VD-porträtt i miljö

Jag fick ett nytt fotouppdrag av Sirius International som jag fotograferade deras blivande VD åt för ett tag sedan, nu var det alltså dags för deras nuvarande. Den förra gången använde jag enbart Speedlights och blixtparaplyer, och det gick ju utmärkt, så det fick bli samma lösning denna gång.

Just den dagen var det konstigt nog sol ute. Ibland. Men inne i VD-rummet kom inte tillräckligt mycket in att jag kunde lita på det, så det fick bli blandat ljus från fönster och blixtar.

Ljussättningsdiagram, igen

Det blev porträtt från två olika miljöer jag levererade, men egentligen var kameran på ungefär samma ställe. Så jag körde på samma ljus.

Huvudljuset var från vänster, en Speedlight och ett blixtparaply med vit insida lite snett nedåt ovanför huvudhöjd för att få lagom med skugga under näsa och haka. Den andra blixten hade ett raster på och fick agera kantljus snett bakifrån diagonalt från huvudljuset.

Det roliga med det här är hur otroligt olika bilder kan bli, utan att man flyttar på kameran utan bara svänger den runt 180 grader. Vid skrivbordet blir det en känsla och fönstren bakom bidrar med sig ljus även om de inte riktigt påverkar hans ansikte så mycket eftersom han sitter med ryggen till.

Åt andra hållet, ett par meter in i rummet bidrar solljuset inte med något alls, utan där är det snarare inomhusbelysningen och speciellt bakgrunden med lampor som gör det porträttet till något helt annat.

Det skiljer aningens på exponering, men då bara slutartiden som var 1/125 för ena bilden och 1/160 för den andra, i övrigt är det samma effekt på blixtarna och samma bländare (2.8).

Just att fotografera med fönster i bakgrunden är lite klurigt då ljuset utomhus kan skifta ganska mycket. Är det jämngrått kanske det är lugnt, men en sol som går in och ut bakom moln kan förändra väldigt mycket i exponeringen från en sekund till en annan.

Den här gången valde jag att ta en sådan position med kameran så att solen låg bakom väggen till höger, hade det inte varit så skiftande solljus skulle jag kanske ha försökt att få med lite motljus i bilden men det kändes inte riktigt läge för det nu. Synd att ta tjugo bilder där merparten kanske blir helt fel bara för att man vill chansa. Vissa jobb är det inte läge för sånt.

Annars var det en rätt okomplicerat plåtning, han var otroligt enkel och lättsam att arbeta med, lokalen var inte trång så allt gick som på räls.

Det enda ovanliga som händer var att kameran/blixten var lite slö på att synka vid ett tillfälle och skapade den mystiska agentbilden från 50-talet ovan. För att vara ett misstag så var det nästan perfekt.

Nu börjar jag verkligen gilla det här Strobist-liknande sättet att arbeta på snabba uppdrag, allt jag behöver kan jag få med mig på ryggen. I kameraväskan, min halvnya Kata Beetle, finns två kamerahus, två eller tre objektiv (oftast ett 24-70 och ett 85mm), två Speedlights, lite raster och färgfilter tillsammans med kardborrefästen för dessa (Honl och Lastolite Strobo) plus ett gäng Profoto Air (radiosändare/mottagare).

Utanpå väskan hänger ett kamerastativ (ett Manfrotto som snart ska bytas ut mot ett lättare Gitzo), två Manfrotto Nano med tilt-leder och blixtskor monterade, samt ett lite högre blixtstativ, vad det nu kan heta?

Behöver jag mer höjd eller funktionen från ett bomstativ kan jag ta mitt Manfrotto 420B i en separat väska utan att det gör att jag inte orkar åka buss eller promenera en bit. När jag tar med mig stora Profoto-arsenalen känns alltid taxi som enda lösningen, och är det bara ett par kvarter bort vågar jag inte riktigt ringa dem med risk för att hamna på svarta listan över konstiga kunder.

Men, det skulle inte skada med en Profoto B1, mest för att enkelt kunna använda min beautydish eller andra ljusmodifierare.