Författarporträtt gör jag rätt ofta, men många gånger är åtminstone barnböcker ett resultat av samarbetet mellan en författare och en illustratör. I fallet med Mark Levengood och Ilon Wikland vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva det, de samarbetar i alla fall med boken som kommer ut på Lilla Piratförlaget senare i år.
Mitt jobb var att fotografera dem i Ilons hem en fin dag och få med lite av deras samarbete och något annat än studiomiljö. Med stora fönster i norr var ljuset i lägenheten rätt fantastiskt från början, men lite hjälp på traven kunde solen få ändå. I form av en blixt som gav en liten extra strimma av ljus.
Hennes ateljé, där vi tog merparten av porträtten, hade om sagt fint ljus, men eftersom de skulle sitta vid bordet och jag skulle fotografera från rummet bredvid för de första bilderna behövdes det lite ljus från mitt håll så deras ansikten inte blev helt i skugga. Lösningen blev en blixt.
Till vänster om mig, högt upp, minns dock inte riktigt vilken ljusformare jag använde, står blixten och skapar den ljusstrimma du ser på bilden till höger ovan.
Ljuset gick även omvägen via en balkong till vänster som hade glasdörr där ljuset åkte ut och sen in igen vid fönstren framför skrivbordet. Lite krångligt att beskriva, men det var smidigt att kunna göra så i alla fall.
Här kanske det syns lite bättre, skuggan till vänster i bild är där ljuset inte faller, sen träffar det både hans hand som då skuggar ansiktet aningens, plus Ilons hela kropp. Det räckte med lite grovt upplättningsljus som ändå hade karaktär.
Sen smög jag ut på balkongen och lät dem prata på, att försöka regissera dem genom en glasruta var praktiskt taget omöjligt. Så de fortsatte, och jag försökte hitta vinklar som blev fina och lagom mycket fönsterblänk i.
Just att fotografera genom fönsterrutor är alltid tacksamt för porträtt, det ger ju ett lager till med ljus och mönster, men det är knivigt. Lite blänk vill man ha, men inte överallt. Så bilden ovan åtminstone har jag fått till genom att hålla en arm framför kameran så jag skuggar ljuset som faller på rutan och därmed ger fri sikt för kameran in genom fönstret. Snyggt, tycker jag.
Det här var halva jobbet ungefär, resten av författarporträtten tog jag inne i lägenheten vid ett bord, men det får bli ett annat blogginlägg.
En fantastiskt trevlig fotografering förresten, två väldigt trevliga människor med bra kemi i en lägenhet full av fint ljus. Och lite extra ljus för att få det ännu finare.
Det är vid tillfällen som detta jag är glad att jag alltid har med mig för mycket utrustning så man kan ta något bra och göra det bättre, eller mer genomförbart utifrån det man ser framför sig kan bli bra.
