.
Av en ren slump stod Anna, som hon heter, kvar, medan jag testade och vips såg jag hur den kritvita fasaden med sina blanka fönster bakom min rygg studsade ett rätt skarpt ljus på henne.
Det var lite som när jag fotograferade pressbilder på Johanna Lindbäck och hittade en tegelvägg där några solkatter från fönstren på andra sidan gatan lyste upp små fläckar.
Själva idén är inte så mycket mer än så, men om man försöker att gå runt modellen och samtidigt tittar i kameran kan man ibland hitta ljus som skulle vara lätt att missa. Ett enkelt sätt att göra variation utan att behöva lägga så mycket tid på att ändra sin ljussättning.
Det var inte mer jag hade att säga om detta.
