Det här med hur man arbetar kanske inte är så intressant, men jag har klurat på det lite då och då. Ändå. Och ska man göra någon liknelse så jobbar jag lite som albatrosser flyger.
När jag började min karriär inom arbetslivet var det först på några extrajobb här och där (vårdhem, telemarketing osv). Det var väldigt styrt och gav inte utrymme för att utveckla någon speciell stil.
Sen började jag på reklambyrå och jobbet blev lite väl mycket livet, dvs allt man gjorde. Så kul var det. Jag hade kul på mina tidigare arbetsplatser också, men jag jobbade aldrig över.
Från det att jag började på reklambyrå, slutade där, startade webbyrå, sålde den, startade reklambyrå för att sedan sluta på den och driva eget som enmansreklambyrå och till sist satsa på livet som fotograf utan att sprida mina kunskaper tunt över en stor yta har det alltid varit mina intressen som varit kärnan. Det jag ville göra.
Förut jobbade jag nästan hela tiden, umgicks mest med folk jag kände via jobbet, jobbet var ju hela livet. Vilket djur som man ska likna det vid vet jag inte, myra kanske? Eller något annat som bara hetsar på hela tiden? Det var på samma gång en slags stress hela tiden, men också ett konstigt lugn för jag hade hela dygnet på mig.
När jag blev äldre (och tröttare), fick barn och inte längre hade hela dygnet på mig att göra klart saker var det dags att försöka jobba smartare, inte hårdare och längre.
Det var då någonstans som mitt sanna jag fick leva ut ordentligt. Jag är inte lat, men kan definitivt vara bekväm. Vill man inte slita ihjäl sig och stressa får man försöka hitta sätt som gör att varenda grej tar lite mindre tid och blir enklare.
Där någonstans dyker albatrossen upp. Jag flaxar i perioder rätt hårt och mycket för att vinna höjd (pengar på kontot, ligga ett steg före kunderna) så jag hinner med allt annat i livet. Oftast är det familjen men det kan också vara att få lite ordning i fotostudion så man sparar några minuter varje gång man använder den genom att kunna hitta sakerna lättare.
Saxat från Wikipedia om albatrosser:
Albatrosserna är så väl anpassad till glidflygning under dessa förhållanden att deras hjärtfrekvens under flygningen är mycket nära deras vilopuls.
På grund av denna effektivitet så är de mest energikrävande momenten i flygningen, under ett födosök, inte själva distansen utan landning, lyftet från marken och själva jakten när de väl lokaliserat en födokälla.
Denna effektiva flygteknik är själva grunden till albatrossernas framgång som långdistans-födosökare.
Denna anpassning gör dem dock beroende av vind och vågor eftersom deras långa vingar är dåligt anpassade för att flaxande skapa lyftkraft och merparten saknar musklerna och energin för att genomföra längre sträckor med hjälp av att flaxa med vingarna.
Detta medför att de är tvingade att vila på havsytan vid lugnt väder tills vinden tar i igen. De sover också på samma sätt och inte i flykten vilket ibland påstås.
Det roliga med liknelser är att man kan lägga in lite vad man vill i det man tycker passar. Fast här är det rätt mycket som känns igen för mig, jag har blivit så otroligt mycket mer långsiktig i allt jag gör.
Jag är samtidigt, som albatrossen, rätt dåligt anpassad med så livet ser ut för mig just nu att flaxa för mycket. Det skulle ta alldeles för mycket tid och energi från familj och övrigt liv. Så jag behöver glidflyga rätt ofta för att inte gå in i väggen eller somna.
Förut hade jag som sagt hela dygnet på mig, att jobba kvällar och helger var inget konstigt, livet var ju så. Nu tackar jag i princip nej till alla uppdrag som ligger utanför ordinarie kontorstid. Så fort jag behöver göra det blir det en väldigt trixande med att få hämtningar och lämningar att fungera, för att inte tala om hur trist det är att mest träffa barnen när de sover.
Jag gillar också att kunna lägga tid på annat än bara kunduppdrag, bloggen t ex, eller att hitta smartare sätt att transportera saker, fakturera, planera jobb, arbetsflöde och optimera min utrustning så den blir så anpassad till mitt sätt att arbeta som möjligt.
Det är såklart en rejäl lyx att kunna ha det så, men det är heller inget som bara blivit på det här viset. Alla förutsättningar jag har idag är resultatet av många små minuters arbete under flera år för att trimma allt litegrann.
Mycket handlar om att lära känna sig själv och sina begränsningar, för att ta det ur en negativ vinkel, jag har kommit på en massa saker som kan hindra mig från att ha ett bra liv, och försöker hela tiden identifiera dem för att slippa göra samma misstag alltför många gånger.
Förut var jag en kolibri (bättre liknelse än myra eftersom det också är en fågel), jobbade frenetiskt och brände energi till max, men nu har jag blivit mer en glidflygare som albatrossen. Och jag gillar det verkligen, det passar mig.
Bara att skriva det här inlägget är en del av allt det här. Jag mår uppenbarligen bra av det, så jag försöker hitta tid lite då och då. För andra kanske det bara blir ett stressmoment som man bör försöka ta bort, för mig är det något jag blir trist av att inte få min dos av lite då och då.
Har du inget för dig kan du alltid fundera på hur du jobbar, och varför, vad som styr dig, vad som begränsar dig och vilka förändringar som har gjort att du mår bättre och jobbar gladare. Det är väl investerad tid (om du inte blir stressad av att tänka på det dvs).
