Beautydish, ringblixt & raster

När vi ändå är inne på ämnet ringblixt är det lika bra att fortsätta. Bästa sättet att lära sig något är väl alltid att öva, tror jag någon har sagt. Så jag övar hela tiden, men att använda sig själv som testmodell ger tyvärr inte så mycket. Mest en massa bilder som är svåra att skilja från varandra eftersom jag mest ser min egen småbuttra nuna.

Så när Jonas och Per kom förbi och ställde upp som testmodeller (de får porträtt, jag får lite hjälp med att se till så min databas till bloggen mår bra) drog jag först fram en Telezoom-reflektor jag inte har övat med så mycket, och ringblixten såklart.

Resultatet av telezoomen kanske kommer i ett annat inlägg, jag bytte rätt fort ut den mot en vit Profoto Softlight Reflector (beautydish) för att jag var mer sugen på att se resultatet av en lite mindre svårbemästrad reflektor.

Såhär såg det ut när jag hade en Telezoom-reflektor som huvudljus, jag experimenterade lite med olika höjd och avstånd, men det kändes för hafsigt. Vet inte om min studio kanske är aningens för lite för en så udda fågel. Den kan nog vara bra till annat, eller så behöver jag bara planera lite bättre?

Hursomhelst, jag bytte ut den mot en beautydish, flyttade den lite närmare modellerna för dagen och försökte bemästra ett lagom upplättningsljus från ringblixten.

Här är ett exempel på hur ungefär samma ljussättning kan se ut om man bara använder en blixt med en beautydish, från ungefär samma höjd och vinkel, fast utan upplättning från ringblixt. Ett av mina gamla favoritporträtt.

Länk till ett gammalt inlägg om denna ljussättning.

Jag kommer inte försöka klämma in en ringblixt i allt jag gör, även om det kanske verkar så nu, men är det någon effekt av det ljuset jag verkligen gillar så är det de detaljer man kan få fram och den kontroll över övergången mellan skuggor och högdagrar. Den lyser ju liksom upp från samma vinkeln som kameran ser, så det blir som att ha två reglage (om man bara har en blixt till, som huvudljus dvs).

Starkare huvudljus kontra upplättning = mer kontrast. Och vice versa.

Ljussättningsdiagram: ringblixt & beautydish

Egentligen är det inga konstigheter, huvudljuset snett uppifrån höger sett från kameran mejslar ut de olika planen i ansiktet så man verkligen får en tredimensionell känsla, tycker jag. Sen lyfter ringblixten detaljerna i skuggpartierna så de inte bara blir mörka utan har en annan nyans.

Sen kan man sätta på ett raster på beautydishen och vips blir det något helt annat. Ungefär samma belysning av ansiktet, men bakgrunden får inte alls lika mycket ljus. Nu är avståndet till bakgrunden här drygt tre meter, så det avgör ju såklart hur ljust det blir. Rundfonden vi har är ju vit, men blir mörkt grå såhär.

Den sista svartvita bilden här har ju konverterats lite hårt, men innan det gjordes fanns det mer detaljer i skuggorna.

Förutom problematiken med att ha en ljuskälla monterad på kameran, eller tvärtom kanske, så varenda förflyttning av kameran gör att man måste ställa om ljusen, så är det nog grejen att använda Profoto D1 med Air-systemet tillsammans med batteriblixten AcuteB som känns väldigt mycket äldre och mer analog med sina knappar och vred. Ingen digital display med decimaler här inte.

Men det går det också, kräver bara lite mer experimenterande.