Ett fast inslag i pristagarveckan för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) är en kväll på Kulturhuset i Stockholm där pristagaren, detta år Barbro Lindgren, håller en föreläsning eller ett samtal inför publik. I år var det mer än fullsatt och folk satt glatt i trapporna för att lyssa på henne när hon pratade med Mats Kempe, en av jurymedlemmarna i ALMA.
Jag var där, också ett fast inslag, med kamera och teleobjektiv för att dokumentera evenemanget. Det är ett väldigt trevligt uppdrag, många bekanta ansikten vid det här laget och ett upplägg jag är väl bekant med. I år hade de även gjort en lite scenografi som livade upp det hela lite. Annars är det mest att fånga pratande huvuden på bästa möjliga sätt.
I den här salen finns det två ställen man kan stå bra som fotograf, till vänster och till höger om läktaren. Sen finns en liten gång under läktaren som gör att man kan byta sida utan att störa någon, mycket smidigt.
TV brukar vara på plats också med några kameror, och dem vill man inte heller störa, men de brukar ha sina platser så det gäller mest att inte snubbla på deras sladdar. Här sjunger förresten Sarah Riedel och hennes pappa Georg spelar bas. Tyvärr har jag tappat bort namnet på den som spelar piano.
En lite detalj av scenografin, vet inte om det ska ha någon koppling till Loranga-böckerna, men där var det väl tigrar som åt korv?
Som en annan detalj hade en av tv-killarna satt upp två bokstöd och en liten lampa där böckerna byttes ut beroende på vad de pratade om. Sånt kan man alltid ta en bild av. Kommer säkert till användning någon gång.
Ljussättningen i lokalen var varm på Barbro och Mats, och blå på det runt omkring, också väldigt tacksamt till skillnad från de år då de har en projektor igång för att t ex visa upp en illustratörs verk på storbild.
Det brukar alltid vara knivigt att matcha både med exponering och färg då det skiljer sig rätt mycket i styrka och nyans jämfört med resten av belysningen. Det ser bra ut för ögat, men kameran gillar det sällan.
Nu satt jag aldrig i deras stolar, men det är väl så på scen, att man inte ser ett dyft av det som inte är upplyst med strålkastare? Samma är det för fotografer, jag har försökt mig på någon publikbild tidigare år men slutade upp med det av olika anledningar, mest för att det mest blev brusiga belysta toppar på huvuden. Inte så användbart.
Här sjungs det igen, lite varmt och lite kallt ljus.
Innan allt drog igång såg det ut såhär. Då satt även två testpersoner och fick prata så ljudteknikern kunde ställa in ljudet. Väldigt bra för mig som kunde ta testbilder, sen var det bara att köra på de manuella inställningarna resten av kvällen.
Sen kan det vara bra såklart att kolla så ljuset inte har ändrats, men det gör man ju automatiskt ändå. Att försöka lite på kamerans ljusmätare gör jag sällan.
Staffan Forssell, ny generaldirektör på Kulturrådet var en av dem som hälsade alla välkomna. ISO 800 med 1/100-dels sekund och bländare f/2.8 med ett 70-200/2.8 VRII där vibrationsreduktion var påslaget fungerade bra hela tiden. Oftast hade jag något att luta mig mot vilket gjorde att stativet jag hade med mig egentligen aldrig användes. Sen blir viftande händer lite oskarpa, men vad gör väl det?
Hudtoner tar mycket stryk av ISO högre än så, men å andra sidan kompenseras det lite av att belysningen är så overklig med blått och gulorange. Och svart bakgrund.
När samtalet var klart signerades det böcker på löpande band, en ganska lång kö som vanligt med besökare som köpte böcker där eller hade med sig egna. Större delen av lokalens stora fina fönster var som vanligt förtäckta, men av någon märklig anledning brukar det ofta vara fint väder när jag är där, så det kom en solstrimma in genom huset som belyste Barbro på ett förnämligt sätt.
Lite fler autografer.
Och en till.
Slut på det uppdraget, just det här gör jag allt i Lightroom. Oftast går det ganska fort. Först en snabb rensning av oanvändbara bilder, sen de som är för lika varandra, eller trista, sen lite beskärning för att inte ha alltför mycket luft (om inte det var meningen dvs), sen lite färgjustering och kontrast, sen brukar det inte behövas mer än så.
Nu ska jag bara fotografera ceremonin i Konserthuset, då blir det också mest stillasittande med ett teleobjektiv. Hade en snabb tanke på att hyra ett 200-400 men får nog nöja mig med mitt 70-200. Kanske att jag provar den telekonverter som jag knappt använt, minns inte ens om det är en x2 eller x1.4 eller x1.7.
