Barbro Lindgren blev den som 2014 ska få ta emot Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA), världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Det är första gången i prisets historia som det har funnit en rimlig möjlighet att fotografera porträtt i god tid innan pristagarveckan som äger rum sista veckan i maj och avslutas med prisutdelningen i början på juni.
Tidigare år då jag har fotograferat för ALMA fanns aldrig den möjligheten, inte utan en längre resa. Nu räckte det med ett par timmar på tåg till Kalmar och sen hyrbil till Öland där hon bor.
Att fotografera författarporträtt är något jag gör löpande åt olika bokförlag, men Barbro har jag faktiskt aldrig haft chansen att fotografera tidigare. Nu fick jag det, och inte så lite heller. Tror jag var hemma hos henne i två-tre timmar, även om jag kanske inte hade kameran uppe hela tiden. Man måste ju fika också.
Lyxigt nog bor hon väldigt fint med massor av olika miljöer några steg till vänster eller höger. Ladugård finns, ett varmt växthus, ett hönshus, stenröse, ängar, träd och en massa andra saker man kan använda för att få lite variation i bilderna. Det slutade med massor av bilder som går att använda för att informera om priset och pristagaren.
Fint vårljus kanske inte alltid är det optimala porträttljuset, men innan för vita gardiner vid ett fönster blir det en utmärkt och enkel ljuskälla.
En hund har hon också, och har man en ett vidvinkelobjektiv bör man alltid ta minst en bild av en hund. Se bara till att den inte slickar på frontlinsen.
Jag hade önskat mig en fin himmel med fluffiga moln, men exakt så blev det inte. Lite vidvinkel och fix i Lightroom fick i alla fall fram lite detaljer till några bilder, annars var det ofta ganska utfrätt.
Växthuset som var otroligt varmt och skönt återvände vi till ett par gånger för att värma oss, det är inte så rymligt som det ser ut på bilden ovan, men tillräckligt för att kunna ta lite bra porträtt. Utomhus blåste det rätt kallt, så det var skönt att kunna ta en paus från detta då och då.
Vill man få till lite färgeffekter i förgrunden kan man alltid fotografera genom ett citrusträd. En orange oskarp boll kan alltid liva upp ett porträtt.
Hundar i motljus kanske inte stod på beställningen, men det kan säkert komma till användning någon gång. ALMA har alltid varit otroligt duktiga på att använda de bilder jag levererat under åren från olika evenemang och på olika pristagare, då gör man gärna några extra bilder bara för att.
Har man en gammal Loranga, Loranga-bok hemma vore det väl dumt att inte ta med den för att få signerad av Loranga-mamman själv? Så kan jag skryta för barnen att jag fotograferat henne, och ha både bildbevis och signatur att övertyga dem med.
Jag tog såklart med mig alldeles för mycket utrustning, använde dock en ganska varierad uppsättning objektiv och ljuskällor. Mest naturligt ljus tillsammans med porträttobjektiven 85mm/1.4G och ett gammalt 135mm/2.0DC som jag köpt begagnat alldeles nyligen.
På bilden ovan har jag en Speedlight med ett paraply för att göra något med annan ljussättning än det befintliga vårljuset. Det blåste som sagt och för första gången i min karriär blåste blixtstativet omkull och blixtparaplyet böjde sig lite. Tur att det inte var dyrare utrustning än så. Men tynger man inte ner saker i blåsten får man skylla sig själv.
Att ställa den man ska fotografera porträtt av i en dörröppning är ett beprövat knep som alltid fungerar. Minsta lilla förflyttning in i skuggan eller ut mot ljuset skapar en ny känsla, och det kan behövas när ljuset ute var så skarpt.
Jag tog även några porträtt när Barbro värmde sig i solen mot ladugårdsväggen, men med bara naturligt ljus blev det lite för mycket kontrast. Bilden ovan har blixt i paraply till höger utanför bild och vips blir den omgivande färgen så lagom röd utan att hon ser konstig ut.
Lite vidder vill jag gärna få med på någon bild, och vidder finns det ju på Öland. Kanske inte exakt som jag hade tänkt mig, men halvt motljus och ganska utfrätta delar på en bild fungerar också som komplement. En bild som denna är rätt lätt att förlänga också om man vill kunna lägga ett textfält någonstans mot ljus bakgrund. Kan ju vara användbart.
Det fanns som sagt väldigt många varierade miljöer på några stegs avstånd från varandra, här är ett stenröse som blev en bra linje tillsammans med lite träd. Lite synd dock att jag aldrig fick den där djupblå himlen.
Här är växthuset i bakgrunden, och lite beroende på hur mycket solen tittade fram eller om vi var i ljus eller skugga varierade nyansen på hennes glasögon. Att fotografera henne utan hade nog bara blivit ett kisande ansikten.
Hunden fick som sagt vara med på rätt många bilder, inte så konstigt egentligen eftersom den alltid var en centimeter ifrån oss hela tiden.
Den här bilden är någon jag inte riktigt vet varför jag tog med. Kanske för att visa upp hur fint blå himlen kunde vara om man exponerade så. Eller för att visa hur otroligt mörkt allt annat blev då?
Jag glömde förresten att ta en bild som jag hade tänkt på innan. Exakt varför jag inte tog den vet jag inte. Kanske för att jag kom in i något slags flöde som jag bara följde och ville hinna med så mycket jag bara kunde på de timmar jag hade hennes uppmärksamhet på. Ju mindre jag kunde lägga på att fixa med utrustning, desto bättre.
Vad jag hade önskat att jag kommit ihåg är att ta en bild ungefär som denna, fast med mer himmel bakom och henne i profil. Kanske ljussatt med en enda blixt för att lysa upp ansiktet så det syntes tydligt i silhuetten. Får försöka komma ihåg det till pristagarveckan och göra det då, kanske på Skeppsholmen?
Apropå att ta med sig för mycket saker. Kameraväskan var knökfull med kamerahus och reservhus, objektiv och laddare. Och minneskort och reservbatteri och en massa sladdar. Plus en väska med några små stativ, ett blixtparaply och en Ice Light.
I ljusväg hade jag två Speedlights men använde bara en av dem på några få bilder. Tog även såklart med mig min Ice Light men använde den bara på två bilder tror jag. Den är inte riktigt gjord för kargt vårljus, den är lite för svag för att göra större nytta. Lite blänk i ögonen kanske, men inte mer.
Jag levererar gärna många pressbilder till företag och organisationer, och om de är så duktiga som ALMA är på att använda dem skickar jag gärna med några fler. Bilder som inte används är bland det mest onödiga som finns, men publiceras de flitigt är det bra för både fotografen och kunden.
Just detta, att hjälpa kunde att använda de bilder jag levererar är något som jag kommer arbeta mer med framöver. Det är ju meningen med dem.
Ser fram emot en pristagarvecka i Stockholm snart då jag kan få fånga henne på bild mer, men nu har i alla fall min kund fått ett stort antal bilder de kan börja använda i förväg och inte behöva begränsa sig till befintliga pressbilder från andra källor.
Sen visade det sig att jag och Barbro gått i samma skola, fast olika år.
Comments on this entry are closed.