≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Stop-motion, steg för steg

01_testbild-scen-stop-motion-hand-kuliss-fotostudio-ljussättning

Nu har jag gjort min första stop-motion-film i fotostudion, eller snarare, jag stod för ljussättning och fotografering plus lite tips och råd som förhoppningsvis gjorde projektet smidigare. Eftersom jag ändå dokumenterade det hela kan jag lika gärna visa upp hur vi gjorde arbetet som resulterade i en kort film av 935 bilder.

Kunden i det här fallet var ingen betalande kund, Concinnity UF heter företaget som är ett projekt inom Ung Företagsamhet, en del av utbildningen som är en riktigt smart sak. De verkar få lära sig en massa nyttiga saker genom att starta ett i princip riktigt företag med allt var det innebär. Det jag sponsrade med var del av marknadsföringen.

02_bts-film-stop-motion-fotostudio-uppställning-blixtar-fotobord

De hade ringt mig en vecka tidigare och frågat om jag ville hjälpa dem med att ta fram en film, eftersom det handlade om stillbilder till stop-motion och jag hade lite hål i kalendern ställde jag upp. Rörligt är annars något jag håller mig ifrån ett tag till.

Jag fick förklarat för mig vid vårt möte ungefär vad de hade tänkt sig och vi gjorde en lite projektplan för vad som behövdes och sånt som är bra att tänka på innan snarare än under produktionen.

Filmens handling skulle “utspelas” på en rätt liten yta, lite produkter och figurer som åker runt på ett underlag med lite kuliss bakom. Så jag satte upp en ljussättning som jag trodde skulle göra jobbet så enkelt det bara gick.

Senast jag gjorde en liknande plåtning var när jag tog fram kampanjmaterial och bilder till läsplattan Letto åt Adlibris, då minns jag hur bra det var att kunna arbeta rätt fritt runt bordet så det inte fanns alltför mycket som stod i vägen.

Lustigt nog var det samma ljussättning till en produktfotografering som jag visade som exempel som de nappade på, så det var bara att ta ett genomfört jobb och göra det ännu smidigare att arbeta med.

Första testbilden för ljussättning

03_stop-motion-första-testbilden-kolla-befintligt-ljus-studio

Såhär försöker jag alltid göra när jag fotograferar manuellt med studioblixtar, att ta en bild med de inställningar jag tänkt använda men ha blixtarna avstängda (eller enklare, stänga av sändaren).

Då ser man direkt hur mycket det befintliga ljuset påverkar bilden, och här sipprar ljuset från taklamporna i studion in överallt, och jag var redan på 1/200s så det fick bli att minska bländaren från 8 till 11, sen var det helt svart på nästa testbild.

Bra arbetsyta för stop-motion

Nu var det som sagt ingen Wallace & Gromit vi skulle göra, så det vi behövde pyssla med på fotobordet var inte så komplicerat, men ändå är det skönt att minimera risken för att någon välter ett stativ (hände ändå) eller puttar omkull kulisserna (hände såklart också).

Bordet vi använde var en sån där best som är höj-, och sänkbar, väger hur mycket som helst, men är rätt smidig då man kan ställa in exakt den höjd man vill. Har man böjt sig 935 gånger i någon oergonomisk ställning kommer man få ryggskott eller värre.

Sen försökte jag få undan ljussättningen så den inte var i vägen heller, så det blev en blixt ovanför bordet och en under. Två stativ med armar stod bakom bordet och agerade hängare för fiskelinor till några av objekten i kulissen (sol och moln). Då återstod i alla fall framsidan av bordet och bägge kortsidorna.

04_bakom-kulisserna-stop-motion-film-fotografering-upphängning-stativ

Enkel ljussättning för stop-motion

Som sagt, enkelt, och det innebar ett bomstativ jag gjorde av ett C-stand med en bom som passade bra. Just ett C-stand är ju otroligt stabilt i sig, men tar också lite golvyta, en bra bonus. Och sen på med en motvikt på det för ökad stabilitet. Just denna del i studion stod helt orörlig genom hela projektet, skönt nog.

På bomstativet satte jag en Profoto D1 med en mellanstor softbox (60×90 cm), det var ju inte så stor yta vi behövde ljussätta, så det funkade bra.

06_testbild-2-med-objekt-lätt-redigering

En av de första testbilderna såg ut såhär. Den vita bordsskivan blev som en reflexskärm över hela scenen. Något som skulle kunnat varit jobbigt om man ville få ett annat ljus, men som nu bara var smidigt. Blixten är riktad ganska exakt rakt ned, så skuggorna syns för någon slags “förankring” mot underlaget men inte krånglar till det för när man ska animera saker i scenen.

Det första problemet blev att bakgrunden blev för ljus för det vi ville göra, nämligen färga den blå med ett färgfilter på blixten så bakgrunden får en toning från mitten och utåt. Så blir det om man har en ren softbox en bit upp och väggen bakom inte tillräckligt långt bort. Ljus har en förmåga att sprida sig.

07_testbild-blå-bakgrund-ljussättning-färgfilter-spill

Blixt nummer två är också en Profoto D1 som står på ett kort stativ precis under bordsskivan, i linje med huvudljuset över bordet och kamerastativet, så allt linjerar fint.

På blixten sitter en Profoto Zoomreflektor med raster och utanpå den har jag tejpat ett blått färgfilter. Att försöka färga in en bakgrund med en ljuskälla när den redan får ljus från en annan är inte så lätt, så nu var projektet att minska huvudljusets inverkan på bakgrunden. Det kan man t ex göra med en flagga.

08_ljussättning-bakgrundsljus-toning-flagga-spilljus

Såhär blev det då, fint blått i mitten men sen övergick det blå till någon blandfärg som inte var så fin ut mot kanterna. Jag riktade om blixten under bordet för att se hur det förändrade ljuset men inget blev speciellt bra.

För mycket spillljus från softboxen ovanför bordet helt enkelt, problemet med att försöka avskärma med något svart mellan softboxen och bakgrunden var att jag inte kunde sänka flaggan tillräckligt för att blockera allt ljus, då hade den synts i bild.

05_behind-the-scenes-stop-motion-bakgrundsljus-huvudljus-softbox-raster

Ett raster är oftast enklast

Som tur är har jag lite allt möjligt i studion, t ex ett mjukt raster som passar denna softbox perfekt. Och med den monterad blev det inga problem med spilljus längre, allt ljus från blixten ovan hamnade på bordet och då kunde bakgrundsljuset får göra sin sak ostörd.

09_bakgrundsljus-toning-färgfilter-raster-softbox

Man kan såklart göra det här på en massa olika sätt, t ex bygga en bakgrund på bordskanten som bättre skärmar av ljuset, eller helt enkelt försöka flytta sig längre från bakgrunden med bordet, eller rikta huvudljuset aningen mot kameran (fast då blir skuggorna annorlunda såklart), eller så hänger man upp en grå alternativt svart pappersbakgrund som man ljussätter. Ett raster på softboxen var dock enklast och snabbast, plus att det inte gjorde det svårare att arbeta kring bordet.

Ljussättningen klar, vad härnäst?

När vi var klara med ljuset och nöjda med hur det såg ut och funkade byggde mina kunder upp “scenen” där allt skulle utspelas. Några träd i papper tejpades fast på bordets baksida och en sol plus moln hängdes i fiskelina från stativen bakom bordet.

Nu var allt klart för inspelning, eller snarare fotografering.

10_fjärrutlösare-kamera-hähnel-stop-motion-fotostudio

Kamera med fjärrutlösare

Jag har, i ärlighetens namn, aldrig använt en fjärrutlösare för att ta bilder utan att hålla i kameran. Men det kändes som en smart sak att ha för att slippa få en onödigt ryckig film för att kameran har flyttat sig någon millimeter hit eller dit av alla gånger man rör vid den för att trycka på knappen.

Det är såklart bättre om man kör med den där funktionen som tar en bild någon sekund efter man tryckt på knappen, för att minska risken för skakningar, men det blir ändå väldigt många gånger man vidrör kameran, och varje gång kanske något förskjuts aningens.

Jag köpte en fjärrutlösare som skulle fungera med Nikon-kameror (allt fotograferades med en Nikon D800 förresten). Hähnel heter märket om jag läser rätt på bilden, först hade jag tänkt köpa Nikons egna produkt för detta, men den kostade typ två eller tre gånger så mycket, och jag visste inte riktigt om det var värt pengarna att ha en massa funktioner. Jag ville bara kunna trycka på en knapp för att ta en bild, åtminstone till detta projekt.

Sen var säljargumentet med denna att den sattes i blixtskon på kameran och hade en egen blixtsko man kunde sätta t ex min radiosändare till blixtarna ovanpå, så hade man allt samlat.

Men icke.

11_fjärrutlösare-tillsammans-med-profoto-air-radiosändare-kamera-stop-motion-fotostudio

Kameran tog en bild när jag tryckte på knappen, och blixten löstes ut, men inte tillräckligt samtidigt. Det följde med lite olika sladdar till fjärrutlösaren, så den använde en kontakt i kameran för detta, men någon slags fördröjning gjorde att blixten inte hann med bilden, eller vice versa. Svårt att avgöra.

Hursomhelst funkade det inte som jag hade hoppats. Som tur är gick det alldeles utmärkt när jag kopplade in fjärrutlösaren till sin kontakt och min Profoto Air-sändare till en annan. Sen var det bara att köra, och allt funkade bra hela tiden.

12_stop-motion-fotografering-fotostudio-förhandsvisning-kamera-fjärrutlösare-jpg

Förhandsvisning: På

I vanliga fall har jag aldrig visning av tagen bild, eller vad det heter, påslaget i kameran. Jag blir mest störd av att det lyser mig rätt i ögat och trycker hellre på visa-bild-knappen när jag vill kolla. Går fortare och är smidigare för mig.

Men, i detta fall var det jättebra att ha den funktionen påslagen, så kunde de som stod bakom kameran se direkt hur bilden blev utan att behöva röra på kameran för att trycka på visningsknappen, så kameran stod faktiskt helt orörd under hela vår fotografering.

Det märktes skönt nog när jag gjorde i ordning alla bilder i Lightroom. Inte en enda gång hoppade bilden, och då använde jag ett vanligt Sirui-stativ som kanske inte är det tyngsta eller mest stabila man kan välja för den här sortens fotograferingar. Jag har ett monster i källaren, ett rejält pelarstativ, men det använder jag tyvärr så sällan för att det just är så fantastiskt otympligt.

Live View är också bra

En annan funktion som jag i princip aldrig använt förut är Live View som var väldigt bra när vi ställde in vinkel och allt innan fotograferingen påbörjades. Då kunde också mina kunder stå bakom och se direkt när det flyttades runt saker på bordet.

Skulle jag göra sånt här oftare vore kanske en lösning som CamRanger eller något i den stilen värdefullt, men en fjärrutlösare och direktvisning i kameran gick också bra.

Av mina kollegor på kontoret blev jag rekommenderad Dragonframe som ska vara bra för att enkelt kunna se flera bilder samtidigt i lager, men det kanske blir till en annan gång om jag gör något mer avancerat och fotograferar direkt in i datorn.

Det roliga med den här relativt enkla lösningen var att jag efter ett tag gav fjärrkontrollen till en av företagarna så kunde de sköta sig själva, roligare för dem och avslappnande för mig. Jag tillförde ju ändå inte så värst mycket i det här skedet, så mycket bättre på att trycka på en knapp tror jag inte jag är.

13_kontaktkarta-översikt-bildrutor-stopmotion-lightroom

Fotografera i JPEG

Totalt blev det som sagt 935 (jag har kanske sagt 938 också?) bildrutor som vi fotograferade denna dag. Det blev 12,6 GB bildfiler direkt från kameran, och då hade jag ändå ställt in den på JPEG (Fine), vad det hade blivit med 36MP RAW-filer (NEF) vågar jag inte ens försöka räkna ut. Så att fotografera i JPEG var ett måste.

Grading i Lightroom

Jag ställde in vitbalans och standardinställningar i kameran, och behövde inte korrigera det värst mycket efteråt i Lightroom. Nu skulle det som sagt bli rörligt, så varje bild hårdgranskas inte direkt. Men efter att ha plockat ut några referensbilder som innehöll ungefär det spektra av saker som fanns (en hand, lite produkter, och den rena bakgrunden) gjorde jag de justeringar som passade för att få de färger och den känsla jag ville.

Eftersom allt var en vinkel och en scen och exakt samma ljus hela tiden var det bara att synkronisera inställningarna på alla bilder, plus beskära dem för 16:9-formatet de skulle göra filmen i. Sen tryckte jag på “Export” och gjorde något annat medan datorn exporterade ut nya JPEG-filer som de sedan importerade och gjorde film av.

Den färdiga filmen!

Såhär blev den, med speaker och musik. Exakt hur lång tid de har jag lagt ner på att göra själva filmen vet jag inte, men det blev inga direkta klipp eller övergångar som tog tid.

För själva studioarbetet lade jag nog ner ungefär 3-4 timmar totalt, från det jag lyfte fram det första stativet till jag hade plockat undan allt igen. Effektiv fototid är nog under tre timmar, när vi väl kommit igång flyttades sakerna runt ganska snabbt.

Vad kunde gjorts mer effektivt?

Nu var det här första gången jag gjorde stop-motion (senaste gången var nog när vi gjorde en film om stövlar som magiskt gick av sig själva med en Super-8 i trean eller fyran) så jag är rätt nöjd med att allt gick framåt hela tiden. Visst, någon råkade snubbla på ett stativ så solen flyttade på sig lite, men i denna genre tycker jag att lite hackighet har sin charm på något sätt.

Till nästa gång ska jag nog avskärma mer i studion, dvs sätta upp avspärrningar där man aldrig får gå, annars kan det bli riktigt jobbigt om man måste ta om tio eller hundra bilder, eller niohundra, bara för att någon stöter till en sak på bordet.

Sen kanske man ska förbereda ljussättningen och testa den dagen innan så man är helt klar att köra när allt finns på plats.

Fotografera direkt in i datorn (tethering som det kallas) har ju definitivt sina poänger och då kanske gärna med ett program där man kan se föregående bildrutor som en mall. Men direkt till Lightroom kan nog också räcka bra, så man kan lägga på de justeringar automatiskt och bättre se de färdiga bilderna direkt när man tar dem.

Annars tror jag inte jag kommer på så mycket mer just nu, men det är ju också för att jag inte håller på med rörligt och inte ens var inblandad i filmdelen av det här projektet.

Kul var det hursomhelst, men vänta er ingen ny THE PIRATES! BAND OF MISFITS från mig, det överlåter jag med varm hand till de som har tålamod för sånt. Otroligt bra film, förresten.

Vill du läsa fler jättelånga inlägg upplagda på det här sättet har jag några steg-för-steg-inlägg om olika fotograferingar.

Skriv gärna en kommentar om du har frågor eller tips på saker som kan vara bra för andra som läser det här inlägget. Tack.

2 comments… add one
  • Therese 9 april, 2019, 11:34

    Tack för bra tips! Undrar lite över hur du skulle tänka när du prissätter en stopmotion-film, det är ju så himla många bilder…

    • Fotograf Stefan Tell 10 april, 2019, 08:48

      Tack själv för kommentaren och frågan.
      Jag skulle nog säga att man får tänka bort antal bilder, det är ju trots allt förarbetet som är det stora, att sedan flytta något en millimeter i taget blir ju bara en bildruta som flimrar förbi i filmen. Ska man däremot behandla bilderna en efter en är det en annan sak, såklart.

      Just det här exemplet var att jag sponsrade några ungdomar och deras UF-företag, så jag tror inte ens jag tog betalt faktiskt.

      Men skulle det varit ett betalt uppdrag hade jag nog tagit betalt för den tid allt tar, och försökt effektivisera mitt arbetsflöde så det blev prisvärt för kunden och inte olönsamt för mig.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.