Nu börjar solen faktiskt bli något att räkna med här i Sverige, men en lång tid har man fått göra sitt eget solljus med hjälp av blixtar för att alla bilder producerade under vinterhalvåret inte skulle bli mörka och trista. Sådana bilder säljer sällan bra.
Här är ett exempel från ett fotouppdrag förra året i ett av Hötorgsskraporna, en vacker dag hade det säkert gått att fotografera i naturligt ljus då det här mötesrummet hade stora fönster i två riktningar. Denna dag var det grått ute.
Såhär trist såg det ut genom fönstret, grått och molnigt som inte hjälpte till alls med att göra ljusa och fina bilder av ett företag som planerar sin verksamhet på ett möte kring ett bord.
Som tur var fanns det en avdelare i rummet med skenor i taket som kunde dras för från bägge håll. Det vita tyget var kanske inte helt färgkorrekt att använda som diffusion, men det spred och mjuka upp ljuset väldigt fint.
Jag hade tidigare på dagen fotograferat porträtt i deras lokaler och de två Profoto D1 jag hade med mig blev utmärkta att använda bakom gardinerna. Ingen reflektor på eller annan ljusformare, bara rena lamphuvuden (bare bulb).
Jag ställde dem lagom mitt i rummet och på ett avstånd från varandra och vägg så de belyste tyget som drogs för. Vips, så hade jag en vägg med ljus bakom kameran som kunde ljussätta människorna med på ett sätt som lite liknar jättestort fönsterljus. Ljust blev det i alla fall.
Ljuset från de riktiga fönstren på andra sidan blev bra som bakgrund och ibland kantljus, lite beroende på vilka vinklar jag använde. Och jag kunde använda alla vinklar utom de som var för mycket mot draperierna, då såg det inte lika verkligt och kul ut.
Ibland har man saker gratis i vissa rum, men det skadar inte att ta med någon form av diffusion själv för att få bilderna att kännas ljusare och kunna jobba med vettiga slutartider. Just de här bilderna hade säkert gått att göra lika bra, eller bättre, med vanliga diffussionskärmar, det bästa var dock att det kändes som en enda stor ljuskälla och inte två.
