Senaste fotograferingen för VeterinärMagazinet var en utflykt till Lars Audell som är en man som är otroligt duktig på att röntga hundar. Jag och en journalist skulle producera ett reportage om hur han arbetar och man kan driva en lönsam verksamhet som veterinär med röntgen som specialité.
Av någon anledning var det fint väder dagen innan vi skulle träffa honom, och dagen efter. Men den dagen vi var på hans mottagning var det grått och trist, så jag tog med en Profoto AcuteB 600R (batteriblixt) för säkerhets skull.
Hans mottagning är ett litet hus på landet, ligger väldigt fint, men ute var det kallt och vi skulle dokumentera hans verksamhet, inte omgivningarna. Vi fick vara med på några undersökningar för att fotografera och intervjua, ljuset utifrån var rätt svagt, och lysrören i taket var såklart inte det mest optimala för att ta fina bilder.
Men, reportage är reportage, och jag tycker det är bättre att visa som det är istället för att försöka snygga till allt. Däremot kan det vara kul att anstränga sig lite extra för några porträtt så tidningen och de som gör layout har några bilder till omslag och sånt som inte är alltför diskbänksrealistiska.
Jag hade som sagt med mig en batteriblixt, en diffusionsskärm och en Zoom-reflektor. När jag i somras fotograferade kamphundar på Hundstallet behövdes det inte eftersom det kom in så mycket ljus från fönstren. Samma gällde när jag var på Försvarsmaktens Hundtjänstenhet och fotograferade militärhundar.
Däremot var det till otroligt stor hjälp när jag var på Bagarmossens Djursjukhus för att fotografera i ett rum utan fönster och få lite bättre ljus, eller när jag fotograferade ett reportage i ett stall med en hästsjukgymnast. Båda de gångerna räddades bilderna av att jag hade med mig en batteriblixt, den ena gången som blixt och den andra gången som en hyfsat stark lampa (inställningsljuset).
Exakt hur man kan använda en blixt på plats vet man såklart aldrig, i det här fallet hade jag den ibland som en lampa men för hans porträtt gick det bra att ha den som en blixt eftersom det inte var några djur som kunde bli skrämda i rummet just då.
För porträttet högst upp ställde jag helt enkelt blixten en bit från honom och lät ljuset mjukas upp av diffusionsskärmen, sen tog jag lite bilder från olika vinklar. Eftersom jag ville undvika att blanda kallt ljus från fönstren, lysrörsljus och blixtljus använde jag 1/200 sekund som slutartid och bländare f/5.
För några ”arbetsbilder” lät jag bara blixtens inställningslampa vara på för att ge lite mer ljus till lokalen, t ex för bilden ovan med bildskärmen. Det är dock ett lite riskabelt sätt att använda en batteriblixt, eftersom batteriet tar slut betydligt snabbare än om man bara använder den som blixt.
Det här hade säkert kunnat göras precis lika bra med en Speedlight, men jag har som jag nog tidigare skrivit, inte satt mig in tillräckligt i hur allt det där funkar. Det optimala hade ju såklart varit om det funnits en hälften så stor/tung AcuteB, det hade räckt för mig till väldigt många liknande uppdrag.
Får se om 2012 blir året då jag kanske lär mig Speedlights. Det vore ganska skönt att kunna banta sin blixtutrustning för den här typen av jobb.
Comments on this entry are closed.
Det är inte så mycket svårare att jobba med småblixtar jämfört med stora. Skillnanderna, förutom styrkan, ligger mest i avsaknaden av inställningsljus och möjligheten att använda olika ljusmodifierare.
Oftast fungerar de utmärkt för det jag gör, ibland kanske man vill ha mer kraft men då kan man ta flera speedlights.
Det är nog mest det där med ljusmodifierarna som har fått mig att vänta väldigt länge med detta. Brukar ändå försöka dra ner effekten så mycket det går med ND-filter och sånt, så att det går att få en låg effekt kommer bara bli en bonus.