VD-porträtt à la Strobist

Det här är Monica Cramér Manhem, för närvarande vice VD på Sirius International Insurance Corporation, men snart VD. Då behövs ju nya porträtt, och de ringde mig. Vi har kontor bara några kvarter ifrån varandra, så kändes det enklast att promenera, med min lättaste utrustning på länge.

Vi använde entréplanet på Spårvagnshallarna vid Birger Jarlsgatan som vår fotostudio, där fanns flera öppna ytor som gjorde sig bra på bild utan att behöva vara ute i kylan. Med min Strobist-packning var det lätt att röra sig från ett ställe till ett annat och snabbt klara av många porträtt utan att lägga direkt mycket tid på att plocka ner och sätta upp blixtar.

En Speedlight, ett paraply och reflexskärm

Såhär enkelt kan det vara ibland. Två stativ där den ena håller upp en Nikon SB-910 med ett paraply (vit insida), och det andra håller i en Lastolite TriFlip reflexskärm med hjälp av en Superclamp. Det som hänger och dinglar är en Profoto Air Remote så att jag slipper sladdar till blixten.

Just för den här bilden hittade vi fönstren till en lokal jag har gått förbi tusentals gånger, de har några slags ljuslådor där som sakta skiftar färg (tror jag, det känns så i alla fall). En perfekt bakgrund, man slipper ljussätta den själv.

Ny plats, samma ljussättning

Egentligen var det denna plats vi började med, men det spelar inte så stor roll. Ett räcke att luta sig mot och ljus som kommer in från dörrar och fönster tillsammans med lite bokeh-bollar från lampor i lokalen gav en bra inramning.

Just på den här bilden hade det kanske lyft aningens med en till blixt för att separera henne lite från allt i bakgrunden, men jag tycker nog det blev en bra helhet. Hennes assistent ställde glatt upp som testmodell, så jag slapp se mig själv stå och se sur ut på testbilderna. Alltid lika skönt.

Gå runt din modell, som sagt

Det tredje stället vi fotograferade porträtt på var kanske tre-fyra meter från det på de översta bilderna. Någon slags plåtvägg funkade bra som bakgrund, och eftersom det bara var att flytta två stativ kändes det enkelt att prova sig fram vad som blev bra på bild istället för att trötta ut sig på samma miljöer.

De två bilderna ovan är från exakt samma plats, eller snarare, Monica står på exakt samma plats men har vridit sig lite. Jag däremot smög runt och flyttade blixten med paraply och reflexskärmen. Vips, två lite olika porträtt utan att anstränga sig så värst mycket eller behöva ställa in ljus och kamera på nytt.

Resultatet av en halvtimme på plats, och av dessa kanske tjugo minuter med Monica resulterade i ett tiotal porträtt de nu har sin bildbank. Eftersom vi inte hade några klädbyten blir det rätt snarlika, men lite olika utsnitt och bakgrunder gör ändå att det blir användbart med lite variation.

Alla bilder togs med en Nikon D700, ett 85 mm/1.4 och ljussättningen var alltid en Nikon Speedlight SB-910 plus paraply och reflexskärm. Av någon anledning blev det samma inställningar i kameran hela tiden; ISO 200, bländare 2.8 och slutartid 1/60 sekund för att låta det befintliga ljuset få finnas med lite överallt. Jag flyttade på blixten till det jag hade ett bra ljus snarare än ändra på inställningarna. Där har jag för mig att jag använde 1/32-dels effekt för det mesta, kanske 1/64, fast nära.

Just för snabbjobb som detta eller enklare fotoreportage är det alldeles utmärkt att kunna vara såhär flexibel. Sen kanske det är dags att titta lite på Nikons egna radiosändare för att kunna laborera mer med slutartider och sånt. Just under vinterhalvåret tror jag dock att det går minst lika bra med Profoto Air.

Sen kanske jag köper en Profoto B1 ändå någon dag, men det får kanske vänta till de har fått fram en radiosändare som kan kommunicera bra med mina kameror.