När jag fotograferar porträtt och gruppbilder på plats åt kunder händer det inte alltför sällan att det är på någon konferensanläggning. Oftast är det då alla är på plats samtidigt, så det är lika bra att passa på att fotografera när det finns tid.
Denna gång var det ute på Arlanda i ett av hotellens konferensrum, exakt hur det såg ut där visste jag först när jag kom dit. Jag hade såklart kunna be kunden ta någon enkel mobilbild på morgonen när de kom dit, men jag tror inte det hade förändrat så mycket vad gäller vilken utrustning jag skulle packa med mig.
Så det blev mitt standardpaket för fotografering på plats, två Profoto D1, lite olika ljusformare och några stativ. Plus kamera och objektiv såklart.
Först ljustest utan blixt
Denna dag skulle jag både fotografera individuella porträtt av alla och sedan ett par gruppbilder, min första idé var att låta de stora fönstren få vara bakgrund då det var en rätt fin himmel med lite blandade moln utanför.
ISO 200, slutartid 1/200 sekund och bländare 4 gjorde att det såg ut såhär. Alltså ganska bra förutsättningar för att kunna styra ljuset själv som jag ville ha det.
En blixt upp i ett högt tak
Även om rummet var rätt stort fanns det inte så mycket plats att arbeta på, det stora konferensbordet tog större delen av golvytan och eftersom de skulle fortsätta att arbeta vid det efter jag var klar med porträtten kändes det inte så smart att använda deras tid till att stöka till allt.
Så idén med att fotografera dem mot fina moln skrotades, det hade kunna bli bra för porträtten men gruppbilderna hade inte fått plats mot den bakgrunden på ett bra sätt utan massor med arbete i Photoshop för att få bort gardiner och vägg.
Däremot fanns det en bra tapet bakom projektorduken som hängde ner över den enda vägg som verkade vara fri från installationer av lampor och fast monterade tavlor. Efter att ha rensat den från tejprester som något tidigare sällskap hade lämnat hade vi en bakgrund som var bred nog för alla gruppbilder att få plats framför.
När en av kunderna stod och tog bort tejp passade jag på att testa ljuset (lite i smyg sådär) för att se hur det föll och hur exponeringen blev.
Test av ljuset på ny plats
Blixten står fortfarande kvar på samma plats som tidigare, precis utanför bild till höger, riktad snett upp mot taket och den vita väggen. Det var för övrigt den enda vita väggen i rummet, så det var ett ganska enkelt val varifrån ljuset skulle komma. Men mest kom det snett uppifrån.
Samtidigt som detta gjordes och jag finjusterade vinkel och styrka på blixten bad jag en av konferensdeltagarna att sätta sig vid hörnet av bordet, ungefär där den uppfällda datorn står, för att se om det skulle bli en bra plats för individuella porträtt som jag också skulle fotografera. Helst utan att behöva arbeta om hela ljussättningen.
Mer om det senare.
Vi hade som sagt ett par olika konstellationer som skulle fotograferas i olika gruppbilder, allt från tre och fyra personer till större grupper.
Just gruppbilder kan få vara lite mer långsmala i det liggande formatet, jag levererar sällan sådana bilder i helkropp, det blir så många fötter på bild samtidigt.
Den stora gruppbilden blev kanske några personer för stor för denna vägg och för rummet, men nöden har ingen lag. Sen kan jag gilla att allt inte blir helt perfekt och man får med lite annan vägg på kanten. Det ger lite mer liv åt det hela.
På det hela taget funkade det överraskande bra med bara en blixt upp i taket, personerna till höger i bild som stod närmast ljuskällan fick aningens mer ljus på sig än de på vänsterkanten, men när ljuset först har kommit från blixten, studsat i taket och sedan ner igen jämnas skillnaderna ut ganska bra. Lite efterarbete med en tonad mask gjorde att det hela kändes som en helhet man kan acceptera.
Samma ljus för porträtt och gruppbild
Det här är något jag strävar efter i de flesta snabbjobb jag gör, att slippa lägga för mycket tid mitt i fotograferingen för att justera ljussättning och vinklar. Bättre då att ha det klart för sig innan man sätter igång sina modeller.
Här hade jag redan testat ljuset för individuella porträtt vid ett hörn av bordet där jag samtidigt fick hjälp av den vita bordsskivan som en stor reflexskärm. Ljuset var också så långt borta att det inte skulle behövas några justeringar för olika längd på personerna. Sen ger samma ljus ändå stor skillnad i känsla på olika utseenden, men på det stora hela var det bara att köra.
Så, snabbt från gruppbilderna till att alla fick sätta sig med en namnlapp på stolen, fotograferas till varje porträtt satt som det skulle, och sedan nästa person på listan. Ibland fungerar högt tempo som en motvikt till att folk blir nervösa eller börjar tänka på hur de ska se ut. Man ska såklart inte stressa fram något om man kan undvika det, men löpande-band-principen kan ibland avdramatisera det hela.
Jag avslutar med samma bild som jag började med, den blixten du ser på höga stativet är den enda som användes till alla dessa bilder, utan någon som helst förändring. Den närmast i bild var som reserv men enligt devisen ”en ljuskälla, ett problem” osv valde jag att hålla det så enkelt det bara gick och inte blanda in fler komponenter i ekvationen. Och det gick ju bra.
Nu var det här lyxigt med ett så vitt tak högt upp att denna teknik fungerade, hade det varit en mer normal takhöjd hade jag nog fått köra en annan teknik, troligtvis två blixtar med ett mer direkt ljus på gruppen och kanske ändrat för den individuella porträtten, men ibland får man ha tur.
Det var det, hoppas det gav dig något. Klicka som vanligt gärna på någon av knapparna nedan för att gilla eller dela detta vidare till andra. Har du några frågor eller synpunkter, skriv en kommentar. Tack på förhand.
