Fyra blixtar och en styrelse

Gruppfotografering är 95 procent förberedelse och 5 procent fotografera så snabbt som möjligt samtidigt som man tjoar åt gruppen att faktiskt titta in i kameran och koncentrera sig på uppgiften att vara modell i några få sekunder.

Vis av erfarenhet försöker jag se till att allt ska vara perfekt när det gäller ljussättning och utsnitt och allt innan personerna som ska fotograferas anländer, sen får man fokusera på att samla dem till något som ser ut som en grupp och hålla dem glada.

Om beställaren av bilden är på plats och sköter det sistnämnda är det ganska enkelt att ta en bra gruppbild. Som i detta exempel.

Jag kanske har sagt att jag inte är så förtjust i att fotografera gruppbilder? Sen kom jag på att om jag istället för att tacka nej försöker omfamna det hela och försöka göra något bra av det kanske det blev roligt igen. Och precis så är det.

Porträttfotografering av en person kan vara svårt nog, har man tretton huvuden med tillhörande kroppar som ska koreograferas blir allt genast hundrafalt mer komplicerat.

Det som jag tror är den överlägset mest avgörande faktorn som bidrar till en nöjd kund och en bra bild, är kommunikation. Eller snarare förväntningar. Och kanske förutsättningar också.

Är man tillsammans på det klara med ungefär vilken känsla gruppen ska utstråla blir det lättare, om man har olika tankar om sånt kommer troligtvis inte jättemånga timmar med Photoshop hjälpa.

Jag är av uppfattningen att en gruppbild gärna få vara lite spretig, alla behöver inte kolla in i kameran, alla behöver inte le, alla behöver inte stå på perfekt avstånd från varandra heller.

Hur ser lokalen ut?

Tillbaka till förutsättningar.

En gruppbild med tretton personer kräver lite utrymme för att det inte ska kännas alltför trångt och trist. Sen kanske det blir trångt ändå, men lite rymd skadar inte.

Finns det en lugn bakgrund är det bra, är det stort avstånd till bakgrunden är det ännu bättre. Men finns det bara en lugn bakgrund duger det alldeles utmärkt. Så slipper man ta med en jättebred pappersbakgrund eller annan typ av fond. Eller sitta i Photoshop och frilägga allt som sticker ut.

Gruppbilder och glasögon

Om så bara för att kunna förbereda en ljussättning som blir lättjobbad. Som t ex gör att glasögon på majoriteten av personerna i bild inte blir ett problem man måste håll koll på för varje bildruta.

Här är takhöjden något viktigt och bra. I det här fallet fanns det höjd till tak så det räckte och blev över, åtminstone framför gruppen. Bakom blev det genast lite trängre.

Har man bara alla blixtar som lyser mot gruppen framifrån högt nog kommer inte ens den värsta antireflexbehandlingen att ställa till några problem som måste korrigeras i efterhand.

Jag använde mig av fyra Profoto-blixtar, två D1 och två B1. Lokalen hade jag tittat på tidigare, så jag visste att det fanns eluttag nära bakre väggen på båda sidor, skulle jag även dra elsladd till huvudljuset hade jag behövt två förlängningssladdar. Nu slapp jag det.

Den här testbilden är alltid bra att ta. Stäng bara av radiosändaren och ta en bild när blixtarna inte hjälper till. Bara för att få en uppfattning om hur mycket lamporna i lokalen påverkar bilden. Här var det minimalt, så de fick stå på.

Huvudljuset kom från både vänster och höger, båda högt upp på två Manfrotto 420B bomstativ som alltid är pålitliga och stabila om man vill få upp en Profoto B1 eller D1 högt med paraply och allt.

Till vänster hade jag ett jättestort blixtparaply, Umbrella XL med silverfärgad insida, till höger ett stort med vit insida. Jag vred dem båda lite mot andra sidan av gruppen för att få ett jämnt ljus över alla personer som stod där.

Jag visste inte exakt hur stor plats de skulle behöva framför den vita väggen så jag tog med ett 24-70mm/2.8 för att kunna välja den lösning som passade bäst. Nu blev det att jag körde inzoomat, så i princip hade jag kunnat ta mitt 85mm-objektiv och tagit några steg tillbaka.

Det är inte ofta jag ljussätter med fyra blixtar, men just gruppbilder kan verkligen ha nytta av det separerande kantljuset som även lyser upp bakgrunden lite.

Ljuset bakifrån letar sig in mellan raderna och hjälper till att separera formerna lite, här var det lättare än när det är idel mörka kavajer, men de har i alla fall sin funktion hursomhelst.

Den färdiga bilden i årsredovisningen är mer beskuren än de bilden jag levererade, men den har fortfarande toningar och skuggor kvar i bakgrunden vilket jag uppskattar. Helt jämn bakgrund på gruppbilder kan ibland se lite för inklippt ut enligt min mening.

När vi ändå hade alla blixtar på plats passade vi på att ta några individuella porträtt, det var bara att ställa dem precis i mitten och fotografera vidare. Funkar ljuset för en grupp kommer det funka minst lika bra för enskilda personer.

Jag hade gärna fotograferat nya styrelseporträtt av alla, men som det så ofta är med styrelsefotograferingar så planeras de in när det är ett styrelsemöte inbokat och alla är samlade (smart), men eftersom de har ett rätt fullt schema den dagen har man inte så mycket tid på sig att fotografera (synd).

Till just denna årsredovisning har jag fotograferat rätt mycket, vid ett annat tillfälle dokumenterade jag överlämningen av ”stafettpinnen” och där blev det en bildserie över ett uppslag. Alltid roligt när det blir lite mer som en film eller serie ibland.

Jag har fotograferat denna styrelse (eller så den såg ut förra året) tidigare och efter det uppdraget skrev jag ett långt blogginlägg i samma stil som detta om du vill se planering och fotografering steg-för-steg (länk till andra utförliga inlägg) som resulterade i en annan bild.

Styrelsefotografering, steg för steg

För att avsluta så tänkte jag bara säga att bilden var rätt klar direkt efter fotograferingen. Jag tittade snabbt igenom bilderna jag tog för att ge gruppen en paus i smilandet och för att jag skulle se om det fanns något användbart. Sen gjorde jag så några gånger.

Sen var det klart.