Louise Hoffsten, pressbilder

Jag fotograferar inte så ofta kända personer, de kanske är kända inom sitt område eller sin bransch, men sällan för alla. Så när jag fick uppdraget av Bonnierförlagen att fotografera sångerskan Louise Hoffsten måste jag erkänna att jag nästan var lite nervös. För vad vet jag inte riktigt, men så var det.

Det visade sig såklart vara helt onödigt, hon var världens trevligaste och lät mig ta några bra studioporträtt i min fotostudio och även gå iväg till en närliggande park för lite utomhusporträtt. En keps, en skinnjacka och en reflexskärm, sen behövdes inte så mycket mer. Hon är ju ganska van, får man gissa.

Det är lustigt hur konstigt det kan vara att ha läst en massa om någon man ska fotografera, medan den personen som ska vara med på bilderna troligtvis inte har läst något om mig. Lite research och förarbete brukar alltid vara bra, så man har lite man kan prata om, eller bara för att det alltid är bra att vara påläst.

Speciellt bra är det såklart att kolla upp vad det finns för bilder på personen man ska fotografera, kändis eller inte. Det brukar underlätta när man planerar ljussättning eller miljö.

Louise har t ex redan väldigt bra pressbilder (fotograferade av Emma Mattsson), i mitt tycke, så jag såg till att de inte såg ut som dem.

Det var en rätt mulen dag, med små regnskurar här och där. Just när vi var utomhus i parken för att fotografera var det uppehåll, men väldigt grönt och fint. Funkade bra i kontrast med hennes blåsvarta klädsel.

Vi tog helt enkelt med oss en 1 x 1 meter stor reflexskärm (silver) på ram (Chimera) och ett stativ för att vända och vrida på oss lite för att få olika ljus och bakgrunder. Utomhusfotografering kan vara så avslappnat och lätt ibland, det underlättar förstås när modellen är van vid att bli fotograferad, men så länge det inte blåser behöver man inte tänka på så väldigt mycket saker, och det blir en frihet i det.

För de två översta stora porträtten ställde jag helt enkelt stativet med reflexskärm framför henne, med solen (bakom moln) bakom henne. För det mesta var hon skuggad av ett träd eller en buske för att det inte skulle bli för starka kontraster.

Reflexskärmen som nästan var plant med marken (fast högre upp på ett stativ) reflekterade snarare ljuset från den molniga himlen än direktljuset från solen. På den mindre bilden till höger ovan står reflexskärmen lite som på den skruttiga bilden med reflexskärmen i bild. Precis bredvid henne alltså, och lättar upp skuggsidan på ansiktet, man kan ju vrida och vända på den tills man ser att ljuset faller snyggt.

En reflexskärm på stadig ram (t ex Chimera) kan jag varmt rekommendera om du inte har med dig någon som kan hålla i den (annars funkar ju de där sladdriga runda man snurrar ihop bra). Det enda man behöver är en bra snodd så man kan fästa något tungt, t ex kameraväskan, eller en gren, vid stativet, så det inte blåser bort.

Just snodden på bilden finns på Clas Ohlsson och kostar 49 kr för fyra stycken. Jag har massvis och använder dem hela tiden till allt möjligt.

Ibland behöver porträtt till pressbilder inte vara svårare än såhär, som tur är. Snart kommer vintern och då blir det genast helt andra förhållanden.